Det kan inte ha undgĂ„tt nĂ„gon att jag tillsammans med min vĂ€n och kollega, Tommy HĂ„kansson, Àr Nintendos största fanboys hĂ€r pĂ„ Svampriket. Förmodligen Ă€r vi tvĂ„ av de största Nintendo-Ă€lskarna i vĂ„rt avlĂ„nga land. Detta Ă€r nĂ„got jag Ă€r stolt över att vara, Ă€ven fastĂ€n det oftast inte anses vara det ”rĂ€tta” och ”coola” att hylla Nintendo och dess spel. Det hĂ€r att Nintendo i mĂ„ngt och mycket  Àr mainstream och Ă€r till för softcore-spelare, det vill sĂ€ga inte för ”riktiga gamers” (ni vet sĂ„na som spelar Call Of Duty online och skriker faggot i sina headset), har jag alltid givit blanka fan i. Nintendo för mig handlar om ren och skĂ€r spelglĂ€dje. Visst, jag har aldrig upplevt samma starka kĂ€nslor som jag gjort nĂ€r jag spelat ett Bioshock, ett Braid eller ett The Last Of Us som nĂ€r jag har spelat ett Nintendo-spel, Fast dessa starka kĂ€nslor kan jag Ă€ven fĂ„ av att se pĂ„ en film eller lyssna pĂ„ en skiva. Saken Ă€r att det ett Nintendo-spel kan ge mig kan jag inte fĂ„ av nĂ„got annat media.

FrÄn NES fram till N64 var vÄrt förhÄllande en dans pÄ rosor. Men sen hÀnde nÄgot, min kÀrlek svalnade.

Som i alla förhÄllanden har Àven jag och Nintendo haft vÄra svackor. Om ska jag vara helt Àrlig har det oftast varit pÄ grund av mig. FrÄn NES fram till N64 var vÄrt förhÄllande en dans pÄ rosor. Jag kommer aldrig glömma första gÄngen jag lyckades hoppa Ànda upp till toppen av isberget och grabbade tag i kondoren, eller nÀr jag besegrade Ganon i A Link To The Past för första gÄngen. Jag kommer heller aldrig kunna glömma alla de sena sommarnÀtterna som spenderades med Mario Kart 64 och Goldeneye tillsammans med Perra, Stoffe, Werner, Fimpen och Robin.

Men sen hĂ€nde nĂ„got. Min kĂ€rlek svalnade. Plikttroget införskaffade jag en Gamcube, nĂ€r den slĂ€pptes. Double Dash, Windwaker och nĂ„gra Resident Evil-spel var i stort sett det enda som jag spelade pĂ„ den. Mitt Ă€lskade Nintendo kunde inte lĂ€ngre tillfredsstĂ€lla de behov jag hade. Jag trodde dĂ€r och dĂ„ att det för alltid skulle vara slut mellan oss. Att vi hade vuxit ifrĂ„n varandra. IstĂ€llet sökte jag lyckan hos Playstation 2 och Xbox, men ingen av dem kĂ€ndes rĂ€tt. BĂ„da tvĂ„ sĂ„g bra mycket bĂ€ttre ut Ă€n vad Nintendo hade gjort, men som vi alla vet Ă€r det insidan som rĂ€knas och varken Sony eller Microsoft kunde erbjuda samma kĂ€rleksfulla vĂ€rme som Nintendo. Jag insĂ„g att jag aldrig skulle hitta nĂ„gon som Nintendo igen. Jag beslöt mig för att bli forever alone och lade TV-spelandet pĂ„ hyllan. Även fast Sony och sedan Microsoft en tid senare pockade pĂ„ min uppmĂ€rksamhet med sina nya modeller sĂ„ kĂ€nde jag inget som helst intresse. Jag var fĂ€rdig med TV-spel. Det var i varje fall vad jag trodde.

Än en gĂ„ng hade jag vĂ€nt mitt Ă€lskade Nintendo ryggen, mitt 360 var mitt förstahandsval

För sen en dag stod Nintendo dĂ€r igen. Alldeles vit och fin. Nu med en helt ny kontrollmetod. Vi fick en nystart och jag började spela TV-spel igen. VĂ„r nystart, som var fantastisk pĂ„ alla möjliga sĂ€tt, gjorde dock sĂ„ att jag fick mersmak. Jag ville ha mer av det goda. Jag skaffade mig en Ă€lskarinna i form av en Xbox 360. Till en början Ă€gnade jag i stort sett lika mycket tid Ă„t bĂ„da konsolerna, men allt eftersom tiden gick började jag mer och mer försaka Nintendo. Till slut var mitt 360 mitt förstahandsval nĂ€r det kom till att spela. Än en gĂ„ng hade jag vĂ€nt mitt Ă€lskade Nintendo ryggen.

...ni har vÀckt upp det jag trott var dött

…ni har vĂ€ckt upp det jag trott var dött

Åren gick och jag och mitt 360 levde relativt lyckliga ihop. Men sĂ„ en dag gjorde Nintendo mig Ă„terigen intresserade, dĂ„ det visade sig att de var pĂ„ gĂ„ng med en helt ny maskin. Den maskinen har jag nu levt ihop med i snart ett Ă„r. Till en början var det vĂ€ldigt svĂ„rt för den att fĂ„ min uppmĂ€rksamhet, men pĂ„ senare tid har jag börjat titta pĂ„ den med helt nya ögon. Faktum Ă€r att vi Ă€r lyckligare Ă€n nĂ„gonsin nu, jag och mitt Nintendo. Den har gĂ„tt frĂ„n klarhet till klarhet. Till en början var jag osĂ€ker pĂ„ vad den ville ha utav mig och vad den kunde erbjuda. Nu Ă€r jag helt sĂ€ker pĂ„ vad den vill och jag vet vad jag vill ha tillbaka. Nintendo ska Ă„terigen ge mig ren och skĂ€r spelglĂ€dje och jag vet till 100% att de kommer lyckas. Som jag ser det sĂ„ Ă€r det Nintendo som idag har det bĂ€sta spelbiblioteket nĂ€r det handlar om den nya generationen. De upplevelser som Sony och Microsoft har att erbjuda nu till en början med sina nya maskiner kan inte mĂ€ta sig med de upplevelser Nintendo har i sitt bibliotek. Jag trodde aldrig att jag skulle kĂ€nna sĂ„ hĂ€r igen. Jag trodde i min enfald att Nintendo skulle för alltid vara en ungdomskĂ€rlek för mig. IstĂ€llet har det visat sig att vi förmodligen kommer vara med varandra för alltid.

Another day 

Without your smile 

Another day just passes by 

But now I know 

How much it means 

For you to stay 

Right here with me 

 The time we spent apart will make our love grow stronger 

But it hurt so bad I can’t take it any longer 

I wanna grow old with you