För mig är få känslor så underbara som när jag kan ta mig tid att sätta mig ner och starta upp ett helt nytt spel. Allt jag vill är att bara kasta mig in i äventyret och utforska spelvärlden. Men så kommer den, handhållningen. Jag tvingas lära mig saker som att det jag håller i handen kallas handkontroll, och jag tillåts inte röra mig ett steg förrän jag vet vad varenda knapp på den gör. Hur långt jag än kommer i spelet ska det tvunget berätta för mig vart jag ska gå och vad jag ska göra. Jag önskar att spelet bara kunde hålla käft och låta mig upptäcka själv!

För mig är få känslor så underbara som när jag kan ta mig lite tid att sätta mig ner och starta upp ett helt nytt spel. Allt jag vill är att bara kasta mig in i äventyret och utforska spelvärlden. Så kommer den aldrig, handhållningen. Jag har inte en aning om vad jag håller på med och jag misslyckas om och om igen för att spelet inte förklarar ett skit för mig. Till slut tvingas jag vända mig till internet för att ens fatta vad spelet handlar om. Jag önskar att spelet bara kunde berätta lite för mig så att jag kan förstå vad det är jag upptäcker!

Jag tycker jättemycket om att hålla handen. Särskilt med någon jag tycker mycket om. Oftast är det dock en människa eller ett och annat djur. När spel vill hålla handen blir det ofta ett slags krampaktigt robotgrepp som jag inte kan ta mig ur hur mycket jag än försöker.

Navi_Artwork

Skyward Sword, jag tittar på dig. Du och dina Zelda-vänner har ett behov av att hålla handen på de dummaste ställen. Jag springer glad i hågen in i ett rum för att utforska när du rycker till. Du tvingar mig stanna upp och lyssna på när du förklarar EXAKT vad som ska göras där inne. Skäms!

Andra gånger när jag känner mig lite osäker och vill hålla handen får jag en överlägsen blick och ett knä i solarplexus till svar. Jag tittar på dig, Dark Souls. Vad har jag gjort dig? Jag förstår att du vill vara mystisk och svår att förstå, men du tar det alldeles för långt. Jag gillar din idé om att communityt kollektivt löser dina knasiga problem, men att rulla ihop sig till en boll och vänta tills något (förhoppningsvis) händer? Vad. Fan? Det kliar lite i fingrarna att ge mig i kast med din uppföljare nu alldeles snart. Men jag hoppas verkligen att du kan vara lite mer tillmötesgående den här gången.

Man ska alltid avsluta positivt. Därför vill jag ge en eloge till Metroid, Mega Man och Portal. Ni är så himla goa! Ni låter mig hålla handen ibland, men går då bredvid mig framåt. Tillsammans tar vi oss förbi hindren ni ställt framför mig och bara har det så himla mysigt.