Krönika

Pojkar är också offer

2010 trodde jag att spelrecensioner med genusperspektiv inte längre skulle orsaka en massa uppståndelse och upprörd ilska i kommentarsfälten 2013. Jag hade fel. Varje gång en skribent (oftast kvinnlig) skriver en recension som förmedlar andra saker än det den typiske läsaren vill läsa i en typisk recension — och som kan hittas i 99% av internets alla texter som skrivits om spelet — blir denne typiske läsare lika arg nu som för tre år sedan. Om inte ännu argare. Det kan inte bara handla om att personen i fråga inte fick svar på sina frågor om spelet, och därmed tycker recensionen i fråga är dålig. “Ännu en recension som handlar med om feminism än om spelet” säger att personen förväntade sig precis vad som erbjöds, och ändå klickades länken. Då handlar det inte längre om en ilska mot vad som inte finns i recensionen. Då handlar det om en ilska mot det som finns där.

Många av kommentarerna handlar om vad man förväntar sig av en recension
Igår publicerades Elin Ekbergs recension av Dead or Alive 5 på Loading. Precis som spelet ägnar recensionen mycket fokus åt det kvinnliga bröstet, och ungefär hela första halva av recensionen beskriver bröst och unga tjejers relation till dem. Kommentarsfältet står i lågor under resten av dagen, då upprörda läsare tar till vapen mot recensionen och dess försvarare. Många av kommentarerna handlar om vad man förväntar sig av en recension, men som jag redan förklarat så köper jag inte längre det svepskälet. Andra kommentarer låter ungefär så här:

“Jag har även för mig att du är ett ganska stort fan av Gears Of War, dessa herrar är såklart byggda på havregrynsgröt och potatis, för de är ju liksom väldigt små, men du kanske har avhandlat en liknande text rörande Fenix och hans polare, […] Killar har väl exponerats något EXTREMT när det gäller tvspel, kroppsmässigt framförallt, avklätt, stora svettiga (ickenaturliga muskelr) i spel efter spel efter spel efter spel, årtionde efter årtionde men trots det läser jag sällan den typ av text du skriver gällande dessa stackars män.”

Det första man får lära sig när man börjar studera någon form av skrivande är: Write what you know.

Jag håller med om att det behövs mer fokus på hur gestaltningen av män i tv-spel påverkar unga pojkar. Unga pojkar är också offer för det här, även om någon på den andra sidan av samma kommentarsfält föreslår att de inte är det eftersom det inte sitter några tjejer i forum och pullar till Kratos.

“Okej, hit med en forumtråd någonstans ifrån där en massa tjejer pullar sig fördärvade över Kratos sexpack eller Jin Kazamas bratwurst så ska jag lyssna på snacket om att grabbar EXPONERAS något EXTREEEMT.”

Den man som aldrig jämförde sin tidiga tonårskropp med det manliga idealet får väl skatta sig lycklig, då. Vilket fall som helst kan man inte klandra Elin för att hon inte skriver om pojkperspektivet i den här frågan. Write what you know. Elin var inte en liten pojke. Hon var en liten flicka. Hon skriver om hur det var för små flickor. Skyll inte på henne för att det inte finns texter om hur det var för små pojkar. Skyll på männen som inte skriver dem. Skyll på att det är svårare för män att visa sig sårbara på det viset, och att det är svårt för privilegierade män att kritisera det som drabbar män utan att det ser lite illa ut.

Kommentarer

  1. niklas skriver:

    alla dessa korkade kränkta män alltså – argument jag ofta läser är: Du kränker alla män med denna text! Konstigt att jag nästan aldrig känt mig kränkt av en enda feministisk text och ja jag är en man ändå.
    ang kvinnor/män i spel http://megazine.se/?p=33877

  2. Momiji skriver:

    Jag blev tvungen att läsa igenom recensionen och tyckte att greppet var roligt. Om nu spelet (obs, har ej spelat det själv) ägnar alldeles för mycket tid och energi på de kvinnliga figurernas “realistiska” bröst, så tycker jag att det är helt rätt av recensionen att ägna på gränsen till för mycket tid åt att beskriva verklighetens bröst. Helt rätt!

