Ni känner ju mig, jag är ju killen som kör på hard, har en vilja av stål och snuddar vid masochistisk när det kommer till att nöta tunga utmaningar. Så varför har jag inte hoppat på tåget som är Souls-serien, den verkar ju vara som klippt och skuren för mig? Svaret är nog att jag hela tiden vetat hur stor investering jag haft framför mig, både i tid och energi, för ni ska veta att mina batterier måste laddas upp mellan varven av PowerPlay och platinajakter. Men så hände det en dag, jag stoppade in Dark Souls 2 i mitt Playstation 4.

Jag börjar med att lägga en timme på att designa min karaktär, till mitt stora förtret för 522b6c04e691b209f948b81f_736huvudsakligen ser jag ut som en zombie när jag springer runt i spelet. Sen bar det iväg till klassvalet, och jag har ingen aning vad jag gör, så jag tar en krigare. Startgåvan är ett lika stort mysterium och jag väljer helt fel. Väl i spelet springer jag igenom en kortare tutorial, hittar massa föremål jag inte fattar vad de gör och kommer tillslut fram till Majula, hubstaden. Jag fascineras av blodspår där vålnader dör och märkliga meddelanden (Praise the sun!). Jag följer ett råd från en riddare och beger mig mot en skog som tydligen ska ha jättar. Hittills har jag klarat mig bra med min sköld; blocka tills fiendens animation är slut och sen attack, men när jag blir anfallen av två fiender samtidigt så dör jag för första gången, sen dör jag igen, och igen. Känslan av överväldigande sköljer över mig, det känns inte som att jag kan luta mig mot någonting som jag förstår.

Långsamt klickar saker på plats; Estus-flaskan kommer fram, jag lyckas ta mig till mina lämnade själar, jag lär mig lura fram fienderna en och en och jag inser att jag helt enkelt kan springa förbi fiender om jag vill. Jag accepterar också att jag inte kommer fatta allt, i efterhand en av mina viktigaste insikter för ett kontrollfreak. Jag kommer till en borg där jag kan tända min lägereld och jag kämpar ordentligt för att ta mig vidare men det går trögt. Plötsligt inser jag att en vägg sprängts och att jag kan kapa en stor del av vägen. Nu börjar jag förstå hur spelet tänker, hoppet börjar komma tillbaka.

Färden fortsätter sedan förbi en bossjätte, tillbaka till staden där jag nu kan öppna ett par dörrar, vidare till Flaming Tower där jag rushar förbi stora riddare för att bli 2743821-trailer_darksoulsii_sotfs_20141124uppbränd av en drake. Efter en tung period lär jag mig hantera riddarna och går andra vägen, draken får vänta, når fram till en boss som efter några försök dukar under. Jag hittar här vad som troligen är mitt hittills bästa föremål, en ring som begränsar så min hälsa inte kan förkortas till mer än 75% (för om det inte vore illa nog så får man ju mindre starthälsa för varje gång man dör). Jag trycker sen vidare och kommer fram till piratskepp och en hamnstad. Tålamodet får återigen sättas på prov och till slut kan jag sänka ner en bro som ger mig en permanent genväg. Den sista biten gjorde jag igår och jag jag sitter nu på jobbet med en önskan om att dagen ska gå snabbt så jag kan komma hem och fortsätta dö.

Jag har försökt spela utan att titta för mycket i någon wiki eller guide och jag har fortfarande ingen aning om vad jag egentligen gör. Jag får hela tiden känslan av att jag gör ”fel”, att ett visst föremål är viktigt eller att jag borde lägga mycket mer själar på uppgraderingar av både vapen, rustning och levels. Jag tänker istället vända mig till er, kära Svamp-souls-fans. Vad är viktigt? Vilken utrustning borde jag ha? Vilken level ska jag sikta på och vilka stats ska jag höja? I vilken ordning borde jag göra saker? Ska jag gå med i en covenant? Är magi och mirakel viktiga? Kom med era bästa råd och tips!