SPOILERVARNING
Denna text innehåller stora spoilers för Gears of War 3. Läs på egen risk


Alla som vid det här laget har spelat färdigt kampanjen i Gears Of War 3, kommer säkerligen känna igen sig i det jag nu kommer skriva. Det var förbannat sorgligt och välregisserat när Dom valde att offra sig själv för den goda sakens skull. Tycker man inte det så har man ett hjärta av sten. Det var en fantastisk scen och det är ett sådant tillfälle som jag för alltid kommer minnas. Precis på samma sätt som jag alltid kommer minnas twisten i Bioshock, eller hundarna i Resident Evil. Att jag blev så tagen av den scenen beror nog till stor del på att det var just i ett Gears-spel som den utspelade sig i. Jag blev liksom tagen på sängen. Jag var inte beredd. För när Epic tidigare har försökt få mig berörd, har det inte funkat lika bra.

Men den här gången lyckades Dom (ser ni vad jag gjorde där?) verkligen att beröra mig. Visst är det sorgligt att Dom dör, men det som fick mig tårögd är musiken som ackompanjerar. Så otroligt genialiskt att återanvända något som tidigare var det som gjorde att jag fick upp ögonen för Gears Of War. För det är väl ingen som har glömt bort vad det är jag pratar om?

”Det som hände sen gjorde mig förvånad och samtidigt väldigt glad”
Första gången jag upplevde denna tragiska händelse var det i min ensamhet. När jag nu gjort ett andra varv gjorde jag det tillsammans med 10-åringen. Han satt och spelade kampanjen och frågade om jag ville hoppa in. Sagt och gjort, jag greppade handkontrollen och började spela. Efter en halvtimmes pangande var det då dags. Dom blev skild från resten av gruppen och en cutscene började. 10-åringen tittade på mig och sa “- Kommer Dom dö nu?” Jag svarade något i stil med “- Titta så får du se”. Det som hände sen gjorde mig förvånad och samtidigt väldigt glad. 10-åringen blev ledsen! Alltså, han började inte tokgråta, men han blev helt klart rejält tagen av det som precis hade utspelat sig på TV-skärmen.

Nu hoppas jag att ni förstår att jag inte blev glad över att pojken blev ledsen, utan snarare varför han blev ledsen. Där och då förstod jag vilket fantastikt bra medium TV-spel är. Dessutom gick det upp för mig att grabben faktiskt börjar bli stor. Att spela handlar inte bara om att göra headshots för honom längre. Han har nu nått en ny nivå med sitt TV-spelande.

Efteråt hade vi en fin pratstund. Han berättade för mig att han tror att Dom gjorde som han gjorde eftersom han ville träffa sin fru och sina barn igen. Han sa även att han från och med nu alltid ska välja att spela som Dom när han spelar online, eftersom han aldrig kommer få vara honom i kampanjen.

Vila i frid, Dominic Santiago, 2006 – 2011