Fan ocksÄ, jag hade ju planerat det sÄ fint. GÄ pÄ sommarlov frÄn Svampriket och kunna fokusera pÄ annat i tvÄ mÄnader, inga podinspelningar, inga texter, ingen konst. Sen ÄtervÀnda med laddade batterier till hösten. Anders hade okej:at det, allt var klappat och klart. SÄ hÀnder nÄgot som jag bara inte kan ignorera, nÄgot sÄ spektakulÀrt att det mÄste förevigas i textform.

Det Àr rÀtt hÀrligt att fÄ kÀnna en klurig gubbe innan han hunnit bli gubbe
Det Ă€r en varm och fin sommarkvĂ€ll i mitten av Juni. Jag, Rickard – den tilltĂ€nkte – och tvĂ„ av hans kompisar stĂ„r utanför en av mina farbröders verkstad. En av kompisarna, Tomas, ska köpa vĂ„r gamla Volvo Valp, ett stort, rostigt jĂ€vla Ă„bĂ€ke frĂ„n -63 som sett sin beskĂ€rda del av krig sĂ„vĂ€l som potatisĂ„krar. KĂ€rleksfullt döpt till Gamla Bettan – efter mor min, dĂ„ de har samma tillverkningsĂ„r – och mĂ„lad i en obeskrivligt hiskelig gröngul fĂ€rg. Tomas har fĂ„tt span pĂ„ Bettan, och nu ska hon bara ses över innan vi beger oss i karavan bort till honom.

Med Ă„ren kommer Tomas bli den klassiska karikatyren ”den kluriga gubben”. Lite enstörig, lite egen och med sĂ€llan skĂ„dad samlarmani. Fast just nu Ă€r han bara en bit över trettio, och det Ă€r rĂ€tt hĂ€rligt att fĂ„ kĂ€nna en klurig gubbe innan han hunnit bli gubbe. Redan en samlare av rang och överdĂ€ngare pĂ„ allt med motor. Medan killarna slĂ€par fram extradĂ€ck och jag försöker se till att ingen av hundarna sĂ€tter kurs mot horisonten sticker Tomas fram skallen och börjar prata TV-spel med mig. JodĂ„, jag jobbar pĂ„ en spelblogg, ritar och skriver och tycker bĂ€st om konsol.

– Gillar du gamla spel?

– Ja, sĂ„ lĂ€nge spelen Ă€r bra sĂ„ spelar det ingen roll för hur gamla eller nya de Ă€r.

Vi blir stÄendes en stund, han berÀttar att han har en hel del konsoler pÄ lager som han vaskat fram pÄ tippen. Han har noll intressen av spel, men tÀnkte att en dag kanske det blir vÀrt nÄgot och gÄr att sÀlja vidare. Men han har gett upp, det gÄr ju aldrig upp i nÄgra ordentliga siffror och intresset finns inte. Skulle jag vilja ha dem?
Jag blir nÀstan generad, inte ska vÀl jag, jamen jösses, vi kanske kan titta pÄ vad du har?

Att titta lite försiktigt blir det inte tal om, nÀr vi anlÀnt krokar Tomas pÄ mig ett gÀng ICA-kassar och jag stapplar lite omtöcknat bort till bilen. I kassarna skymtar jag ett, nej tvÄ, N64, en GameCube, spel, kontroller och sladdar. Antagligen lite till som jag inte kan se. Nu ska det meckas med Volvo Valpen kvÀllen lÄng, jag vinkar av dem, pÄminner Rickard att han ska vara hemma kring tio annars hÀller jag stryknin i hans marmelad och kör hemÄt.

NĂ€r Rickard vĂ€l kommer tillbaka sĂ„ berĂ€ttar han flinandes att Tomas hittat ”lite grejer till”.

– NĂ€hĂ€, hur mycket dĂ„?
– Jag skulle nog sĂ€ga… tre till fyra slaktbackar.
– DU SKOJAR.

(HÀr ska tillÀggas att en slaktback Àr ett fullt vedertaget mÄtt i vÄr vÀrld och Àr ungefÀr som en medelstor flyttlÄda)

– Nej, det Ă€r sĂ€kert!
– AlltsĂ„, du skojar? Det Ă€r pĂ„ skoj?
– Nej! Jag har stĂ€llt in dem i din bil redan.

Mycket riktigt, i bilen stÄr ett inferno av gamla dammiga konsoler. Sladdar överallt, fÀrgglada kontroller och en rejÀl omgÄng spel. Vi radar upp allt pÄ grÀsmattan och ser över det. Plasten Àr missfÀrgad emellanÄt, knapparna Àr slitna pÄ vÀldigt karakteristiska sÀtt. Allt Àr dammigt. HÀr och var sitter ett klistermÀrke, denna ultimata kÀrleksförklaring nÀr man Àr elva Är gammal. NÀr jag halar fram ett SNES vrÄlar jag rakt ut.

Det hÀr Àr inte klokt, vi rÀknar, det Àr över femton stycken konsoler
Det hÀr Àr inte klokt, vi rÀknar, det Àr över femton stycken konsoler. Jag blir sittandes pÄ rumpan i gröngrÀset. Lite tom i huvudet, fattar Tomas vad han gett bort? Rickard tar en bild pÄ mig och skickar ivÀg till honom, meddelar att gÄvan uppskattats.
Varför slÀnger folk sÄnt hÀr pÄ tippen? Varför kan det inte lÄnas ut, Àrvas, sÀljas, ges bort? Lagas om det Àr trasigt? Jag fattar det och Tomas fattar det, att vi inte kan brÀnna oss igenom prylar i den takt vi gjort tidigare. Att det mitt i den hÀr fantastiska glÀdjen ocksÄ finns nÄgot sorgligt; allt det hÀr har hittats pÄ en soptipp.

SÄ nu sitter man hÀr och har expanderat sin konsol/maskinpark ungefÀr Ätta gÄnger om. Vad Àr planen nu? Först och frÀmst ska allting rengöras ordentligt, och som den vÀn av ordning jag Àr sÄ ser jag fram emot att fÄ stapla, vira sladd och blÄsa rent.
Sen dÄ? Hur mycket av det hÀr fungerar? Och hur mycket mÄste det som inte fungerar lagas? Jag skjuter det Àn sÄ lÀnge framför mig, drar pÄ att sÀtta mig och para ihop rÀtt komponenter och testköra konsoler i flera timmar.

Kanske för att jag vet att jag skulle kunna fastna och försumma arbete, Riket, galleri, pojkvÀn, plastdotter och de tvÄ gÄrdar vi just nu bor pÄ. Kanske för att jag vill göra nÄgot roligare av det, och jag leker med tanken att lasta pickupen full och Äka till RR-Meetup, dÀnga upp allting pÄ ett bord och ha en lek-och-testa-hörna. SÄ lÀnge jag fÄr behÄlla det dÀr missfÀrgade (förhoppningsvis fungerande) SNES:et sÄ fÄr resten av grejerna gÀrna tillfalla andra som vill ha det. Inga pengar, inga byten, fÄr du liv i det och kommer Àlska det, sÄ ta det.

Tills dess sÄ stÄr de tryggt nerpackade under en trappa hos mig. En fantastisk present.

Med jÀmna mellanrum hör Tomas av sig och har hittat nÄgot nytt som han stÀllt undan. Ett till PS2 har tillfallit mig, samt en ouppackad Guitar Hero-gitarr. Han försÀkrar mig om att det dÀr andra Gameboy:et finns nÄgonstans och att han nog snart kommer hitta det.

Jag kan ha skapat ett monster. Det Àr bra.