Det har under flera dagar pågått en kontrovers kring sajter som Kotaku och Rock, Paper, Shotgun. Men främst kring en spelutvecklare vid namn Zoe Quinn. Jag tänker inte gå in på detaljer eftersom jag tycker hennes namn redan nämnts för ofta, och jag tror det mest har att göra med att folk som inte gillar feminism inom tv-spel vill ha något att peka på när de ska kritisera ”social justice warriors”. Att Zoe Quinn fått huvudrollen i det här dramat förundrar mig, då hon och hennes agerande som person är irrelevant för konversationen vi borde ha efter den här incidenten — en konversation som inte kretsar kring hennes sexliv och som inte utvecklas till ett antifeministiskt tåg av slut-shaming.

Det har varit för mycket snack om kvinnor, sexism och dubbelmoral och för lite snack om den lite större bilden som inte har något att göra med vad en kvinna skrev på Twitter en gång – relationen mellan de som kritiserar spel på stora plattformar, och de som utvecklar spel. Oavsett deras kön. Jag vet att sex är saftigt, men det här borde handla om mer än bara det. Det här handlar inte om henne, utan om spelpressen — oavsett om de varit involverade i just den här skandalen eller inte. Hur kontroversen uppstod och vilka som varit inblandade i just det här fallet har blivit en distraktion från kärnfrågan. Att spendera så mycket tid på att skoningslöst angripa en privatperson är att missa poängen med vad som hände. Ansvaret låg hos journalisterna, inte hos någon annan.

Så låt oss fokusera på det enda som spelar någon roll här:

Det här är ett ämne som jag själv inte är helt säker på var jag står. Visst går det att vara kompis med utvecklaren av ett spel och samtidigt göra en rättvis täckning av sagt spel. Visst har David Jaffe och Tim Schafer fått sina spel sågade av sajter där han känner skribenterna och har tagit ett par öl med dem privat som de sköna snubbar de är. Men hur ska skribenten veta vare sig hen är opartisk eller inte när de har den relationen till upphovsmannen? Och hur ska läsaren veta det, och kunna lita på att täckningen är opartisk? Hur ska vi ställa oss inför att spelkritiker hjälper att finansiera spel som deras plattformar sedan täcker och recenserar? Borde jag som skänkt pengar till finansieringen av Broken Age helt enkelt avstå från att täcka spelet alls?

Runt 2010 skedde en boom av spelbloggar i Sverige
Jag vet inte om spelutvecklare och speljournalister alltid varit kompisar med varandra. Och jag vet inte vilka som behöver hålla upp till vilken standard. Spelmedia är dåliga på att skilja journalister från outbildade hobbyskribenter, samtidigt som bloggar och sajter också blir mer lika varandra. Kommer man undan om man är hobbyskribent och inte betald journalist? Gör vi spelmedia en oförtjänst om vi håller journalister och entusiaster till samma standard, som om de är likvärdiga? Spelar det ens någon roll för läsarna vilka som är hobbyentusiaster och vilka som utger sig för att bedriva journalistik? Det är oundvikligt att lära känna varandra i en skribent- och utgivarrelation, men det måste ändå kunna finnas en gräns som håller det professionellt.

Runt 2010 skedde en boom av spelbloggar i Sverige. Plötsligt var det svenska spelinternet fullt av dessa hobbyentusiaster som skrev om spel inför en publik av väsentlig storlek. För ett par år sedan började många av dem – mer eller mindre högprofilerade – jobba hos olika spelföretag. Spelföretag vars spel de i många fall tidigare hade täckt. Jag vet att många spelskribenter än idag trånar efter positioner hos utvecklare och utgivare, och skulle tacka ja till jobb om erbjudna chansen. Det här behöver inte vara ett problem, men vi har samtidigt sett hur det blivit ett problem inom andra områden. Hur högt uppsatta inom reglerande myndigheter gång på gång går vidare till välbetalda jobb inom industrin de var menade att reglera.

Hur påverkar det någons kritik mot en utgivare om personen samtidigt önskar jobba där? Behövs en diskussion om det, utan att det dras ner av fingerpekningar, uppfattade anklagelser och defensiva ilskereflexer? Vilken relation vill vi att de som täcker spelen ska ha med de som gör spelen?