Kommentarer

1. Spel-Malmer skriver:

   2 december, 2011 kl. 13:58

   Älskar Abuse. Sån oerhörd stämning i spelet också.

   Svara
2. Trazh skriver:

   2 december, 2011 kl. 14:03

   Tjenare Anders och Samson!
   Lunarstorm las inte ner helt. De fortsatte på ett ny sida med namnet ls8.se. Men ja, de har tydligen tagit en paus för bristande aktivitet. Det var som en överdrivet rosa version av Facebook. Man mådde illa av att bara se sidan, men var kul att kolla på ibland bara för att.
   Såhär såg det ut (varning för känsliga tittare): http://bit.ly/ruiPEq

   Jag har inte varit 100 % delaktig i Retroresan, som jag velat. Alltså inte varit med och spelat, bara slängt in en kommentar då och då. Men nästa vecka tänker jag köra jag all-in. Ni märker då vad jag menar med det.
   Kramkalazh!

   Svara
3. Quid skriver:

   2 december, 2011 kl. 15:03

   Abuse var ett spel som jag bara testade som hastigast när jag var mindre, vet ej varför jag aldrig spelade klart faktiskt. Men jag hörde att Anders tyckte jag det gick för fort och då fick jag en tanke om att ni kunde spela Quake… då blir det åka av! 🙂

   Grymt att ni ska spela Blaster Master, jag spelade faktiskt igenom det själv för ett tag sen och gjorde en retrorecension på Kraid (http://www.kraid.se/2011/11/retrospelat-blaster-master/), det ska bli grymt att höra era tankar kring grodan! 😀

   Svara
4. Ivan skriver:

   3 december, 2011 kl. 00:30

   Varför är jäger så jävla gott? Jag fattar inte, kan inte Anders förklara? Jag gillar det för den brännande, men ändå söt känslan. ja man skalll inte sätta “men” efter ett kommatecken men jag är full…..igen. Puss på er!

   Svara
5. Anders Brunlöf skriver:

   3 december, 2011 kl. 01:27

   Ivan: Somliga drycker har helt enkelt skapats för kungar. I det välfärdssamhälle vi nu lever i har dock även arbetarklassen råd med lite svart guld då och då.

   Imorgon beger jag mig ut på en ny Jäger-resa. Jag ska komma ihåg att mentalt skåla med dig 😉

   Svara
6. Trazh skriver:

   3 december, 2011 kl. 02:04

   Anders: Kom precis hem och tidigare tog jag en jäger för dig och Samson! Helt ärligt! 😀

   Svara
7. I´m not the droid you´re looking for skriver:

   3 december, 2011 kl. 12:34

   Hej!
   Ja… Mitt förra meddelande var kanske “lite” väl kort…
   Men iallafall! Här kommer en punktlista på lite random shit(egentligen inte random shit, men jag ville säga det…):
   (Det där var inte ett “sadface”… Det var bara ett kolon bredvid en parantes)
   Ålder?- 16 vårar
   Kön?-Man, tills vidare
   Lyssnat sen?- 18 juli 2011(sista avsnittet, lite fail där…) 🙁
   Var det där?- Ja, det där var ett “sadface”.
   Spelat?- Tja, tänker inte räkna upp alla spel, men alla konsoler efter Nes (Nes included).
   Kommer ifrån?- Ooh! Kanske den viktigaste frågan! VARBERG 4 THA WIN!!!”!!#¤!”¤%!W#!”!”!112111112%&!”&!#/W!fg!1!!!1!!!34CWY!t!¤/!!!!

   Nåt jag glömt?
   -Ja, jag borde kanske också kommentera lite på spelet…
   Men det gör jag inte, HAH!

   Svara
8. Ivan skriver:

   4 december, 2011 kl. 01:43

   Skön förklaring där. Mental skålning acknowleged! Ohhh hoppas det gick/går bättre för dig än för mig…..råkade bli en hel flaska:S. Jäger on! See you later! 😀

   Svara
9. Fiskpinnen/fiskarsomfiskar skriver:

   4 december, 2011 kl. 03:50

   Håller på att dygna så jag skapar ett par bilder om er medans jag lyssnar på äldre avsnitt!

   http://delafilen.nu/u/1322966743_mem.jpg

   http://delafilen.nu/u/1322966890_meme2.jpg

   Hoppas ni gillar dem, ni är bäst!