    Nu kommer väl folk inte sluta gnälla ännu, men för varje gång det skrivs en motreaktion som denna artikel kommer vi ett kliv närmare jämställdhet. Det är på så sätt bra att debatten lever vidare.

  3. SpeLinnea skriver:

    Ja, och vita är också utsatta för rasism. Att ta upp ett problem osynliggör ju inte ett annat som folk i kommentarer verkar tro. Sen det här med Kratos och Fenix som alltid tas upp, man har missuppfattat sexismen hårt när det jämförs med DoA.

    pokly

  4. Det här med att rösta på Tommy Håkansson hos Level 7 känns just nu som ett ruskigt bra beslut.

  5. Alex skriver:

    Jag håller med om att det var ett roligt grepp att ge så mycket plats åt bröst i recensionen, men jag tyckte poängen med den RFSU-aktiga lektionen om bröst i verkligheten föll platt, dels för att den blev långrandig, dels för att det kändes som en feltolkning av utvecklarnas avsikt med marknadsföringen och uttalandet i fjol.

    http://loading.se/forum.php?thread_id=113991&page=1

    Vad som eftersträvas är att bröst fysiskt beter sig realistiskt inom kontexten DoA, ett arkadigt fightingspel med arketyper till karaktärer som i storyn hittar de mest bisarra och medvetet eller omedvetet komiska anledningarna till att puckla på människor de känner eller precis mött. Den kontexten vad gäller att presentera bröst är såklart både fånig och väldigt irrelevant, och att de går ut med att de får tafsa på sina tjejer tolkade jag mer som att de ville visa att de (faktiskt) hade flickvänner än vad de sa. Men de har aldrig utgett sig för att utbilda spelare om hur bröst, fighting eller något annat fungerar i verkligheten, så poängen som görs i recensionen är ungefär lika vass som att poängtera att Mario minsann borde dö helt när han ramlar ned för ett stup och att han minsann inte alls kan hoppa så högt som han gör i sina spel.

    Samtidigt utgår Elin ifrån att DoA-fans inte har en susning om grundläggande kunskap kring kvinnobröstet, och jag vet inte hur det ser ut i USA, men sexualundervisningen måste ju ha tagit flera kliv baklänges för att det ska kännas trovärdigt här i Sverige. Jag har inte spelat DoA sen typ ettan (någon demo från PSM tror jag det var, redan då kände jag mig dumförklarad av guppfunktionen i spelets options), så Elin kanske har helt rätt i sin helhetsbedömning, men vad jag sett finns det de som spelar serien för dess gameplay och inte bryr sig om eller ser sexualiseringen som en bonus vid sidan av. Det rättfärdigar inte att bli tjurig över att det sistnämnda, som är väldigt ensidigt gjort, kritiseras (det tycker jag är bra), men de blir ju lite dragna över en kam av Elin.

    Med utgångspunkten i att jag trodde delen om bröst i recensionen var allmän kännedom för alla som gått ut grundskolan, så håller jag inte med dig om att kvinnor (21-åring i det här fallet) inte ska behöva köra med ett helhetsperspektiv på genus när de väljer att ta upp den aspekten. Det skulle dels vara intressant, kanske även avslöjande, att höra det perspektivet (och vice versa), dels skulle det rensa alla kommentarer i stil med “men vi då, vi har det skitjobbigt för att blabla så nu tänker jag inte lyssna på det här hejdå!”. Som skribent tycker jag man kan försöka hålla den standarden, även om ens läsare inte klarar det.

    Slutligen hade jag mycket hellre sett ett samtal med de tilltänkta offren här, röstskådespelare och flickvänner som ställt upp på den porträttering som DoA kör med, där de verkligen får komma till tals… istället för att det som det så ofta blir på nätet att folk håller sig inom sina läger och smutskastar oliktänkande på håll. Skribenter bygger upp följen som sväljer allt de säger och ingen lyssnar på den andra sidan. Och nu sitter jag här och gör inte som jag predikar, men stämningen på loading är så sjukt hetsk ibland att man bara inte orkar skriva där.

