Det finns väl knappast någon som missat hur stort Pokémon Go har blivit, och hur fenomenet spridit sig långt utanför den spelande världen. Överallt hasar spelare i alla åldrar omkring med näsorna i mobilerna på jakt efter hittepå-monster och prylar. När det stod klart hur lätt det var att fixa Pokémon Go till Android redan innan det släpptes i Sverige i lördags, bestämde jag mig för att testa. Ungefär såhär såg min första vecka med vad som kan vara tidernas största spelfenomen ut.

Pokémonjakt på Möllan i Malmö.

Pokémonjakt på Möllan i Malmö.

 

Det hela började lungt och sansat. Jag gav mig ut i mina hoods, besökte pokéstopet på kvarterskrogen, träffade Zubats och Ponytas i närområdet. Helgen innan spelet släpptes i Sverige plågades dock av servrar som dök och en allmänt dålig Pokémon Go-upplevelse. Kanske inte så konstigt med tanke på att det inte var tänkt att jag skulle spela där och då.

Pokémon på katt, pokémon på öl, pokémon och snuten.

Pokémon på katt, pokémon på öl, pokémon och snuten.

 

Helgen fortflöt så sakteliga och de små monstren poppade upp lite överallt. Vår stackars nyopererade katt blev studsmatta åt en läbbig caterpie och en smutsig pidgey bajsade i min öl på en 35-årsfest. Men värst av allt var när en porygon kom hoppandes ut ur en polisbil mitt under pågående polisinsats. Skäms!

NickesPokemons3

På balkongen, på Tony Sopranos axel och på sambons huvud. Drowzee är överallt!

 

Men inte nog med det. Ju längre in i förra veckan kom desto större blev både Pokémon Go-trenden och monstrens totala avsaknad av respekt för den privata sfären. Oavsett om jag satt och skrev analys efter krönika om världsfenomenet eller försökte koppla av var de fanimej överallt. Särskilt Drowzee. Jag hatar dig, Drowzee.

Zubats i kaffet och Meowth på Beyond Retro. Sedan uppenbarade sig min kronjuvel Snorlax, mitt på tangentbordet!

Zubats i kaffet och Meowth på Beyond Retro. Sedan uppenbarade sig min kronjuvel Snorlax, mitt på tangentbordet!

 

Lägenheten på Möllan i Malmö huserar mest zubats, pidgeys ,drowzees och ratatas. De förstnämnda har en ovana att flaxa omkring i mitt kaffe. Men framåt slutet av veckan började det hända lite intressanta grejer i närområdet. I vår lokala second hand-butik stötte jag på Meowth och plötsligt, i torsdags, stod kronjuvelen i min samling, Snorlax där och väntade snällt mitt på mitt tangentbord. Pokébollarna studsade va Snorre som kulor mot Stålmannens bröst, men till slut kunde jag fånga in den. Min Snorlax klockar för tillfället in på inte mindre än 617 CP. Så, till slut, i fredags, dagen innan Pokémon Go släpptes officiellt i Sverige hände det – jag blev gymägare! … I 15 minuter…

gymagare

 

När jag nu äntligen skrivit om “världsfenomenet Pokémon Go” i större delen av den skånska dagspressen, och testat på att vara gymägare känner jag att jag äntligen kan slappna av. Jag har insett att det där med att ta över och försöka hålla gym inte är för mig, då det alltid finns någon runt hörnet som stjäl gymmet ifrån en så fort man tagit det. Jag kommer framöver att fokusera på att ha kul och ta omvägar vart jag än ska för att fånga så många pokémons jag bara kan. Vi ses i den förstärkta verkligheten!