   Svara
10. Vectorpibb skriver:

    4 december, 2011 kl. 09:34

    Kul att lyssna på er grabbar. Gillar att sagostunden kommit igång. Final Fantasy är så mysigt! Håller själv på att ta mig igenom FFVI nu, blev så inspirerad av den sagostunden när den gick att jag tänkte att jag bara måste spela igenom det en gång i livet.

    Nu har jag spelat lite Vectorman, så här kommer mina intryck från det spelet.

    Grafik
    Det här måste vara bland de snyggaste spelen på MegaDrive. Vectorgubben är otroligt snyggt animerad. Gillar speciellt hans ”stå-still”-moves, och hur han lutar sig kaxigt mot en vägg om man står nära en sån. Det enda minus jag kan ge grafiken är att man är för nära vectorman så man inte riktigt hinner med att se fienderna. Man måste ta små steg i taget för att inte springa in i någon.

    Ljud
    Musiken passar väldigt bra till detta spel. Elektroniskt blipblop och robotspel är som gjorda för varandra.

    Kontroll
    Han känns väldigt smidig att styra. Bra att man kan göra dubbelhopp och ducka.

    Utmaning
    Lagom svårt på ”lame”-nivån. De andra orkar jag inte ens försöka mig på. Man dör ganska lätt i och med att gubben är så stor och nära så man inte ser fienderna i tid.

    Pizza
    En vacker pizza. En Berlusconipizza med rökt renkött och god italiensk ost. Doftar gott, ser bra ut, och är ganska god att äta. Synd bara att man sitter på en liten stol vid ett alldeles för högt bord när man äter den så att pizzan kommer för nära ansiktet. Det blir lite onödigt utmanande att äta den på det sättet.

    Svara
11. ConraDargo skriver:

    4 december, 2011 kl. 14:51

    Som vanligt ett väldigt bra och underhållande avsnitt, och när ni nu ändå fick en kommentar till Rockin Cats-avsnittet där någon blev förvånad över att Atlus stod bakom det spelet, så vill jag också bidra med lite sådan härlig kuriosa (vi har ju även tidigare fått lära oss att Epic Games en gång gjorde ett plattformsspel om en smått påtänd, grön kanin).

    Det är ju nämligen på det här viset, mina kära Wattsons, att innan Naughty Dog klev in genom pärleporten i och med att man släppte det första Uncharted-spelet, så gjorde man på det tidiga 90-talet ett ofanligt stort och härligt RPG till Mega Drive som hette Rings of Power och som typ ingen känner till idag. Men anledningen till dess existensproblem torde väl ha att göra med hur det bara var bönder och innåtlandet-bor som ägde den konsolen medan resten av världen satt och trummade euforiskt på sina grå lådor ;P

    Som ett litet PS för att återgå till att faktiskt kommentera erat jobb så gillar jag båda era röster – de är väl lämpade för radio.

    Svara
12. ReDead skriver:

    4 december, 2011 kl. 19:35

    Riktigt bra avsnitt, som vanligt! 🙂

    Angående ert prat om kontroller så gillar jag mest Game Cube och 360-kontrollerna. Wii är också rätt bra med sin delade kontroll. Gillar inte alls PS-kontrollerna, har dock provat precis en sån tredjepartskontroll till PS2 som Anders pratade om, och den var riktigt bra faktiskt!

    Svara
13. ozzy88 (Emil.B) skriver:

    5 december, 2011 kl. 05:42

    Ni glömde två fiender i Abuse!

    Det fanns några gubbar som lobbade handgranater mot än som var rätt så biffiga. Typ den lättaste fienden i spelet. Och så fanns det något jag skulle kalla för borrar, som åkte mot än och försökte stänga in än mot väggar eller andra fiender.

    Jag håller med om allt ni sa om Abuse förutom det där om att ammo aldrig blev ett problem. Jag såg de mer kraftfulla vapnen som en lyxvara man fick utnyttja på rätt sätt för att kunna klara sig. Fast då kanske jag skall lägga till att jag inte var så duktig på att hitta hemliga utrymmen, kan vara därför jag hade ont om ammo rätt ofta.

    Jag slutade min spelomgång efter ca 1:40:00 och var på bana elva. Jag tycker det roligaste med spelet var att skratta åt hur löjligt mycket fiender som de kastar på än och hur mycket jag dog hela tiden. Men det blev ju rätt tjatigt en stund in. Intressant spel men lite taskig utföring. Saknade musik och trodde inte att det fanns någon. Jag kommer lämna Abuse och se vidare mot ett visst NES spel istället.

    Det jag hört om Vectorman har varit positivt så nu hoppas jag att ni får en trevlig spelupplevelse med detta.

