Det skrivs många spelrecensioner och lika många betyg sätts. En siffra som oftast är tänkt att vara mellan 1 till 10. Men är det verkligen så?

När jag läser recensioner och ser betyg, då ser jag oftast samma sak överallt. En sjua. Allt som oftast är det en sjua jag ser. Förutom det där spelet som alla redan väntat på under hela året som får toppbetyg och hittar man något som får lägre än en sexa då har du hittat en unik recension. Det är så det känns i mitt huvud.

Görs det inga dåliga spel idag?
Men vad betyder detta? Görs det inga dåliga spel idag? Är alla spel som recenseras verkligen bra? Vågar man inte sätta lågt betyg för att man tänker att spelet inte var så dåligt? Eller sätts det både verkligen låga och höga betyg och det är bara jag som blivit blind och inte ser dem? Skulle ett spel få lägre än en sjua i betyg så känns det som att spelet har fått en stämpel som ett dåligt spel. Det är inte värt din tid. På en skala mellan 1 och 10 borde ju rimligen en femma vara lagomt. Godkänt helt enkelt. Och först där nere vid betyget tre så bör man kanske tänka till ifall man verkligen bör lägga sin tid på spelet. För så dåligt är väl inte en sexa i betyg, egentligen?

Det här leder mig vidare till om betygsättningar verkligen måste vara skrivna i sten. Med tiden bör ju ens tycke och smak för ett spel ändras och likaså ett betyg man satt för ett spel. Det har kanske åldrats väl och håller fortfarande hög klass och förtjänar fortfarande ett högt betyg. Eller så har det inte alls gjort det och ens betyg bör sänkas. Men jag ser problemet här, att gå tillbaka och ge nya betyg på allt man recenserat tar tid.

Jag har märkt att Kotaku för en tid sedan gick en liten annorlunda väg. De ger inte längre betyg utan bara ett svar på om du bör spela spelet eller ej. En intressant lösning för att gå runt problemet. Metacritic samlar som kanske bekant in betyg från flera källor och ger ett medelvärde, men problemet kvarstår fortfarande där. De flesta mediokra betyg känns som en sjua istället för en femma. Och det känns i mitt huvud som det endast finns något enstaka spel som är lägre än en sjua.

Det verkar finnas fler som tänker som mig
Allt det här betygstänkandet fick mig att vilja börja ett experiment. Att börja rangordna spel istället för att betygsätta dem. Tänk om man istället för betyg sätter in spelet på en egen personlig lista. “Det här spelet X är bättre än spelet Y på min lista.” Och sedan så skapar experimentet dynamiskt upp betyg mellan 1 till 10 utifrån din personliga lista. Och att man i detta experiment kan revidera sin lista när som helst. Sagt och gjort så skapade jag till slut Rank: The Game som numera har lite mer än hundra användare. Vilket som gjort att jag är nöjd med mitt experiment. Det verkar finnas fler som tänker som mig. Att det finns de som inte kan eller vill sätta ett betyg på spel rakt upp och ner utan vill istället relatera spelet till andra spel i en egen personlig lista. Sätta spelet på en position, en rank, till andra spel man spelat.

Detta sätt är kanske svårt att sätta in i en recension, men jag gillar att alternativet nu finns för de som är likasinnade som mig. Tittar jag på min lista som den ser ut just nu så kan jag säga att spelet Ice Climber idag inte är så jävla bra, även om jag tyckte det var ett toppenspel på början av 90-talet.

På min personliga dynamiska rankinglista ser jag en fin fördelning från 1 till 10 i betyg. Jag ser inte bara sjuor i mitt huvud. Precis som det borde vara.

Text av Markus Persson

Author-image Markus driver projektet Rank: The Game på sin fritid. Har en NES-samling, är en casual trophy hunter och fixar BarCrafts i Umeå.