Retroresan

Gotisk poesi

De två retrobröderna har till denna vecka varit ner i Alices djupaste undermedvetna när de spelat American McGees Alice – och är nu tillbaka för att avlägga rapport. Det blir ett ovanligt fokuserat avsnitt om psykisk instabilitet, smörig kontroll och charmiga kattröstskådespelare.

Nästa veckas avsnitt spelas in ovanligt tidigt eftersom vi ska på Gamex då, så vill ni vara med på denna resa så gäller det att kommentera innan måndag, 18:00.

Gotisk poesi

Kommentarer

  1. SpeLinnea skriver:

    Oj, Parappa redan på måndag! Jag har faktiskt köpt det men inte fått hem det ännu. Men jag kan ändå säga att car rap är fantastisk. Step on the gas! Hoppas vi får höra Anders sjunga i kommande avsnitt, då han brukar ha svårare att ta ton än Samson, det måste ju bli av i den här säsongen. Eller så bjuds det på en hel direktsänd musikal med Retroresan i slutavsnittet där ni sjunger ut era pizzabetyg och ångest över hemska spel.

    Men nu lär jag höra på detta avsnitt!

  2. BG skriver:

    Åhhh…. Efter en lång och mödosam arbetsdag med påfrestande arbetskamrater (följd av trafikstockning) är det som lilla julafton att bara plugga in hörlurarna och omfamnas av ett rykande färskt Retroresan. Och avsnittet räcker precis hela vägen hem. Mumma!

    Musiken verkade stämningsfull, om inte annat, men det var mer än lite irriterande när det började snackas i bakgrunden. Det störde er konversation en aning. “Försök gärna undvika bakgrundsmusik med text i framöver” tänkte jag säga, men jag inser att det blir svårt när det är Parappa på tur.

    Kommer inte hinna få tag i ett ex av Parappa tills på måndag, men musiken har varit återkommande i min mp3-spelare de senaste tre åren. Toalettrappen är lätt den bästa, tätt följd av Bilrappen. Tycker dock att musiken i uppföljaren Um Jammer Lammy är betydligt bättre. Där slipper man även alla upprepande texter då Lammy spelar gitarr istället för att rappa.

    Chop Chop Master Onion är för övrigt en otroligt härlig karaktär, och jag kommer dra till Gamex på lördag. Ska speja efter en lång jävel. Puss på er.

  3. Hjorten skriver:

    SAGOSTUND NÄSTA VECKA?!?!

    Ni sätter mig på nålar pojkar!

  4. ozzy88 (Emil.B) skriver:

    Detta ville jag verkligen hänga med på (Parappa the Rapper) men vi får se om jag hinner spela och lämna en kommentar. Synd med sådan tidspress 😛

  5. Anders Brunlöf skriver:

    BG: Jag håller med dig om musiken. Jag hörde det redan under klipparbetet men jag hade verkligen inte tid att åtgärda det. Jag försökte sänka den till en nivå där den inte skulle vara allt för påfrestande, men där musiken ändå skulle vara hörbar.

  6. careface skriver:

    S-A-G-O-S-T-U-N-D.
    Mancrush på Anders.

  7. Timmy Avgrundsvrål Sjöberg skriver:

    Aha! Ännu ett fall av lingvistisk spårlöshet. Elementärt, min käre Anders!

    Jag noterar att engelskan har uttrycket “i misheard” vilket bör kunna översättas i “jag misshörde”. Men det vore förstås att göra det för enkelt för sig! En motsvarighet till “att se i syne” alltså? Då vill jag plocka fram det gamla ordet “lyss” som är en variant av ordet lyssna. Och att lyssna är mer selektivt än att höra. Därför är mitt förslag “att höra i lyss”. Betydelsen känns given, speciellt när det ställs mot “att se i syne”.

    Håller även fast vid att “suspension of disbelief” bör vara “verklighetsförlängning”, som en logisk följd av ordet verklighetsförankring.

    Kommer inte hinna spela Parappa. Men – Jag har låtönskan jag tycker ni borde spela i musikpausen!

    Bandet heter En Svensk Tiger, låten heter Generation Y. Det är skön punklåt blandat med Gameboy-chip musik, den påminner mig alltid om er när jag hör den, lyssna själva får ni se…

    http://www.2shared.com/audio/EVl11Zg9/En_Svensk_Tiger_-_Generation_Y.html

    Jag laddade upp den där, tror inte bandet hade haft nåt emot det då de själva länkar till Piratebay på sin sida där deras låtar ligger. Just den låten finns tyvärr inte på Spotify.

