Krönika

Dramat kring Flappy Bird

Det kanske största spelet den gångna veckan var Flappy Bird, ett gratisspel som kom från ingenstans av en vietnames som ingen hört talas om, men som plötsligt steg över giganten Candy Crush Saga i populäritet. Under en period beräknades Flappy Bird att dra in $50 000 om dagen. Men det drog även in stora mängder hat riktat mot den ensamme indieutvecklaren Dong Nguyen. Anklagelser om plagiering och stöld, både när det kommer till visuell design och gameplay, östes över honom. När folk blev missnöjda med spelets uppdateringar östes mer hat. När folk var frustrerade över spelets svårighetsnivå östes mer hat. Och när folk bara ogillade att ett så simpelt spel blev så populärt så fort östes mer hat. Och varje gång östes allt direkt mot Dong Nguyen, för det fanns ingen annanstans att rikta det. Och hat måste ju riktas nånstans, eller hur? För att inte nämna att världens alla spelmedier plötsligt började slita i honom för intervjuer, något han hela tiden tackat nej till.

”Press people are overrating the success of my games. It is something I never want. Please give me peace.”

Dong Nguyen är bara en person, en ensam indieutvecklare som lade ut ett simpelt gratisspel som exploderade i populäritet. Han är inte ett spelföretag med community managers, PR-avdelningar, mediaträning eller kundservice. Men Dong Nguyen är dessutom internets kanske vänligaste person. Att se honom ödmjukt och jordnära svara snällt och tålmodigt på alla tweets som riktas mot honom är som att se en snöboll släppas i kokande vatten. När en kvinna skriker skriker med versaler mot honom att han förstört spelet med den senaste uppdateringen, ber han henne snällt att förklara vad problemet är så att han kan ordna det. Under flera tillfällen ber han om ursäkt. Och här blir det problem, för Dong Nguyen verkar vara en välvillig människa som bryr sig för mycket, och som läser all kritik som riktas direkt mot honom och hans spel.

”I don’t think my games are innovative. I take the basic idea and try to improve it one small bit at a time.”

Och till slut höll det inte längre.
I helgen utannonserade han att Flappy Bird kommer tas ner.

”I can call ‘Flappy Bird’ is a success of mine. But it also ruins my simple life. So now I hate it.”

Han är fast besluten att inte sälja sina spel, och anser att en PR-firma skulle komprimera hans titel som indieutvecklare. Därför gör han det enda han kan göra för att komma undan hatet och pressen som tagit över hans liv.

” I am sorry ‘Flappy Bird’ users, 22 hours from now, I will take ‘Flappy Bird’ down. I cannot take this anymore. It is not anything related to legal issues. I just cannot keep it anymore. I also don’t sell ‘Flappy Bird’, please don’t ask. And I still make games.”

Varför han fattar det här beslutet kan vi bara spekulera kring. Kanske har det att göra med att han plötsligt blev rik i ett relativt fattigt land, vilket för med sig vissa risker. Men det är inte första gången en ensam indieutvecklare inte klarat pressen som kommer med att plötsligt bli högprofilerad och framgångsrik. Och det är förmodligen inte den sista gången. Men där vi kan skylla på att någon som Phil Fish var lika mycket av ett rövhål som hans kritiker, för att känna oss bättre över hela det scenariot, finns inga såna undanflykter när det kommer till hur Dong Nguyen behandlats. Så kanske handlar det inte alls om att få vad man förtjänar. Kanske handlar det om att stora delar av internet är en hatkloak där enskilda människor som Sarkeesian, Phil Fish, Dong Nguyen och andra högprofilerade individer attackeras på samma sätt som Electronic Arts och Activision attackeras.

Kanske handlar det om att både press och spelare måste stanna upp och lära sig skilja mellan företag och individer, nu när ensamma indieutvecklare allt oftare kommer stå på frontlinjen.

