Recension

Amy (Xbox LIVE Arcade)

Ludde: Tjena Tommy, det är Ludde.
Tommy: Tja!
Ludde: Du, jag har precis börjat spela Amy…
Tommy: Stackars dig!
Ludde: ..och det är en upplevelse!
Tommy: Va?!

Tills för några dagar sedan var Amy Diamond den värsta Amy’n jag kunde föreställa mig. Efter att ha försökt spela Vectors Cells skräckspel med samma förnamn är jag inte säker längre. Och när jag skriver försökt, så menar jag verkligen det. För jag ska vara ärlig med er. Jag kan inte förmå mig själv att spela igenom det här spelet. Det är utan tvekan ett av de mest ofärdiga och trasiga spel jag på senare tid har spelat.

Tommy: Hur menar du då? Vadå en upplevelse? Vad jag har förstått är det uruselt?
Ludde: Det är det sannerligen, men det är något som måste upplevas för att förstå. Det är så uselt att ord inte räcker till. Du måste själv se för att förstå!
Tommy: …
Ludde: Som alldeles nyss, då en man vid namn Marcello sa att jag skulle följa efter honom, för vi måste hitta en telefon, och han vet vart det finns en…
Tommy: Ja?
Ludde…och han står bara still! Bara för att testa har jag nu väntat i fem minuter på honom men han rör sig inte ur fläcken. Förutom då om jag går framåt, då FÖLJER HAN EFTER MIG. Jag vet väl för fan inte vart telefonen finns!
Tommy: HA HA HA!

”Kontrollen ger endast upphov till frustration och en vilja att kasta handkontrollen i väggen”
När jag för första gången såg trailern för spelet, blev jag en aningens pepp. Men efter bara fem
minuter tillsammans med Amy (eller rättare sagt, hennes mor Lana) var all pepp bortblåst.

En sak som jag faktiskt gillar med skräckspel, är den (oftast: Silent Hill, Resident Evil) ganska dåliga kontrollen. Jag tycker den tillför till känslan av att vara utsatt och försvarslös. Den hjälper till med att orsaka panik, i positiv mening, hos spelaren. I fallet med Amy, ger kontrollen endast upphov till frustration och en vilja att kasta handkontrollen i väggen!

Ludde: Sen är det en annan sak som är så inåt helvete dåligt med spelet.
Tommy: Vad kan det vara?
Ludde: Checkpointssystemet, alltså fy fan.
Tommy: Vad är det med det?
Ludde: Jo, igår när jag spelade, så stängde jag av efter att jag passerat en checkpoint, för som du vet brukar checkpoints även innebära en sparpunkt,eller hur?
Tommy: För det mesta, ja.
Ludde: Precis! Men inte här! I Amy måste du klara av ett helt kapitel för att spelhelvetet ska spara! Vad är det för ett jävla sätt?!!

Det är inte mycket som är bra med Amy, eller vänta lite. Det är INGET som är bra med Amy. När jag sitter och (som sagt, försöker) spelar Amy, får jag känslan av att det är projekt som helt plötsligt fick slut på pengar. Men istället för lägga ner utvecklingen, bestämde sig Vector Cell sig
för att släppa det som ett nedladdningsbart spel, för en billig peng. För att då förhoppningsvis sälja några  kopior, till sådana som mig, som sett trailern och blivit en aningens pepp.

Att Amy är ett skitspel, är det ingen tvekan om. Dock kan jag ha varit lite onödigt hård i min kritik i början av denna text, för hur uselt ett spel än är, förtjänar det aldrig att jämföras med det här!

Kommentarer

  1. Originalhater skriver:

    Haha, det låter som ett spel som man måste spela bara för att det är så fruktansvärt dåligt 😀

  2. Ludde Lundblad skriver:

    Lite så är det faktiskt. Är svårt att beskriva med ord hur uselt det är!

  3. Trazh skriver:

    Ah, så Amy funkar varken som artist eller spel alltså?
    Kul recension förövrigt. 😀

Skriv en kommentar