Recension

Inversion (Xbox 360)

Om du läser den här recensionen med ett genuint intresse för Inversion behöver du egentligen inte läsa förbi det här stycket. Du undrar ifall det är värt att lägga pengar på Inversion. Svaret är nej. Har du spelar Gears of War? Om nej: Spela det istället. Om ja: Spela om det. För Gears of War är ungefär precis som Inversion. Fast, du vet, inte värdelöst.

I'm freeeeee, freeeee faaaalliiiing!

I Inversion spelar du som en kille som jag ärligt talat inte brydde mig om att lära mig namnet på. Eftersom han är precis som alla manliga karaktärer sedan någonsin är han på jakt efter sin försvunna dotter. För att hitta henne måste han springa runt i en gråbrun stadsruin helt utan karaktär och våldsmördar ihjäl cirka en miljon fula killar som pratar som Raskens efterblivna brorsa. Med sig har han en ointressant kompis som han för värdelöst skrivna och sämre framförda dialoger med.

Spelet är så influerat av Gears of War så att det ibland blir parodiskt. När fienderna ”Lutadores” dyker upp ur hål i marken som spelaren måste stänga igen med granater, då är det svårt att inte begrava ansiktet i händerna. Men helt kopierat är spelet såklart inte. Man har sett till att ge det en egen touch och försämra det på alla punkter.

Ett exempel är att man valt att göra en lite förändring i hur coverkontrollerna fungerar. Något ingen i hela världen bett om. Istället för den klassiska ”håll inne LT för att sikta” använder man här ett tryck på LT för att börja sikta och ett nytt tryck för att sluta. Ingen större förändring, kan tyckas, men det eftersom det bryter mot branschstandard slutar det allt som oftast med att man står oskyddad mitt på slagfältet utan att fatta varför karaktären vägrar ta skydd. Jag kan tycka det är helt okej att göra något nytt med ett kontrollsystem och tvinga spelare lära om sig, ifall det fyller en funktion. Här gör det inte det. Inte alls. Det bidrar enbart till att göra spelaren mindre rörlig och känns uteslutande som ett försök från utvecklarna att säga ”kolla, kolla, vi kopierar inte allting rakt av!”

Hej, jag är ful som stryk efter en bilolycka!

En annan sak man lagt in i spelet för att särskilja det är att man kan ändra gravitation. Ibland får spelaren lubba runt på illa texturerade väggar och värdelöst designade tak istället för den vanligt strykfula marken. Ibland flyger spelaren runt i tyngdlöshet och får uppleva den fantastiska friheten i att få åka från en förutbestämt plats till en annan genom att trycka på A.

Den enda gången gravitationsgrejen är till någon som helst nytta är när spelaren ibland får lyfta saker och kasta dem på folk. Och jag måste faktiskt erkänna att det är lite kul att kasta bilar på stora grupper Lutadores. Lite, lite, lite kul. Men ett litet och egentligen ganska skrumpet körsbär i en hög av bajs får inte min gom att vattnas. Allt som oftast är spelets gimmick är just det: en gimmick. Den tillför egentligen inte mycket alls. Som det mesta i spelet, egentligen.

Nej, Inversion är väl kanske inte fullständigt ultrasämst. Det är spelbart. Men mycket mer än så är det inte. Det är så menlöst att det bränner i tinningarna. Allt från värdelösa bossar till hur man lägger checkpoints (inte direkt innan det svåra man dör på, utan en minut tidigare så att man måste gå tjugo meter och prata med en kille om och fucking om igen) saknar helt finess och fingertopskänsla. Det är som att det är så dåligt att det inte ens klarar av att vara riktigt dåligt. Det bara ett enda stort jävla inget. Och jag tänker inte skriva mer om det.

Kommentarer

  1. Niklas Sintorn skriver:

    Kan inte annat än att hålla med om att Inversion är ett riktigt unket spel. Jag gillar särskilt hur Davis under THE BIG REVEAL (Du vet) mest rycker på axlarna och säger “Jag måste hitta min dotter, duuuuh!”

    Känns som att du och jag är de enda i Sverige som spelat det här spelet i sommar.

  2. SpeLinnea skriver:

    Hahah, nej Niklas, jag har också spelat detta “fantastiska” spel i sommar. 😀

    “Ibland flyger spelaren runt i tyngdlöshet och får uppleva den fantastiska friheten i att få åka från en förutbestämt plats till en annan genom att trycka på A.”

    Fniss!

  3. Johan Olander skriver:

    Dags att skapa en stödgrupp.

Skriv en kommentar