  8. Anton Albiin skriver:

    Hej Anders och Samson!

    Jag har ätit ketchup och lyssnat på retroresan. Mer bestämt amerikanska slafsiga feta burgare. Igår åt jag cheesy-poofs (actually cheetos)och spelad Arkham City hela natten *Oh yeah – Fistbumb med Anders!* Den amerikanska kulturen håller på ge mig chipsrumpa. Snart är jag en tjock tvspelare jag med, är man välkommen som gäst då?

    Eftersom att det här avsnittet handlar om hiphop, och det extremt coola och hippa skaparen är japan, så säger Samson på tonårsskrikande japanska “MAAASAAYA MATSUURAAAA”!

    Oh my God! Parappa the rapper!

    Mitt första spel till Playstation, min första musikspelkärlek och mitt första steg in i musikspelgenren (inte så konstigt eftersom att parappa the rapper i pricip skapade genren) som jag fortfarande är hooked i.

    Presentation
    Helt fantastisk! Glada, livfulla och jättemysiga karaktärer och miljöer blandas med medvetna skavanker som bara står sig charmiga härliga idag – även om jag och många andra stupid kids längtade efter att spel skulle se ut som toy story. Tacka giant-spagetti-monster för det!

    Storyn var något som verkligen fångade mig som barn och även om kärleksberättelsen inte är lika insupande idag ger den mig precis det som krävs för att jag ska investera mina känslor – Parappa är ju så ärlig och fin!

    Ljud
    Åh min spagetti vad jag vill hälla ketchup på det här soundtracket! Och servera det till alla på jorden! Så sjukt jävla catchy, roligt, glatt och medryckande – jag tröttnar aldrig. Mycket av behållningen är den fantastiska castingen av rösterna – sitter perfekt där man vill ha dem, och en viktig del av varför man bryr sig.

    Kontroll, gameplay och livslängd
    Kontrollen är spelets svagaste punkt, följt av livslängden. Som kid satt jag, vänner och bröder och klurade ut hur man _egentligen_ skulle trycka för att klara en textrad – för det är ganska ofta som trycka perfekt i takt inte fungerar lika bra. Detta visar sig speciellt när man vill ta sig från “good” till “cool” (som förövrigt definerar 90talet med två termer)där det kan sitta fantastiskt att freebasa fram effektiva fraser att säga.

    Med en lång parappa-erfarenhet tycker jag att det är jättekul att leka med möjligheterna för hur snabbt man kan komma till “Cool” och vad som funkar att freestyla med för att stanna på top. Jag kan verkligen förstå om spelet känns ganska trasigt jämfört med hur precisa musikspel tenderar att vara idag, för PtR är inte väldigt konsekvent och beräkneligt. Ibland fungerar vissa taktiker, ibland inte alls, jag har väldigt svårt att se ett tydligt mönster.

    Att spelet går att klara på en timme första gången man spelar är välkommet av er situation, men jag kan tänka mig att det inte var riktigt lika uppskattat av tonåringarna som köpte det här för 400-500kr under sent 90-tal. För mig var det iallafall 4-5 månadspengar.

    Pizzan:
    I mellanstadiet cyklade jag och mina vänner till centrum för att köpa pizza. Den här pizzan var inte billig för en medelklassunges plånbok, men som tur var så var jag ju inte ensam. Utan att jag visste om att jag överhuvudtaget tyckte om pizza (det var nytt i stan) så blev jag och mina kompisar serverade en utsökt och unik pizza. Den var fylld med sötma och sälta, och vi åt den metodiskt och diskuterade hur vi egentligen skulle äta den, med bestick eller med händerna? Äta slicar eller kanske rulla den? Vi kunde inte riktigt finna den perfekta metoden, det mesta kladdade, ibland droppade det i knät, ibland nådde det munnen utan problem.

    Efteråt var vi glada och nöjda, men även om 1/3 pizza var gjorde oss mätta kände vi att vi ville ha mer, vi längtade till nästa gång. Som mellanstadiepojkar kunde vi se hur pizzor likt den på som räckt till oss tre konsumerades av borden bredvid av hungriga gapande tonåringar. “Vad dyrt”, sa vi. “Hoppas de blir mätta”.