Kommentarer

  1. Robert skriver:

    Underbar krönika. Tänkte själv skriva om det, men nu kan man bara referera hit. Fick en klump i magen när man än en gång får se pressen och hatet som riktas mot personer direkt. Det stora problemet är som sagt att det är individer det handlar om här, inte stora företag som hatet bara studsar mot. Dessa spelen ÄR utvecklarna. Självklart känns det jobbigt om negativ kritik riktas mot deras egna skapelse. Tänk då hur hatet måste kännas.

  2. Yoshi Yohto skriver:

    Grymt bra skrivet. Jag hörde om detta spel på radio och hann med nöd och näppe ladda ner det till min telefon. Det är så enkelt men ändå så svårt. Tråkigt att så många hackade på denna lilla utvecklare. Jag förstod inte varför han ville ta bort ett spel som gav honom så mycket pengar och möjligheter men nu fick jag ett bra svar på det. Tack.

  3. raptorus skriver:

    Riktigt trevlig läsning som väcker en hel del tankar.

    Bra skrivet Tommy!

  4. Aaron skriver:

    “Kanske handlar det om att både press och spelare måste stanna upp och lära sig skilja mellan företag och individer”

    Ur ett perspektiv håller jag givetvis med på alla fronter, men just det sista du skrev förde mig återigen till min lilla grotta där jag kritiserar alla oss entusiaster som fått den otroliga makten att styra och ställa kring vad som är “bra” och mindre “bra” inom vårt medie.

    Först och främst. Att en majoritet av världens alla spelsidor styrs av entusiaster och inte utbildade journalister är för mig en tillräcklig förklaring till problemet.

    Bara i Sverige så upplever jag det som att knappt 5% av de olika sidorna faktiskt följer pressens riktlinjer. Ta bara det här exemplet på en av dessa riktlinjer:

    “Vara objektiv och lyfta fram flera åsikter”

    Sen när såg vi att en sida rakt av var objektiv? kanske händer då och då, men de flesta sidor idag väljer ju att försöka överleva på sina personligheter. Och med personligheter kommer även åsikter. Icke objektiva sådana.

    VIKTIGT! Det här är endast min upplevelse av situationen, du som läser väljer själv om du tycker den är korrekt, galen, missvisande eller underbar.

    Varför vill jag påpeka det här? Jo för att den här stackaren, likt FEZ-skaparen egentligen tyvärr råkade hamna i ett rapljus som i grund och botten kontrolleras av dess egen publik – oss.

    Och när vi inte kittlas på rätt ställe så väljer vi ibland att hata.

    Detta innefattar enligt min upplevelse även “media”. “Speljournalister” och “Spelpress” och alla vi andra entusiastiska skribenter som får äran att sätta betyg, att få promos och att medvetet eller undermedvetet få chansen att påverka fler människors jobb än vad vi kanske förstår.

    Jag hoppas på en förändring. Åtminstone om min upplevelse är korrekt.

    Men bra text. Den fick onekligen igång mig. 🙂
    Personligen har jag dock bara lyckats ta mig igenom 38 rör innan fågelstackarn ramlar och slår sig..

    • Christoffer skriver:

      “Och när vi inte kittlas på rätt ställe så väljer vi ibland att hata.”

      Ibland? Skulle säga varje gång “spelare” inte får som dom vill så ska det tillträdas en kampanj där man hoppar på en personlighet/skapare/individ. Slutsatsen är att det händer extremt ofta och oroväckande tätt och att det just inträffar inom spelvärlden.
      Såg inte Quentin Tarantino bli mordhotad och allmänt trakasserad därför han valde att slopa manuset till hans nya film pga det läckte.

      Varför är då spelmediet så fruktansvärt omoget där man ska hota utvecklare och skapare av spel pga dom inte gör som du som kund som ändå inte vet vad du vill ha inte klarar av.

      Helt rätt av Dong Nguyen att ta ner spelet, folk förtjänar inte spela spel om dom ska bete sig på detta viset.
      Spelet är skit och ett plagiat men det berättigar inte beteendet mot han.

  5. Danneplayer skriver:

    Tycker synd om grabben! Vilka tragiska människor som måste attackera en person för ett spel…

Skriv en kommentar