Krönika

Duktig till ingen nytta

Jag är dålig på fightingspel. Riktigt dålig, faktiskt. Förutom ett. Jag vet inte hur det hamnade i min ägo, men jag har haft spelet nästan så länge jag kan minnas. Under en period spelade jag det intensivt med (mot) min bror och blev relativt skicklig med flera av karaktärerna.

Jag pratar så klart om Digimon Rumble Arena.

Och med ”så klart” menar jag så klart inte ”så klart”. Om du rent spontant gissade att det var Digimon Rumble Arena jag plöjt ner fler timmar i än något annat fightingspel så hade jag blivit djupt imponerad. Och lite orolig.

Det är inte jättemånga som spelat Digimon Rumble Arena. Inte i min närhet i alla fall. Och eftersom min lillebror nu tappat intresset för i princip alla spel som inte är till PC är det svårt att övertala honom att spela. Det är helt enkelt svårt att fixa en match och mina samlade Rumble Arena-skillz ligger och samlar damm.

Fightingspel är inte min enda svaghet när det kommer till multiplayer. Faktum är att min ”svaga punkt” täcker upp mer eller mindre alla genrer som det är möjligt att spela mot andra människor i. Men så finns det de där undantagen, som Digimon Rumble Arena.

Jag har spelat en massa Jak X. Jag är ganska duktig på Raskulls och tjuv- och polisläget i Sly 3. Vad alla de spelen har gemensamt är att de inte precis sålt Call of Duty-siffror. Att hitta någon att spela med är därför inte det enklaste. Visst kan jag försöka introducera nya människor till spelen, men det är svårt när jag är den enda som spelat spelet innan och det inte precis har ett rykte i klass med Mario Kart. Det tenderar att ganska snabbt glida över till mer väletablerade spel.

Någon direkt slutkläm har jag inte. Jag är väl mest lite tjurig. Det är inte kul när de enda spel man är lite, lite extra duktig i inte erbjuder en chansen att visa det. Är det någon som upplevt samma sak som jag? Eller rent av hittat en lösning? Vad det nu skulle kunna tänkas vara.

Berätta om spelen du är bra i, men aldrig får chans att visa det i kommentarerna.

Kommentarer

  1. Marcus Suominen skriver:

    Det är lite kul men tråkigt att vara onödigt bra på ett specifikt spel som man aldrig/sällan får chansen att bevisa. Personligen så kan man nästan säga att jag föddes för att spela Multiplayern för Transformers War for Cybertron. Vet inte varför men jag var onaturligt duktig på det, tyvärr så dog det spelet ut riktigt snabbt o idag är det en utmaning i sig att ens hitta en online match med fullt antal spelare :/

  2. SpeLinnea skriver:

    Inte så mycket är till nytta av att lära sig ett spelsystem och hur man bäst spelar det. Det är ju för de som är profsspelare i som du nämner, kända spelserier som det spelar roll för.

    Jag är väldigt vass i Jazz Jackrabbit 2, (det finns ett multiplayerläge till och med) och det är ju ingenting man direkt ser på diverse stortävlingar nuförtiden.

    Jag tycker nog det är jobbigare att inse att man inte är så bra som man faktiskt trott. Att orsaken man ansetts bäst i det är för att det inte fanns nån att spela med. Jag var enligt mig själv en riktigt stjärna i Mario Kart 64, men idag inser jag ju att jag var långt ifrån bra. Detsamma gäller Age of Empires-serien, framför allt tvåan.

  3. Tobias skriver:

    Jag minns också Digimon Rumble Arena med värme, satt och spelade det med lillbrorsan och hans kompisar. Tvåan var rätt rutten vill jag minnas dock.

    Marcus: Tråkigt att höra, Transformers tillhör verkligen senare års klart bästa multiplayerupplevelser.

Skriv en kommentar