Recension

Infamous: First Light (PS4)

Inför den här recensionen frågade jag er på sociala medier vad ni ville veta om Infamous: First Light. Generellt är jag emot regelrätt konsumentupplysning men jag gjorde ett undantag denna gång då jag tyckte idén med att ni var med och formade recensionen kändes kul. Jag har plockat ut de flesta av frågorna jag fick, och svarar på dem här nedan:

Får man valuta för pengarna? (@fredrick_med_ck)

Nu blir det verkligen konsumentrådgivning. Men ja, enligt mig får du valuta för dina pengar. Storydelen är kort och kompakt och du tar dig igenom den på några timmar. Utöver det finns det ett arenaläge där du kan sänka betydligt speltimmar. Med tanke på att spelet säljs för 150 spänn så tycker jag prissättningen är högst vettig.

Är denna karaktär mer gråzonig än Cole och Denzin? Är valen mer oklara om vad som är gott och ont? (@KasseJasse)

Fetch passar perfekt som huvudkaraktär – helt klart bäst hittills i serien
Faktum är att de karma-fokuserade valen helt är bortplockade i detta spel. Vägen Fetch ska gå är redan utritad och klar, och du tar aldrig ställning och inget karma-system finns närvarande. Det var inget jag reagerade på eller saknade under spelets gång, mest för att det redan i Second Son kändes väldigt påklistrat, förlegat och onödigt.

Av denna anledning är det också enklare att se och förstå karaktären Fetch. Jag gillade henne redan i Second Son och bet mig i läppen när hon alldeles för tidigt försvann ur handlingen. Att spela med henne är både ett kärt återseende men också ett tillfälle att lära känna henne och hennes bakgrund bättre. Och hon passar perfekt som huvudkaraktär – helt klart bäst hittills i serien.

Var det värt väntan? (@fredrick_med_ck)

För min del, absolut. Jag är djupt förälskad i den spelmekanik som Infamous-serien erbjudit, och i First Light känns den mer polerad än någonsin. Och även om jag inte har väntat så länge så har jag ändå hunnit tagga till ordentligt inför First Light. Med det sagt är det också viktigt att poängtera att jag uppskattar korta, koncentrerade upplevelser av spel. Transportsträckor i spel slösar bara bort min tid, och dessa slipper jag helt denna gång.

Är Sucker Punch ens i närheten av att skriva en kvinna väl? (@PeterAhonen)

Don’t fuck with Fetch. Typ.

Fetch som karaktär var intressant redan i Second Son, och när hon nu får stå i centrum gläds jag åt att man sällan gör en grej av hennes kön. Hon är en karaktär i första hand, och en relativt välskriven sådan dessutom. Hon är extremt kraftfull, med en kaxig men ändå sansad attityd som backar upp hennes krafter. Och hon har sin egen agenda: att undsätta sin bror. I detta spel är det tjejen som försöker rädda killen. Det är fortfarande inte perfekt – en av birollerna slänger ur sig sexuella anspelningar i varannan mening, men i huvudsak är jag väldigt nöjd, och framförallt förvånad över hur väl Sucker Punch behandlar Fetch.

Är det en bra uppvisning av vad ps4:an klarar av? (@fredrick_med_ck)

Både ja och nej. Infamous: Second Son var grafiskt sett imponerande och vi fick se grafik som vi aldrig sett på konsol innan. Och den läckra inramningen återfinns såklart i First Light, eftersom spelen använder sig av samma motor. Detta innebär också att vi egentligen inte får se något nytt. Förutom ett lite uppdaterat interface är spelen till utseendet näst intill identiska.

Men den nya generationens konsoler handlar om mer än utseende. Något jag reagerat på i First Light är hur vansinnigt snabb spelmekanik som erbjuds. Som bekant är Fetch kraft neon-baserat, och precis som i Second Son så erbjuder dessa krafter att hon kan springa i ett vansinnigt tempo. Reflexerna får sig en ordentlig prövning och det är en fröjd att väva samman kombos medan du i ljusets hastighet susar genom luften. Inga större skillnader jämfört med Second Son, men fortfarande imponerande bra.

Skänker det någon ny dimension till Infamous-världen? (@andersson_john)

First Light tar dig till nya platser.