    Nu kommer jag äntligen bli “tvingad” att spela Blaster Master! Det känns som ett metroidigt spel utifrån vad jag sett. Och man kan inte gå fel med lite Metroidvania.

    Denna gången kändes Sagostunden kort men den var fortfarande riktigt mysig och väl berättad. Att Vivi är namnet på en manlig karaktär känns knepigt.

    P.S Såg att det stod “It’s on!” på Blaster Master fordonet i bilden, cool detalj. 🙂

    Förlåt för “wall of text” och fortsätt vara Sveriges bästa podcast!

    Svara
14. ozzy88 (Emil.B) skriver:

    5 december, 2011 kl. 05:46

    OW! Fiskpinnens montage var väldigt roligt =)

    Svara
15. Simon Bengtsson skriver:

    5 december, 2011 kl. 22:46

    Tjenare,

    Tråkigt att höra att du har blivit uppsagd Samson, sitter själv i samma situation så jag lider med dig. men nu till min fråga.

    Jag har nu i dagarna införskaffat en super nintendo (tack vare er) och jag är på jakt på lite spel. Jag är inte intresserad av att bli tipsad om de “självklara” spelen såsom Mario, Zelda, Metriod etc. Jag är på jakt på lite andra bra underdog spel, changer spellar ingen roll är intresserad av allt. det ska vara spel som ändå är lätta och få tag i och inte kostar allt för mycket.

    jag sitter på en PAL Snes.

    Tack för en bra podcast och ha de gött!

    Svara
16. Mats "El_Kebabo" Holmkvist skriver:

    7 december, 2011 kl. 00:31

    Bor inte i växjö utan i den lilla hålan Åseda 4,5 mil nordost om växjö, men har båten åt Alvesta (där har väl åtminstone Samson åkt förbi med tåget?) hållet till och det är nog mer troligare att ni skulle vara i närheten av Växjö nångång än här ute i skogen….

    För första gången på länge har jag spelat tillräckligt av veckans spel för att kunna ge ett utlåtande om det, har efter min genomspelning av ff7 som tog ca 30 timmar gett mig in på ff9 som jag inte spelat sen det släpptes, har kommit ca 25 timmar in och njuter av fulla ,drag underbart med xperiaplay. Toabesöken har blivit avsevärt längre sen jag skaffade den.

    Grafik: OH MY GOOD för att citera en viss malin, redan i menyerna märker man att detta är nått speciellt i grafikväg och resten av spelet bjuder ju på strålande grafik, både riktigt läcker parallaxscrollning och nästan 3ddjup i bilden på sina ställen.Jag tycker nästan att den känns lite 32:bit, eller är jag helt ute och seglar där? Har inte spelat så mycket megadrive.
    Gillar även hur varierande färger och miljöer det är på banorna men ibland ställer det till det speciellt på den banan där det är grönt svart och rosa, ibland är det nån sorts nät som kommer i förgrunden och då är det svårt att se även sista banan innan bossen är ju sjukt förvirrande man fattar knappt vad som är upp och ner.
    Snyggaste banan var ju helt klart den på natten med blixtarna synd bara att den var så kort.
    Animeringen på vectorman är ju skitsnygg, så mjukt han rör sig, gillar hur han slajdar nerför lutande ytor och hans stil när man hoppar och skjuter neråt.Gillar också hur han skjuter med olika händer beroende på vilket håll man skjuter åt. Fienderna har de ju inte gjort så mycket med tyvärr de få som finns, men bossarna är ju rätt stora och detaljerade

    Ljud: spelade detta emulerat på min experiaplay med väldigt lågt ljud så har inte hört så mycket av varken musik eller ljudeffekter mer än att det konstant skjuts så att man knappt hör musiken, men kan ju bero på att jag bara körde ljudet genom mobilens högtalare.

    Kontroll: Sitter ju som gjuten vectorman gör precis som jag vill och dör jag eller tar skada så är det bara mitt fel känns det som.

