Månadsresumé

Månadsresumé: Juni

Sommaren är officiellt här, medan både Svampriket och spelreleaserna går på sparlåga. Men det betyder absolut inte att det inte finns något alls att spela.

Trots gallstensattacker och oväntat lång sjukhusvistelse har Tommy gjort så gott han kan. Tyvärr har de mustiga rollspelen Krater och Dragon’s Dogma inte spelats tillräckligt, så de skjuts upp till julis resumé precis som Diablo III sköts upp till junis.

Heroes of Ruin (3DS)

Herrejösses, så många såna här spel jag spelat på sistone. Men till skillnad från Diablo III och Krater står Heroes of Ruin ut från mängden, eftersom det är till 3DS. Jag kan inte hjälpa att beundra ambitionerna som Heroes of Ruin har. Och hur nära det är att faktiskt uppfylla dem. För ibland känns det faktiskt som att ha en värdig Diablo-klon i fickan. Heroes of Ruin gör till och med vissa saker bättre än Diablo III, då jag till exempel tycker det är mycket roligare att hantera loot i det här spelet. Med onlinespel och röstchatt är det ett stort litet spel, som jag hoppas får en chans till i form av en uppföljare. Tyvärr brister det lite i variation och tekniska begränsningar, men är ändå ett intressant spel med beundransvärda ambitioner.

Mad Riders (360)

Jag vet att jag älskar Mad Riders mer än jag borde. Jag vet att det har tillräckligt många brister för att inte älska det så mycket som jag gör. Men det struntar jag i. Jag älskar Mad Riders! Kanske beror det på att det är så ont om riktigt bra spel som axlar manteln efter Excite Truck och Pure. Kanske är jag bara svältfödd och överdrivet tacksam. Men det spelar ingen roll. Mad Riders är bland det absolut roligaste jag spelat hittills i år, och jag tänker råda alla fans av genren att spela det. Allt jag vill säga fick jag egentligen sagt i min videorecension, förutom det faktum att man inte får ta med sig fordonen man låser upp offline när man går online. Det är bullshit. Otroligt korkat beslut. Men Mad Riders är fortfarande ett riktigt bra spel, enligt mig.

Diablo III (PC)

Åh, så jag har skjutit upp min text om det här spelet. Det har varit väldigt svårt att veta var jag står. Inte bara för att jag vet att jag inte spelar det lika hängivet som alla säger det är meningen att det ska spelas, utan även för att det varit så många problem och många ändringar. Diablo III är bjuder inte på mycket gratis. Vill du ha en viss mängd variation och utmaning måste du genomgå mycket blask för att uppnå det. Spelet bjuder inte ens på riktigt bra loot, och vill du ha det är du nästan helt tvungen att köpa från auktionshuset. Det är ett gediget hantverk som anpassats för en specifik målgrupp, men för den alldaglige spelaren är nivåskillnaden stor. Om man vill kan man säga att det är mig det är fel på, inte spelet. Även för ”fel” spelare är det dessutom en spelvärd upplevelse, när det funkar som det ska.

Walking Dead: Episode 2 (360)

Så jag har väntat! Första episoden är bland det bästa jag spelat i år, så jag har sett fram emot den andra delen under två långa månader. Berättandet behöver inte ta hänsyn till en massa exposition på samma sätt den här gången. Det gör att episod två enligt mig har en starkare story. Här finns dock ännu mindre moment som vi associerar med äventyrsspel än förra gången, och när det kommer till faktiskt gameplay finns här inget som slår parkeringsplatsen i första delen. Men personligen är det berättelsen och dialogvalen jag vill åt när jag spelar Walking Dead, och vore det inte för lite väl många tekniska missar (hackigt laddande under scener och spelet frös helt när jag skulle få se valstatistiken efter slutet) hade det varit en fullpottare.

Malin har lyckats slita sig länge nog från sommarläsningen av Dance of Dragons och The Innocent Mage för att kunna ge oss denna rafflat välskrivna recension:

Game of Thrones: The Rollplaying Game (360)

Såatteh… 6-5 timmar av plågsamt dåliga animationer, oengagerande strider och livslöst levererade dialoger innan storyn blir intressant och börjar snyggt knyta ann till tv-serien och böckerna? Pass. When you play  the game of thones you either give up and play a worthy RPG or you die. From boredom. Or upgrading the wrong skill.

Sist ut denna månadsresumé blir LuddeI only speak americano, cause I’ve been to L.A Lundblad som faktiskt har spelat lite spel som även vi vanliga kan ta del av.

Ice Age 4: Continental Drift: Arctic Games (PS3)

Som vissa av er vet, så är jag av den sorten som faktiskt kan ge licensspel en ärlig chans innan jag avfärdar dem som skit. Det är nästan så att jag önskar att jag inte hade gett detta spel en ärlig chans, för vidare kul var detta inte. Visserligen är inte jag den tänkta målgruppen, men tills killnad från sin far, som faktiskt spenderade 2 timmar med spelet, gav min son det 25 minuter. Efter det har han inte rört det!

Pippi Långstrump (DS)

Äntligen har det kommit ett spel som även de allra yngsta spelarna kan ha kul med. Pippi Långstrump är på många sätt det ultimata spelet att börja sin TVspelskarriär med. Det har ett väldigt enkelt gameplay, som i stort sett går ut på att samla olika saker, det är på svenska och det har en huvudkaraktär som alla barn är bekant med. Världens starkaste tjejs riktiga speldebut överträffade mina förväntningar.

LEGO Batman 2: DC Super Heroes (PS3)

Kortfattat kan jag på en gång säga att uppföljaren till det bästa LEGO-spelet någonsin, är minst dubbelt så bra som sin föregångare. Faktum är att LEGO Batman 2 är det bästa i LEGO-serien hittills. Jag har under en lång tid kännt att serien har stått och stampat. Det har kännts som om det bara är figurerna och miljöerna som har bytts ut, annars har det varit samma spel ännu en gång. Men i och med Batmans nya äventyr har det blivit en nytändning och jag har blivit dubbelt så pepp, på vad som komma skall, när väl LEGO “Grand Theft Auto” City släpps till Wii U.

Kommentarer

  1. SpeLinnea skriver:

    Skulle vilja läsa mer om pippispelet!

Skriv en kommentar