Idag har en av årets mest efterlängtade filmer premiär. Jag pratar såklart om nya Tintinrullen. Inte helt otippat har det lagom tills premiären släppts ett spel baserat på filmen och som vanligt är det jag som har tagit på mig ansvaret att spela.

Du som är en trogen Svampriketläsare, kanske också lyssnar på Retroresan, vet att den gode Tintin inte är särskilt omyckt av vissa personer här. Tintin and the Secret of the Unicorn är kanske det spel som kan få reporterns rykte att bli lite bättre. Spelet (och vad jag förmodar, även filmen) är ett hopkok  av de tre Tintin-äventyren Enhörningens hemlighet, Rackham den Rödes skatt och Krabban med guldklorna.

För dig som inte har läst Tintin kan jag kortfattat att förklara att storyn går ut på att Tintin letar efter en gammal piratskatt. Det gör han genom att plattformshoppa, åka motorcykel eller flyga flygplan. Av dessa tre spelmoment är det ett som sticker ut. När jag spelade igenom kampanjen var det främst under plattformsmomenten som munnen log. Mer än en gång fick jag  mysiga Prince of Persia-vibbar. Då menar jag alltså vibbar från Amigaklassikern. Jag har även ett flertal gånger tänkt på mitt favoritspel till Mega Drive, Bonanza Bros! Om du är bekant med dessa två titlar vet du på ett ungefär vad du kan förvänta dig av spelet.

Men som sagt, spelet är inte enbart en plattformare. Tyvärr finns det partier där du då åker motorcykel eler flyger flygplan också. Det är verkligen tråkigt att behöva skriva så, för egentligen är det ingen dålig idé med att slänga in sådana partier i spelet. Det brukar skapa variation och tempoväxlingar. Men det är så tydligt att krutet har lagts på att göra plattformsdelen av spelet så bra som möjligt och att partierna där du styr ett fordon inte har haft lika hög prioritet. Det är iallafall min uppfattning. Kontrollerandet av dessa fordon lämnar mycket att önska, särskilt i flygplansepisoderna, som rent ut sagt är skittråkiga.

”Att sitta med en kompis, eller som i mitt fall med en son, och spela ihop är en fröjd”
Något som däremot inte är tråkigt är koopläget. Faktum är att det är spelets största höjdpunkt. Att sitta med en kompis, eller som i mitt fall med en son, och spela ihop är en fröjd. Konstant samarbete gäller för att lyckas ta sig till nästa nivå. Ju fler nivåer du klarar desto fler karaktärer från Tintins universum låser du upp. För en riktig Tintinnörd som jag blir detta en ordentlig morot.

Om du letar efter ett spel som bjuder på lättsam underhållning, som med fördel kan spelas i gott sällskap, kan Tintin vara värt att kolla upp. Men om du hoppas på att få styra en U-båt som ser ut som en haj, kommer du tyvärr att bli besviken.