    Gameplay: Är ju verkligen ett run and gun detta lite i stil med gunstar heroes, banornas upplägg är ju för det mesta detsamma förutom vissa då som är väldigt förvirrande, speciellt den sista innan slutbossen.
    Märkte även nått skumt på bossen med den stora bollen och den andra av de bossarna som kommer fram ur ritningarna på väggen, att om man stod nära dem så tog man ingen skada utan vectorman liksom höll emot dem med handen sen var det ju bara att mata på dem.
    Körde oftast Anders stil på bossarna med att bara FIIIIGGGGHHHT (Thunder referens för er som lyssnar på mammas nya kille) och skjuta som en galning på dem till de var schtekta. Kom till virvelvindsbossen som tog mina sista liv ,var visst sista bossen sen såg jag på tuben, ingen continue? lite snålt tycker jag.
    Annars var ju powerupsen rätt läckra med hur han blev förvandlad till olika saker, gillade spreadshoten bäst som vapen uppgradering. Intressant att man kunde hoppa ihjäl fiendera om man använde dubbelhoppet.

    Utmaning: spelade detta på lame och då var det inte speciellt utmanande faktiskt vet inte hur det är på de andra svårighetsgraderna. Det jag tog mest skada på var de större fienderna som stod i uppförslut då de var svåra att komma åt, var lättare att dubbelhoppa på dem märkte jag sen.

    Slutsats: Ett fartfyllt och underhållande run and gunspel med underbar grafik och kontroll, just grafiken måste ju varit nått i hästväg när detta kom. Det enda jag tycker är lite negativt är att det inte är så varierande utan mest samma sak med olika bakgrunder och färger på banorna.

    Pizza: En riktigt vällagad vesuivo,en pizza som oftast är riktig god men som kan kännas lite som en upprepning då den inte går att variera så mycket.

    Svara
17. BG skriver:

    7 december, 2011 kl. 17:16

    Lika bra att få det ur vägen… Jag hatar när 2D-spel använder förrenderade 3D-modeller till sin grafik. Speciellt när det är på en så pass låg upplösning som 16-bitarna hade. Det blir helt enkelt inte snyggt, och Vectorman är inget undantag. Det ligger förmodligen rotat till mitt intresse för pixelgrafik, men jag tror inte jag är ensam när jag säger att den här typen av grafik åldras bra mycket sämre än handpixlad grafik som ska se 3D-aktig ut, som tex Sonic eller Ristar.

    Vectorman som karaktär är bättre anpassad för den här grafikstilen än vad Nintendos Ap-duo är. Det känns mer naturligt att han och hans fiender är gjord på det här sättet. Däremot saknar han helt den ful-charmiga designa som DKC-spelen har. Trotts mjuka segergest-animationer så tycker jag att han saknar personlighet och han blir i slutändan en väldigt tråkig figur att spela som. Okej, spelet har världens snyggast flagg-animation, och många sköna ljuseffekter som påverkar hela skärmen, men banorna ser ju oftast skittråkiga ut och i sin helhet tycker jag det känns som missad potential. Fast brandsläckaren med huggtänder fick mig faktiskt att dra på smilbanden.

    Jag vill minnas att det fanns någon form av musik, men kan i ärlighetens namn inte skriva under på det. Ljudeffekterna var väl skapliga, även om jag halvvägs genom spelet tröttnade på skjut-ljudet.

    Vectorman lunkar fram på tok för sakta och de jävla mygg-fienderna är fan inte roliga. Varför måste man skjuta 53 gånger på en TV innan den går sönder? Varför är banorna uppbyggda för att man ska kunna utforska och leta hemligheter, bara för att låta dig dö av att tiden tar slut? Spelet är fullt med små dåliga designbeslut som verkligen tär på mitt tålamod. Varje gång spelet plötsligt slänger in ett helt nytt gameplaymoment, som tågvagnen, grodan, och virvelvinden, så dör jag minst en gång innan jag fattar vad jag ska göra.

    Det märks väldigt tydligt att Vectorman gjordes just för att konkurera med Donkey Kong med sin “snygga” grafik. och vist är det där krutet har lagts. Tyvärr tycker jag att resten av spelet får stryka på tårna, och det blir i slutändan ett spel med tydliga brister. Jag älskar verkligen inte spelet, men på något plan uppskattar jag ändå det tekniska jobbet bakom. Jag kommer nog aldrig spela om spelet just för att spela det, men kanske för att studera de grafiska effekterna som finns på sina ställen.

    Svara
18. T4 was Here skriver:

    7 december, 2011 kl. 20:17

    Tack för att ni läste up mitt post.

