Förra veckan kom patch 1.07 till The Witcher 3 – ett spel som tack och lov inte lidit av alltför många barnsjukdomar (Batman: Arkham Knight, jag tittar på dig), men som ändå behövde några justeringar. En del av de här justeringarna är ett direkt resultat av att CD Projekt Red lyssnat och tagit åt sig av feedbacken från spelarna, som t.ex. nya flikar i inventoryt, markeringar av lästa/olästa böcker, och möjligheten att ändra hur känsligt Geralts rörelsemönster är.

Men det här med att patcha, lappa, spel är ju något som inte direkt är ett nytt samtalsämne varken här på Svampriket eller bland skribenter överlag. Vilka lagningar är rimliga, vilka borde ha varit en dag 1-lagning, och vad är oacceptabelt för släppta spel? Men framför allt: Måste verkligen allting lagas?

Pre-internet var ju läget lite annorlunda: Det skick spelet var i när du köpte det var också vad du fick. Men även om de där glitcharna och buggarna var frustrerande när det väl begav sig har de också gett frukt åt en kultur som omfamnar buggarna med öppna armar. Ett forum där mycket av denna kärlek samlas är i subredditen /r/gamephysics, som hyller både fantastiskt bra och fantastiskt hemska stunder i spelen. För att inte nämna subkulturer som går ut på att utnyttja buggar och glitchar.

Nej, det är inte okej att inte kunna öppna dörrar, inte komma åt uppdrag, sparfiler som blir korrupta eller andra trasiga fundamentala funktioner som krävs för att kunna spela spelet. Men CD Projekt Red – för mig gör det ingenting om hästen Roach någon gång går på bakbenen nerför en bergssida eller att det blåser i Geralts hår när han är inomhus om det är storm ute. För mig är inte ett bra spel lika med ett perfekt spel – lappa och laga ihop det som måste, men lämna gärna lite av charmen kvar.