    Pizza var nytt, pizza var gott! Innan visste jag inte att det fanns, och jag visste inte att det var något för mig tills nu. Det är såklart ett fint minne eftersom det var för första gången någonsin, men den lade också en grund för hur jag vill ha min pizza idag, vad jag fortfarande kan längda och tråna efter.

    Hur det är en fantastisk maträtt jag aldrig kommer lämna så länge jag lever.

  9. Scruffy looking skriver:

    Det går ju inte att hålla sig…jag är ingen lyriker men det är likförbaskat så kul att dikta samtidigt som man lyssnar på era åsikter och tankar. Så här kommer en liten kort text som kanske kan vara till behag.

    “En söta liten tjej i ett hål en dag ramlar.
    Utefter gotiska väggar hon i fallet famlar.
    För att nere på botten hitta en flaska.
    Och hux-flux en 2tum liten tjej sakta börjar traska.

    Efter mångt och mycket hon en beundrarskara hittar.
    En rökande larv, en hispig kanin och en katt utan ögon på henne tittar.
    Äventyret fortsätter och blir knäppare och knäppare.
    Tills hon efter ett tag blir styrd av två sköna steppare.

    Anders & Samson leder tjejen rätt.
    Dock inte utan att blöda en skvätt.
    För att steppa utan skor.
    Är svårare barfota än vad man faktiskt tror.

    Snipp snapp snut.
    Här var detta avsnitt av retroresan tyvärr slut.”

    Tack. =)

  10. Oldgast skriver:

    Tjenare!
    Inte så intressant spel för mig men vaknade till mot slutet när jag hörde att ni ska diskutera hip hop nästa vecka. Hoppas att man ska få tips på artister som flugit under ens radar. Börja ju lyssna på Organism 12 tack vare Samson. Tackar för det. Har några ämnen som vore kul att höra era åsiker om.

    1. Viktigt hos en bra rappare. Röst, självförtroende, texter osv.

    2. Gammalt vs nytt.(Passar med retroresan)

    3. Om ni får välja mellan ett skönt beat eller välskrivna och smarta texter. Vad väljer ni?

    4. Hip hopens Kung. Kanske uppdelat i då och nu.

    5. En flummig också. Om ni vore en rappare, vem skulle ni vara? Kanske Public Enemy?

    Räknar inte med att ni tar upp allt men vore intressant att höra något. Dyker kanske upp på Gamex också. Ska leta upp er i så fall.

  11. Timmy Avgrundsvrål Sjöberg skriver:

    Jag har ätit ketchup och lyssnat på Retroresan, the t-shirt! När?

  12. Robert Fiskdisk Elander skriver:

    I HAZ NICKNAME!!

    Grymmt avsnitt om Alice, gillar att ni tog er an lite ur skräckgenren (Alice är inte direkt skräck men det närmaste ni har kommit förutom Silent Hill)

    För övrigt så måste jag säga att Silent Hill är mitt favorit avsnitt utav Retroresan, och vad vill jag säga med det? JO MER SKRÄCKSPEL INNAN NI SLUTAR! XD eller är tiden för sen?

    Annars undrar jag, får jag en kram på Gamex?

    PPuss

  13. ReDead skriver:

    Jag tror det är Nygårdas ekfatslagrade julmust du pratar om Anders, den näst godaste för övrigt. 😉

    Alice lät tyvärr inte särskilt intressant för mig, men diverse sidospår och fantastiskt stämningsfull bakgrundsmusik gjorde det här avsnittet riktigt bra till slut ändå. 🙂

  14. T4 was Here skriver:

    Spökmysigt avsnitt.
    Lycka till på GameX, men om jag skulle gå på nått stort event(Calcon är nog inte i samma scale…) så går jag nog hellre på http://www.autoassemblyeurope.eu/2011/index.php (det är okay att länka?)
    Fler leksaker på extrapris.
    Sago stund? RADICAL! Hoppas att facklas inte hölls in vein!
    Spelade demot av Parappa hos min Morbror. Svårt men mysigt.
    Also Exterm Ghostbusters, inte så dåligt som man kan tro. Supa bög bra faktist.
    Later dudes.

