2010 trodde jag att spelrecensioner med genusperspektiv inte längre skulle orsaka en massa uppståndelse och upprörd ilska i kommentarsfälten 2013. Jag hade fel. Varje gång en skribent (oftast kvinnlig) skriver en recension som förmedlar andra saker än det den typiske läsaren vill läsa i en typisk recension — och som kan hittas i 99% av internets alla texter som skrivits om spelet — blir denne typiske läsare lika arg nu som för tre år sedan. Om inte ännu argare. Det kan inte bara handla om att personen i fråga inte fick svar på sina frågor om spelet, och därmed tycker recensionen i fråga är dålig. ”Ännu en recension som handlar med om feminism än om spelet” säger att personen förväntade sig precis vad som erbjöds, och ändå klickades länken. Då handlar det inte längre om en ilska mot vad som inte finns i recensionen. Då handlar det om en ilska mot det som finns där.

Många av kommentarerna handlar om vad man förväntar sig av en recension
Igår publicerades Elin Ekbergs recension av Dead or Alive 5 på Loading. Precis som spelet ägnar recensionen mycket fokus åt det kvinnliga bröstet, och ungefär hela första halva av recensionen beskriver bröst och unga tjejers relation till dem. Kommentarsfältet står i lågor under resten av dagen, då upprörda läsare tar till vapen mot recensionen och dess försvarare. Många av kommentarerna handlar om vad man förväntar sig av en recension, men som jag redan förklarat så köper jag inte längre det svepskälet. Andra kommentarer låter ungefär så här:

”Jag har även för mig att du är ett ganska stort fan av Gears Of War, dessa herrar är såklart byggda på havregrynsgröt och potatis, för de är ju liksom väldigt små, men du kanske har avhandlat en liknande text rörande Fenix och hans polare, […] Killar har väl exponerats något EXTREMT när det gäller tvspel, kroppsmässigt framförallt, avklätt, stora svettiga (ickenaturliga muskelr) i spel efter spel efter spel efter spel, årtionde efter årtionde men trots det läser jag sällan den typ av text du skriver gällande dessa stackars män.”

Det första man får lära sig när man börjar studera någon form av skrivande är: Write what you know.

Jag håller med om att det behövs mer fokus på hur gestaltningen av män i tv-spel påverkar unga pojkar. Unga pojkar är också offer för det här, även om någon på den andra sidan av samma kommentarsfält föreslår att de inte är det eftersom det inte sitter några tjejer i forum och pullar till Kratos.

”Okej, hit med en forumtråd någonstans ifrån där en massa tjejer pullar sig fördärvade över Kratos sexpack eller Jin Kazamas bratwurst så ska jag lyssna på snacket om att grabbar EXPONERAS något EXTREEEMT.”

Den man som aldrig jämförde sin tidiga tonårskropp med det manliga idealet får väl skatta sig lycklig, då. Vilket fall som helst kan man inte klandra Elin för att hon inte skriver om pojkperspektivet i den här frågan. Write what you know. Elin var inte en liten pojke. Hon var en liten flicka. Hon skriver om hur det var för små flickor. Skyll inte på henne för att det inte finns texter om hur det var för små pojkar. Skyll på männen som inte skriver dem. Skyll på att det är svårare för män att visa sig sårbara på det viset, och att det är svårt för privilegierade män att kritisera det som drabbar män utan att det ser lite illa ut.