  6. Elin Ekberg skriver:

    Klokt skrivet. Mycket klokt. Som jag har sagt tidigare tycker jag att diskussionen är intressant och jag väntar på den man som tar på sig rollen att skriva om detta fast ur ett manligt perspektiv.

    Jag tror personligen inte att den personen skulle få utstå så mycket pajkastning utan tvärtom – få mycket medhåll. Bara man inte väntar sig att jag ska göra det. Jag höll inte till i killarnas omklädningsrum… eller, jo. En gång gömde vi oss i en sådan där bock för att tjyvlyssna på deras snack, men ja. Ni fattar.

  7. Tommy Håkansson skriver:

    Alex: Jag kan ha fel, men upplevde det inte som att sexualundervisning riktad mot läsaren var poängen. Jag såg det mer som en kommentar på spelets fokus på fullkomligt orealistiska bröst, och inte som ett svar på att folk skulle tro att brösten är realistiska.

    Elin: Som vit västerländsk heterosexuell man tvekar jag väldigt mycket inför att skriva om saker som på något sätt alls framställer den gruppen som offer. Kanske en vacker dag.

  8. T4 was Here skriver:

    >Den man som aldrig jämförde sin tidiga tonårskropp med det manliga idealet får väl skatta sig lycklig, då
    WA-HA-HA-HA!!!!
    Men det är nog för att jag hade en sen (mental atlest) pubertet och så trillade jag ner i FURRYTRÄSKET och 2D-KÄRRET runt där nånstans där också, tror jag iallefall, om jag inte missminner mej…
    Så yeah, I was too fuck in the head for that issue!
    Eller så minns jag det bara inte.
    Men det är lite svårt att ha kropps ideal med nått man vill bara ska fucka av och dö, för det mesta av tiden.
    Also om du/ni vill förstå (up fuckade) teen girls läs mangan:
    It’s Not My Fault That I’m Not Popular!
    Ska få en anime snart har jag hört.
    Anyway, WA-HA-HA-HA!!!!

  9. treqie skriver:

    Lite offtopic, men skitsamma.
    Write what you know, som aagt. Killar/män generellt har ju svårt att vara sårbar eller hamna i en offerroll, hur klyschigt det än låter. Att skriva om mansideal i någon kritisk mening framstår som nästan konstigt, för det känns bara som något fräckt och häftigt. Jag tror få ens reflekterar över eventuell påverkan. Jag vet iallafall att jag inte gjort det, det kändes otänkbart. Ja, tills nyligen, i och med näthatdebatten.
    Går på promenad en kväll och en tjej kommer gående, och hon går över på andra sidan vägen, och jag kom på mig själv att tänka “hoppas hon inte viker av pga mig”. Plötsligt kände jag mig smutsig, och upptäckte flera dåliga saker man tagit till sig, och bildat det korthus till mansideal som samhället satt upp. Jag som inte ens vet hur man beter sig manligt?

    Det jag egentligen tänkte skriva var: Jag längtar till då man skriver om -människor-. Jag hatar att vara “han”, “killen”, “mannen” och, precis som tjejer, få vissa egenskaper påklistrade på en. Jag är inte manlig, klär mig androgynt, jag avskyr kroppsbehåring, jag är inte stor och stark. Jag är nästan motsatsen till allt vad mansideal är. Jag hatar fack. Och även i en förhållandevis okänd artikel, som på den här siten, så tyngs jag av någon underlig arvssynd av att mitt kön är externt. Det är som att jag har ett ansvar, jag måste ta ställning för vad några penisbärare kritiserar en recension. Det kanske bara är jag, men det känns jobbigt och meningslöst iallafall. (Och för att slippa eventuell kommentar: jag värderar inte könens problematik mot varandra.)

    Nä, man gör rätt i att fortsättningsvis vara den som går mellan raderna, för att citera children of the corn.

Skriv en kommentar