Krönika

Förändringar på massiv nivå

Att ha sin egen nisch. Fåglar evolverar sig till konstiga näbbar för att kunna knäcka nötterna ingen annan kan. Slipsmännen står i möteslokaler och pratar om Unique Selling Points för deras senaste produkt inom intimhygien. Naturen har sin gång i det lilla och det stora. Efter att ha spelat The Elder Scrolls Online i en vecka blir jag påminnd om hur sant detta är även inom spelutveckling, inte minst i MMORPG efter World of Warcraft.

När Blizzards ohyggliga succé slagit ner i ankdammen och cementerat sin position på näringskedjans topp började kugghjul snurra i många utvecklarskallar. Vad kan vi ge som World of Warcraft inte har? Den strida ström av MMORPG som sedan följt har alla haft olika nyanser av nytänkande som varit mer eller mindre lysande. Jag tänker nedan ta en titt på några av de vanligaste avstickarna när det gäller att försöka hitta sin nisch.

wildstar-8

Bygg ett hus! Fyll det med laserkanoner, elgitarrer och cyborger! Bara i Wildstar!

Housing: Att erbjuda spelare ett permanent hem i spelvärlden har varit på tapeten långt innan World of Warcraft men har aldrig fungerat särskilt bra. Då det oftast rör sig om ganska massiva spelarantal har geografisk positionering inom spelvärlden varit ett problem. I vissa fall har alla spelare bott i samma hus men därifrån automagiskt slussats vidare till sin hydda. Det fungerar, men det är ju långt ifrån känslan av att slå upp sin egen stuga en craftat ihop. Det är lite upp till den nya generationen av MMORPG att få till detta på rätt sätt. Kommande Wildstar satsar till exempel på housing.

Nyskapande PVP: Väldigt många spelar MMORPG för att få ta del av hätsk stämning, adrenalinsvordomar och segerns sötma i spelandet mot andra spelare. Det första spelet på mångas läppar när en nämner Player versus Player är den gamla pärlan Dark Age of Camelot som var först av sitt slag när det kom till massiva strider många spelare emellan. Här togs det dessutom längre i att spelarna tillhörde olika fraktioner, eller realms, som gick till krig mot varandra i det som kom att kallas RvR.

eso-siege

Storskaliga fältslag. Ska The Elder Scrolls Online lyckas för första gången sedan Dark Age of Camelot?

Många har sedan försökt sig på detta men aldrig riktigt lyckats, kanske mycket tack vare att Blizzard sett till att hålla jämna steg med sina battlegrounds. Warhammer Online hade något på gång då stridigheterna i den öppna spelarvärlden var bland de bättre jag deltagit i. Tyvärr haltade resten av spelet. Det ska bli intressant att se vart The Elder Scrolls Online tar detta snarlika trefrontskrig.

Story: Jag har alltid kämpat med det här eftersom berättande ligger mig så nära om hjärtat. I ett MMORPG krävs det en väldig fingertoppskänsla då mätaren helst ska hållas mellan två lägen. På den ena sidan har vi konventionell storytelling som förekommer i spel där en spelar själv och låter sig svepas in av välskriven atmosfär. Skyrim är precis ett sådant spel där långa texter, långa dialoger och nyfikenhet driver en vidare längst berättelsens pil. Detta är på tok för långrandigt för att få plats i ett spel där en vill komma vidare fort, samla prylar och få fetare utrustning.

På den andra sidan har vi konventionellt MMORPG-berättande där en bonde inte kan ha sina kossor på bete för att ängen är översvämmad av varulvar i ringbrynja. Så du måste döda tio av dessa. Such intrigue, very excite. Wow. Much drama. Jag tenderar dock att köpa den här sortens berättande mer, även om det är under solklara kompromisser med resten av formatet. Fingertoppskänslan kommer in där liknande triviala killquests och fetchquests tillåts existera och utföras medan vi samtidigt i korta kärnfulla texter matas med information om den stora storyn.

Min upplevelse av The Elder Scrolls Online är hittills att det är på tok för mycket intrig och quests liknande de vi sett i tidigare Elder Scrolls-spel. Det har aldrig vart så uppenbart som när jag letade efter mordbevis i ett hus tillsammans med 40 andra spelare som skrikande sprang från byrå till garderob. Jag hade velat se det CSI-avsnittet.

lineDivider_1
Det finns många andra saker som MMO-spel försöker göra unika, vilket är viktigare än någonsin. Det behövs något nytt, storskaligt och massivt, inte minst när vi på något sätt klivit in i ett nytt paradigm med nya konsoler, större marknad och bättre möjlighet för innovation. Jag har länge känt att World of Warcraft dödade genren men är inte så säker längre. Förändringar som är små i praktiken kan kännas massiva i spelet. Större kartor med mindre spelarantal skulle kunna tillåta faktiska husbyggen. Innovationer från indiescenen kan förbättra berättandet. Jag hoppas någon träffar rätt snart på alla punkter och lyckas engagera mig i den här genren igen. Så länge jag gör det av en god anledning, så länge berättelse och ändamål känns engagerande så har jag inget emot att farma XP i något gudsförgätet skogsparti.

The Elder Scrolls Online har varit online i ungefär en vecka och ser än så länge ut som att det har både det ena och det andra att erbjuda den MMO-svultne.

Kommentarer

  1. Mattias Lejbrink skriver:

    Mina bästa stunder i WoW var när content-utvecklarna vågade och orkade gå utanför “fetch me 10 bear asses” och konstruerade små familjedraman, äventyr och upptäckarfärder. Samma mekanik men så otroligt mycket roligare. På samma tema är quest strings alltid att föredra. Ju längre desto bättre, i princip. Riktigt episkt i WoW blev det när en quest string löpte över många levels. Onyxia till exempel.

    Mixen av ovanstående och mass combat är det som lockar mig i alla fall. Gärna i kombination. Lös en quest string och få bonus i mass combat!

    • Peter Ahonen skriver:

      Håller med. Wow hade många queststrings som var bra. Främst för att de inte tjatade sönder spelaren med dialog utan var ganska stringent i sin info utan att förlora innehåll. Då hade jag inga problem att samla björnrövar till shamanens björnrövsritual liksom, för det skulle ju hjälpa Thrall på något sätt. Tror att Wow vann mycket på att världen redan var ruskigt etablerad genom tre spel innan. Där borde ESO klara sig bra med, men är inte så impad ännu. Det är väldigt mycket prat och letande efter nästa att prata med.

Skriv en kommentar