    Jag tyckte att Avatar spelet var rätt okay (för ett spel jag köpt för leksaken det kom med) then again så är jag okay med månotåna(?) spel som Dynasty Warriors, men bara om det är Gundam.
    Det gör så att det inte gör nått att alla gubbar är likadana, dom är ju massprodoserade kanonmats mechs.
    Och att bräna igenom dom i tusental men BURNING FINGER! är skoj, tycker jag.
    Speaking of Avatar. Om ni inte har sett den än så rekomendera jag 6-disk boxen mest för bakom the scens matrialet.(Hyra eller köpa är up till er.)
    Visst man får tycka att storyn är bullshit, men rent technist så är det state of the art bullshit och hur det blev så jävlit intressant. Som att dom hittade på backstory till var jävla växt i backrunden kan ha nått med saken att göra.
    “Öh James, är du säker på att den här storying håller?”
    “Ja då, nu kom och hjälp oss komma på hur den här svampen passar in i ekosystemet.”
    “Okay.” See what I mean…
    Och så är efter följan till Avatar: the last airbender, The legend of Korra runt hörnet.

    Jag har också en bra kandidat för nästa sagostund, hoppas att jag inte har glömt det till när det är dax…
    Även om det känn litte dumt efter som jag redan har fått min villja igenom med FF9 men man måste försöka.
    Kom också på varför W-RPGer inte funkara för Sagostunden.
    Dom är gjorda av nördar för nördar och är där för litte up i anus på sej själv.
    Vill du spela Baldur’s Gate?
    Kan du reglerna till Dungeons n Dragons? Inte? Well tuff shit! Du ser problemet.

    Tycker inte om Growlers, för jag har inte vad dom sjuner och vem vill leka soldat när man kan vara Godzilla och lära dom en ny definition av ordet “kurvastomping”.
    Eller vara det där sexa modelejonet från Prototype som går igenom dom som en blanding av Venom och en stavmixer.

    Vilket är vad för mina favo shooter inte kommer för en nästa år med demonbesata gansters, för The Darkness innerhöll ett av mina favo scener i ett spel EVER! Någon snupp går up till en helt random och bara “ÖH PENGERNA ELLE LIVE!” vilket jag svara på genom att köra min pistol i käften på honom och blåsa skalen av honom. Sen åt jag hans hjärta. FUCK ME det är ju sånt som jag vill göra IRL!
    Den andra hade mej med sin första teaser trailer som sa mej:
    “EVREYONE SHUT THE FRAG UP!”
    “ME GRIMLOCK GOT THIS!”

    Och det finns också en webcomic som heter The Super-Gay Adventures of Ross Boston.
    Tycket ni behövde veta det.

    Vill avsluta med att säja: Grammer? 1 d0nt g1ve a fook!

    P.S.
    Och om du vill har en bra dealäck till mej så är det bara att fråga, har tre bra* förslag

    (*tycker jag ja)

    Svara
19. Sparkster skriver:

    7 december, 2011 kl. 22:29

    Stort tack för att er podcast försöker förgylla mig och mina promenader till jobbet. Det märks att ni är väldigt samspelta efter över 100 avsnitt, känns som att ni alltid ligger på en hög nivå.

    Jag har en liten fråga, det har ni säkert sagt i ett avsnitt som jag inte hunnit backtracka. Men varför är detta sista säsongen? Är det för att ni inte har tiden till detta? Finns det ingen möjlighet att ni lyfter upp Retroresan senare i framtiden kanske?

    Nåväl, tänkte sätta mig på retrotåget tillsammans med er. Då jag är obotlig Mega Drive-romantiker och samlar på dessa rara spel, Vectorman har köpts in för ett par år sedan. Men jag har bara spelat första nivån, så nu när ni skulle resa med detta spel, så är jag med er.

    Grafik: Det här spelet sägs vara MD:s svar på Donkey Kong Country. Så jag sitter spänd infall den kan konkurrera med DKC. Den inledande sekvensen med titelskärmen och där du kan röra din gubbe vid SEGA-loggan till den dystopiska känslan från start gör sitt till. Vectorman och hans fiender har inslag av 3D-grafik, som jag tycker för 1995 på Mega Drive, ser snyggt ut. Jag gillar Vectormans smidiga animationer, han bara “flyter” med. Men fienderna känns faktiskt i rörelse, väldigt stela och tråkiga.

    Plattformsbanorna känns faktiskt som att det är samma typ av uppbyggnad av banorna och i bakgrunden, har man valt att spetsa med vatten, is, ruin, kväll m.m. Det känns lite väl sparsmakat, om man nu har slagit sig på bröstet och försökt få det här spelet vara ett grafikmonster, så måste variationen vara betydligt större än så här. Däremot tyckte jag isbanan och kvällsbanan med blixtarna, såg oerhört snygga och var väldigt stämmningsingivande.

