Det här är ett sånt där inlägg som jag riskerar att få mycket skit för. Men jag har inte skrivit ett sånt inlägg på väldigt länge nu, så jag tar den risken. Jag kan dessutom inte låta bli att skriva det nu när något som jag har tänkt på länge plötsligt dyker upp i Sverige. Det jag talar om är den väldigt kompisvänliga relationen mellan speljournalister och utvecklare. De senaste åren är det något som jag märkt av mer och mer. Jag vet inte om det är vanligare nu än det var förut, men jag tror det är något som mer eller mindre alltid pågått. Kanske uppmärksammar jag det mer nu när jag själv skriver om spel, och uppmärksammar både speljournalistik såväl som utvecklare mer.

Jag ser honom mer som ett PR-verktyg än en speljournalist
När jag till exempel började lyssna regelbundet på Giant Bombcast märkte jag snart hur sajtens speljournalister talade om spelutvecklare som gamla vänner. Hur de som befunnit sig i spelindustrin länge ofta känner varandra personligt, och har gamla anekdoter om krogrundor att berätta. Ett jättetydligt exempel på det här är Gametrailers Geoff Keighley, som förmodligen är det starkaste exemplet på en speljournalist vars objektivitet jag har väldigt svårt att lita på. Keighley får inte bara access för att Gametrailers är en stor sajt, utan även för att han (helt öppet enligt eget erkännande) är vän med utvecklare. Du har förmodligen aldrig sett Keighley ställa en stor utvecklare mot väggen. Jag ser honom mer som ett PR-verktyg än en speljournalist.

Visst är det OK att stå på god fot med utvecklare och utgivare. Jag hoppas till exempel att Ludde är trevlig och skapar bra relationer med utgivare, och förstår till och med om Giant Bomb-killarna hänger på en pub med Tim Schafer efter E3 (Jeff Gerstmann har visat integritet när han gav ”lågt” betyg till till Kane & Lynch trots att Gamespot och Eidos hade affärsavtal för att promota spelet). Men jag kan till exempel inte riktigt lita på IGN:s objektivitet och opartiska omdöme när en av deras anställda (Jessica Chobot) är med som en karaktär i Mass Effect 3. Speljournalister är redan ökänt usla på att syna, ifrågasätta och kritisera spelindustrin. Sånt här hjälper inte.

Speljournalistik har lagt ribban så lågt att vi inte ens tänker på att det är meningen att speljournalister ska vara objektivt synande
I tisdags fick jag höra att LEVELs hyllande, skickliga och rikskända speljournalist Thomas Wiborgh ska börja jobba som Head of Communications för den svenska spelutvecklaren Avalanche. Jag tänker inte sitta och säga att Wiborgh givit Avalanche speciella förmåner genom åren för att han säger sig gilla företagets anställda personligen och nu jobbar för dem. Jag tror inte det här var något planerat som när politiker röstar för att avreglera en industri och två år senare får ett välbetalt jobb inom sagd industri. Wiborgh skriver dessutom att han är medveten om att hans fortsatta spelrecenserande kompliceras. Nej, allt jag säger är att det är sånt här som inte ser så bra ut, och enda anledningen att ingen reagerar är för att speljournalistik har lagt ribban så lågt att vi inte ens tänker på att det är meningen att speljournalister ska vara objektivt synande.

Jag tycker bara det är något vi ska vara vaksamma över. That’s all.