Juni har försvunnit, och juli har anlänt. Det innebär bland annat en del nya fiskar och insekter att fånga, och många av er ser säkert dessa nedrans ”brown cicadas” som sitter på ungefär varenda jäkla trädstam och för oväsen hela tiden. Jag funderar på att droppa det här med ekologiskt odlade frukter och bara bespruta skiten ur varenda jävla träd.
Det är viktigt att vara snäll. Speciellt i Animal Crossing. Men det är ännu viktigare att tjäna pengar. Speciellt i Animal Crossing. Och allt eftersom mina skulder till Tom Nook bara blir högre, så blir mina metoder i jakten på bells allt mer drastiska. Man skulle tro att en borgmästare tjänar rejält med pengar, men icke. Jag får ingen lön alls, faktiskt. Och ingen betalar skatt. Så för att finansiera mina och byns intressen har jag börjat odla massvis av frukt. Päron, körsbär, äpplen och apelsiner är vad jag får 500 bells styck för. Så det är de enda frukterna jag satsar på, och hela byn är full av träden, till den mån att besökare klagar på att det är för många träd. Haters gonna hate.
Varje dag. Som sagt, många träd.
Så jag tänker… Jag har fullt med ädelstenar och ädelmetaller hemma. Och jag hittar nya hela tiden, varje dag. Jag borde kolla hur mycket de är värda. Inte så mycket som jag hoppas, visar det sig. En så där 3000 bells i snitt, kanske.
Men så får jag en idé, och ställer ut dem på loppis. För mer än dubbla priset. En smaragd ger mig till exempel 2000 bells när jag säljer den direkt till butiken, eftersom de vet hur mycket den är värd. Men om jag sätter ut den på loppis… För 4500 bells…
… finns det alltid någon idiot som går att luras till att köpa den för alldeles för dyrt. De frågar mig om det är ett bra pris, och jag svarar att det är ett riktigt klipp. Och de tror mig, för jag är deras nobla, ädla borgmästare som aldrig skulle ljuga för någon. Det fungerar även med fossiler och värdelösa möbler.
(Oja, jättebra deal! Betala för två, få en!)
Men min törst för mer och mer bells kan inte släckas. Jag måste försäkra maximal vinst. Så en natt ber jag Gabriella att smuggla in perfekta päron in i min by. Jag får 3000 bells styck för dem, och planterar alla som jag köper av henne. Ett mindre bakslag fyra dagar senare, då träden bara ger mig vanliga päron. Tydligen kan man bara plantera perfekta versioner av sin bys ”native” frukt. Rackarns!
Jag beger mig även in i konsthandeln, och köper konstverk av den skumme räven Redd. Stöter dock på ännu ett bakslag när mitt köp visar sig vara förfalskningar. Som inte ens Re-Tail vill ställa ut på loppis.
Jag börjar bråka och skrika, nästan hota Reese åt att köpa mina förfalskade konstverk. Plötsligt hoppar hennes make in, och jag tvingas ge upp.
Jag upptäcker dessutom att skalbaggar på den tropiska ön ger massor av bells, så jag besöker den varje kväll med en håv. Jag menar, tusentals bells för en horned atlas!
Jag försöker slå igenom stort inom modevärlden, och börjar designa kläder. Här ser ni mig stå nöjd bredvid mina senaste kreationer — svampparaply och pokémonbolltröja. Kom och besök om du vill ha!
Så jo, det går väl att säga att min tillvaro på senaste tiden har kretsar kring pengar. Det blir liksom inte så mycket tid över för relationer och konversationer. Faktum är att jag märker hur både jag och mina bybor blir mer och mer griniga på varandra den här veckan.
Det verkar faktiskt som att de på senaste tiden söker bekräftelse från mig.
Så jag och Gabriella kommer till dem mitt i natten och har sex i deras sängar.
Och så här ser mitt hem ut just nu:
Tack till @NiclasTadeusz, som bytte bort sitt extra Master Sword mot bananskal och Wario-mustasch!