  15. Trazh skriver:

    Hejsan Anders och Samson!
    Tänkte bara berätta att ni satte verkligen temat på min Halloween-helg: Underlandet.
    Först släpptes erat avsnitt med genomspelning av American McGees Alice. Sedan på kvällen samma dag så var det dags för fest. Två bekanta till mig var med och gissa vad de var utklädda till: Hattmakaren och Madness Return-Alice. Jag blev ganska förvånad…
    Dagen efter var jag tvungen att se Tim Burton’s Alice i Underlandet.
    Så nu har jag fått min dos av Underlandet för ett tag.

    Jajustja.. En annan sak var det.. VAFALLS?! INGEN MUSIKPAUS?! Det är ju givet 🙁

    Kramkalazh från Trazh

  16. Lephyrius skriver:

    Ughhh! Senast jag spelade(hyrde) ett realistiskt sportspel var International Superstar Soccer(SNES). Jag har ju spelat realistiska sportspel men inte gjort något aktivt eller betalat för att spela spelen.
    Det här är till Anders:
    http://youtu.be/AlusgU-MUZ4
    Vilket fantastiskt klipp..
    Carmack har sagt att han ogillar att licenserna ut motorer och han sa att det var under ID Tech 3 som han bestämde sig för det så jag misstänker att det kanske var Alice som gjorde att han bestämde sig för det. Kanske det var för störande att göra något med en motorn som inte var speciellt anpassad för det syftet.

    Parappa the rapper
    1.Grafiken: Vilken fantastisk grafik och helt otroligt tidlös. Jag älskar detaljer som att hönan går ut ur TV:n. Mooselini är ju en fantastisk älg tänk om alla älgar kund lära ut hur man kör bil.
    2.Ljud: Härliga melodier. Jag har svårt att höra något negativt med ljudet. Jag älskar stage 3 bäst med en äkta “Frog marley”.
    3.Kontroll: Inga problem med kontrollen man måste bara känna rytmen.
    4.Gameplay: Det handlar ju bara om rytmen.”Kick, Punch, It’s all in the mind”
    5.Utmaning: Ganska utmanande men det gjorde inte så mycket eftersom det var så kort.
    6.Slutsats: Det är tokigt kort men jag gillar allt med spelet.
    7. Pizzan: Du går till ditt lokala pizzahak. Beställer en Hawaii. Du får en Hawaii barnpizza med bra ananas och iberico. Du äter den och tänker det här var den godaste Hawaiin du ätit. Nästa dag så tar du med några polare och skall visa dem din upptäckt så du beställer in Hawaii pizzas och du får den gamla vanliga Hawaiin. Då utbrister du i “I gotta believe” och det börjar spelas en melodi.

  17. Pibb Dent skriver:

    Hörde Samson i förbigående nämna att han är ett stort fan av Liftarens guide till galaxen. Det är jag med. Skulle vara kul att höra lite mer om dina tankar om den boksviten. Kanske i ett kommande skitsnackavsnitt? Då skulle jag orka lyssna igenom ett helt sådant iaf! 🙂

    Bra säsong hittills, men saknar sagostunden med de japanska rollspelen. Hoppas den återkommer så småningom. Nu ska jag gå och äta lite ketchup. Vi hörs!

  18. Mayhemic skriver:

    Det var ett jävla tjat om om ketchup… Alla vet ju att riktiga män förtär chilisås. 😉

    Annars var det här ett av de bättre avsnitten den här säsongen, det gav en så mycket mer när man själv hade spelet färskt i minnet.
    Vad tycker förresten Samson om Alice: Madness returns, var det inte lite vääääl utdraget? halva speltiden hade varit mer än nog.

    Kudos!

  19. ファイナルファンタジークリ skriver:

    Tjena!
    Har varit en lurker sedan andra avsnittet men nu är det fan på tiden att ni får veta hur jävla awesome ni är. Jag är inte mycket för att kommentera men jag vill ändå att ni ska veta att det sitter en snubbe någonstans och uppskattar det ni gör nåt så in i helvete.

    Tack som fan för att ni finns, nu ska jag återgå till min mitt-i-veckan-whisky och lyssna klart på avsnittet.

    P.S. Om ni inte tidigare har lirat “Little Samson” till NES så gör det! Fantastiskt spel (nästan lite i stil med den blå bombarn på sina ställen). Ber inte om ett avsnitt, se bara till att inte missa det. ^^

    P.P.S. Samson, jag skulle skita på mig av skratt om du ville uttala “Shin Megami Tensei: Digital Devil Saga” med speedad japansk brytning! 😀

    Tack igen och lycka till i framtiden!

Skriv en kommentar