Egentligen inte. Det är i grund och botten en prequel-story för en av karaktärerna i Second Son och jag har svårt att se hur händelserna i First Light ska ge vidare mycket efterskalv i hela universumet. Med det sagt så ser jag dock gärna mer av Fetch, för som huvudkaraktär är hon utan tvekan den mest intressanta hittills.

Är det bra? (@Peter_Carrot)

Det är väldigt bra. Spelmekaniskt finns det inget spel jag har testat som kan mäta sig med Infamous-seriens tempo och variation sedan vi gick in i den nya generationen. Dessutom är det strålande vackert, och med en intressant huvudkaraktär och handling. Det är kort, men naggande gott och jag vill genast ha mer.

Så ja, det är bra.

Hoppas ni som ställde frågorna har fått tillfredsställande svar. Om ni har följdfrågor, eller om någon missade tillfället tidigare idag, så fortsätter jag gärna frågestunden bland kommentarerna.

Kommentarer

  1. Per Danielsson skriver:

    Jag som gillar att ta Platina tyckte det var segt med alla återupprepande sidouppdrag. Tycker det förstör spelglädjen. När det väl var klart och jag spelade igenom Second Son igen (gör detta just nu) kändes spelet bra mycket roligare.
    Är det mycket i samma stil den här gången? Tänker på spraya väggar, fånga hemliga agenter, hitta kameror.. and repeat.

    • Anders Brunlöf skriver:

      Det finns en platina även i First Light, vilket förvånade mig. Och visst, du ska spraya väggar och jaga energibollar även här. Men inte alls i samma utsträckning som i ex. Second Son. Men visst förekommer det, och visst finns en viss brist på variation där.

  2. Per Danielsson skriver:

    Att det finns en Platina har jag givetvis koll på 😀
    Men bra. Utefter dina svar så är det ju ingen tvekan om att skaffa detta. Oerhört billigt också.

  3. gabbay skriver:

    Jag kan inte förstå storheten med denna serie. Jag klarade för några dagar sen Second Son och det var snuskigt mediokert på alla sätt förutom grafiken(därför jag köpte skiten).

    Variationen i krafterna är rent parodisk då alla är mer eller mindre likadana. huvudkaraktären kan vara den mest osympatiske som jag spelat tillsammans med killen i watch dogs(ny trend denna generation?).
    Det finns typ tre(!) stycken olika fiender. Spelet har noll variation.
    moralsystemet hahahaha. Spela Assasins Creed istället.

    Mycket bra recension dock. Det var länge sen man läste en recension av den här typen.

    • Anders Brunlöf skriver:

      Spelserien är verkligen inte för alla. Även jag, som överöser spelserien med kärlek kan se det. Och jag kan hålla med dig om att variationen i fiender är minimal, och det är synd.

      Däremot tycker jag det finns en variation i krafterna. Jag ser det t.o.m. som ett av spelets största glädjeämnen. Och jag gillade Delsin och hans tugg med sin bror, även om hans utseende är väldigt generiskt och “typiskt coolt”.

      Och nej. Jag kommer inte spela Assassins Creed istället. Aldrig någonsin.

      Kul att du gillade recensionen. Tack för din kommentar!

  4. Niclass skriver:

    Jag skaffade det första Infamous när en fick det gratis efter psn hackningen och fastnade aldrig för det. Sen dess har jag inte brytt mig om serien tills nu när jag skaffade det här främst för att det är billigt och för jag inte har så många spel till ps4an. Jag kan säga att jag har riktigt kul med det! Gillar superkrafterna som gör att en känner sig riktigt bad ass 🙂 Jag har spelet några timmar nu och jag får se efter jag har klarat det om jag är mer sugen för i så fall köper jag nog Second Sun med.

    • Anders Brunlöf skriver:

      Kul att du gillar det! Jag skulle rekommendera Second Son även om handlingen och vissa av karaktärerna har sina brister där. Rent spelmekaniskt är det dock väldigt likt, så jag tror du kommer gilla det.

      Jag tror även du skulle uppskatta Infamous 2 om du satte in dig i det. Det är plågsamt att erkänna det men första Infamous har inte åldrats så bra, och det tar många timmar innan man når spelets höjdpunkter. Infamous 2 är lättare att tycka om fortfarande idag, och du kommer över det väldigt billigt.

Skriv en kommentar