    Ljud: Tyvärr är det här spelets kanske sämsta beståndsdel. Ljudeffekterna känns som detsamma, det är det eviga skjutandet på TV-apparater och fiender. Känns himla trist. Jag kan dessvärre, trots att jag spelade det alldeles nyss påminna mig om någon ljudslinga som var något att minnas. Eller förresten, jag fick känslan av att det var i stort sett samma ljudslinga. Det är om något, ett rejält underbetyg.

    Kontroll: Vectorman känns oerhört smidig att spela och känns alltid som handen i handsken, vid dödsfall, så skriker jag till och jag känner att allt är orättvist och tycker gubben suger pung. Men sekunden senare, kan jag bara inse att det är mitt eget slarv som är orsaken till de gånger jag dör.

    Gameplay: Vectorman har många plattformsbanor, självfallet, men blandar ju med väldigt underliga banor. Såsom att köra tåg (!?) och klättra på en vägg. De banor som inte är plattformsbanor, tillförde ingenting och det kändes som att utvecklaren kände att man ville försöka blanda ut banorna lite med annat. Men det föll pladask och känns bara pinsamt, tågbanan som förövrigt är den andra banan fick mig att undra när banan var klar efter typ 20 sekunder att undra ifall det var fel på mitt spel?

    Om man bortser från att det återkommande grafiska på banorna, så tycker jag att plattformsbanorna inledningsvis känns lockande och spännande att utforska. Men när banorna känns ungefär likadana och väldigt intetsägande, så tappar man suget för det hela. Spelet är annars av plattformsspel formulär A, det är inget spektakulärt i bandesignen.

    Däremot tycker jag att powerupsen, som finns i spelet är faktiskt totalt värdelösa och tillför väldigt sällan någonting i mitt spelande. Förutom i enstaka fall att ta sig in i den del av banan som inte går att nå annars, känns lite som Wisps i Sonic Colours. Man har slängt in lite “coola” grejer, som inte riktigt fungerade i spelmekaniken.

    Till spelets fördel, så gillar jag att de olika skjutpowerupsen, man känner sig väldigt glad och nöjd när man röjer runt med den uppgraderade vapenfloran.

    Extra plus till bossarna, även de kändes enkla och kanske inte så häpnadsväckande. Så tyckte jag att det tillförde glädje till slutet av banorna, så varje gång jag fick möta en boss i slutet av banan så kände jag att det var ett tillfredsställande avslut på nivån.

    Utmaning: Jag spelade på “Normal” och känner att jag fick nöta spelet, ganska hårt i början för att komma in i det. Men sen när man efter 4-5 banor, var inne i spelet, så kändes det som ifall man iakttog normalt försiktighet att jag sällan behövde möta liemannen. Jag fastande inte särskilt ofta i spelet och jag kände att med lite jävlar anamma att det bara vara att försöka igen.

    Men att se den där förbannade game overskylten i början av spelet, kändes inte okej, givetvis skrek man till lite och knöt näven. För att ta nya tag att spela.

    Pizzan:
    En nyöppnad pizzeria öppnas med pompa och ståt, trots att det redan i området finns en fullt godkänd pizzeria. Pizzerian skickar ut reklamblad och lovar att här minsann, finns områdets godaste pizza. Jag är egentligen denna dag så sugen på pizza, men jag trallar till pizzerian för att ta reda på ifall löftet om den godaste pizzan infrias.

    Jag tar en kort och gott Vezuvio, en enkel pizza, men med en pizzabagares list kan smaka gudomligt god. När jag satt in mig ett par tuggor, så visst, jag känner igen att det är en Vezuvio. Men inget mer. Den känns tråkig, kanske ännu mera tråkig, med tanke på vilka förhoppningar jag hade på pizzerian inför besöket. Jag äter upp pizzan, med hopp att hitta glädjen hos pizzabagaren. Men jag hittar den tyvärr inte.

    Ha det gott, killar!

    Svara
20. Oldgast skriver:

    8 december, 2011 kl. 11:57

    Gissar att Anders är lite vresig denna vecka då ett särskilt lag har åkt ur en viss turnering. Spelar ni in avsnittet på onsdag kväll gissar på nej. 😉
    Bra avsnitt förra veckan. Kan förtydliga min kommentar. Jag kanske använde begreppet save states fel. Använder wiis funktion som gör att du kan fortsätta spela där du slutade om du typ måste göra något annat. Spelar banan med yellow devil aka Mr Röv om och om igen. Använder det så att jag inte behöver spela om hela spelet varje gång jag ska spela.

    Svara