Svamppod Sommar

Svamppod Sommar: Mega Drive

Svamppod fortsätter sitt sommartåg genom våra dammiga konsoler och den här gången tar Tobbe oss till Segas förlovade 16-bitarsvärld. Till sin hjälp har han Anders, Jesper och ingen mindre än Martin Lindell. Anders går i spinn på VM ’90, Jesper skriker om Shoot’em ups, Tobbe vill bara streama allt och Martin sprutar kunskap nog för att fylla en hel bok.

Hämta avsnittet här!

Kommentarer

  1. Ruben skriver:

    Tänkte tipsa om följande, eftersom ni nämnde den eventuella inblandningen i förbigående:
    “P3 Spel – Mysteriet med Michael Jackson och Sonic 3”
    https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1068392?programid=4090

    Angelica Norgren och Lisa Medin (läs hennes serier!) rätar ut frågetecknen.

    (Så, nu kan jag fortsätta mota bort värmen med trevlig lyssning av resten av avsnittet).

  2. Johannes skriver:

    Började precis lyssna på denna grymma pod! Intressant att ni väljer Earthworm Jim 2 bana 1 som introlåt 🙂 (vad jag minns den enda låten jag gillade i det spelet). Hur kommer det sig?

    Jag har för mig att Golden Axe också lanserades med Megadrive i Sverige, men jag minns inte exakt när jag fick konsolen. Det spelet knäckte i jämförelse med de andra.

    • Martin Lindell skriver:

      Golden Axe var inte bland lanseringstitlarna, men släpptes kort därefter. Blev det mest sålda spelet till konsolen i Sverige 1990, före Alex Kidd och Truxton.

      • Johannes skriver:

        Jättebra info! Jag var Alex Kidd fan på 8-bitars tiden och hade höga förhoppningar om 16-bitars versionen då den liknade 1:an. Detta var en av de största besvikelserna i mitt liv om jag minns rätt. Jag minns att spelet var fult och tråkigt. Truxton hyrde jag några gånger det gillade jag pga de mäktiga vapnen man hade samt coola bossar.

    • Tobias Andersson skriver:

      Iom att vi inte pratade om nåt specifikt spel under första delen så valde jag lite random låtar och just den där Earthworm Jim-låten har jag alltid gillat, Tommy Tallarico liksom 🙂

      • Johannes skriver:

        Ja.. tror inte det fanns någon annan bra låt i just Earthworm Jim 2.. 1:an hade fler låtar som jag gillade.

  3. Johannes skriver:

    Jag minns att jag också hyrde vigilante en gång och fick avsmak direkt 🙂 . Vad minns du om det spelet Tobbe?

    Mega CD var helt klart en besvikelse men jag som är lite ljudfixerad älskade verkligen alla remixes i cdkvalitet. Fick en ny stereo i samband med Mega CD:n och kände mig lycklig bara över musiken. Dock kunde jag inte förstå varför ljudeffekterna var från megadrive:n. Ibland fick man även någon extrabana som i Earthworm Jim Special Edition eller Eternal Champions där man fick några extra karaktärer och fatalaties.

    Final Fight CD var riktigt snyggt och släpptes väl bara till Mega CD?

    Core Design gjorde spel som Battlecorps och Thunderhawk som iaf då kändes som en teknisk utveckling och gjorde stora intryck.

    Mitt favoritspel på MegaCD är dock Snatcher. Jag ryser fortfarande vid tanken på det. Visst, det är bara ett peka/klicka äventyr men med så mycket känsla! Jag borde verkligen spela efterföljaren om den finns översatt.

  4. Johannes skriver:

    Aha.. var elitserien 60Hz? Mitt minne av det spelet skiljer sig rejält! Jag tyckte fysiken var helt ändrad från NHL 94 och att det var ryckigare och mindre glidigt. Men det kanske bara berodde på skillnaden i hastighet? NHL 94 var det jag gillade bäst då man även kunde styra målvakten (vilket vi oftast var sämre på än datorn men det var sjukt kul ändå).

  5. Johannes skriver:

    Sen undrar jag hur man rent tekniskt gjorde elitserien snabbare? Själva spelloopen brukar väl vara låst till 50Hz i PAL vilket är det antal bilder per sekund som tv:n klarar av. Skulle man skruva upp hastigheten måste man ta bort var 4:e frame vilket skulle göra det lite ryckigare. Alternativet är väl bara att hacka rom:en och ändra hastighet på alla hastigheter men det låter som ett stort ingrepp?

    • Johannes skriver:

      Menade var 5:e frame.. men detta är inte heller enkelt rent mjukvarumässigt? Då måste man låta ups:en köra i 60hz och fps:en i 50hz, vilket kan uppnås genom att låta update-loopen köra två var 5:e update.

      Dvs: ups1, fps1 ups2, fps2 ups3, fps3 ups4, fps4 ups5, ups6, fps5

      • Martin Lindell skriver:

        De flesta spelen var inte optimerade för PAL vilket innebar långsammare musik och svarta borders. Finns många videos som förklarar och berättar om 50 och 60 hz. Den här är ganska top-level och tar Sonic som exempel: https://www.youtube.com/watch?v=1hjjNQUUaUY.

        • Johannes skriver:

          Yes! Jag köpte senare en NTSC Master System för att jag ville skicka in min Wonder Boy 2 speedrun. Jag hade en inspelning på den bästa tiden fast på emulator och sen blev det ändå inte av att jag gjorde om det på konsollen. Fast det är ju inte försent än 🙂

  6. Johannes skriver:

    Har lyssnat klart och tycker det var en mycket grym pod med många lärdomar! Visst avslutar ni med en låt från Jaguar XJ220? Ett spel med musik i klass med Outrun! Har goda minnen då spelet flöt fint och man kunde spela splitscreen samt även redigera sina egna banor! Dock för repetitivt.

    Jag tycker ni hade en bra och objektiv inställning till Megadrivern trots att ni under de mest kritiska barndomsåren ägde Nintendo. Ni pratar om de bästa spelen samt även de som gjorde störst intryck när man var liten och känslig.

    Jag ska kommentera lite om de spelen jag har ett bra minne av och jämföra med er då jag kommer från en strikt SEGA-bakgrund. Jag har dock inte gjort så mycket efterforskning sen jag lämnade SEGA i samband med första delen av Saturn-eran.

    Robocod: Imponerande grafik och rolig karaktär! Trodde alltid det fanns någon hemlighet om man förlängde sig på vanväljar-delen men hittade aldrig något.

  7. Johannes skriver:

    Här kommer en lista med de spelen som berörde mig mest samt att jag kommenterar vissa av spelen ni nämner. Listan speglar min känslor till spelen som liten och berör främst den första eran av Megadriven. Mitt minne kan vara dåligt, så rättelser och mer info är välkommet 🙂 . Skrev den lista snabbt och kan finnas många stavfel.

    Caste of Illussion: Det första verkligen snyggt animerade plattformspelet till Megadrive. Musiken till första banan nynnade vi ofta på.

    Contra: Hard Corps: Detta spel gjorde mig ofta avundsjuk på Nintendo och jag blev enormt glad när den kom en version till SEGA. Spelet var lite för lätt och lite tråkigt att se samma scener om och om igen men det var otroligt kul coop.

    Decap Attack: Håller med det mest som Tobbe säger. Såg det först på någon mässa och blev imponerad av de tydliga ljudeffekterna som mixades väl med musiken. Sen gillade jag själva huvudkaraktären som var läskig men söt på samma gång. Atmosfären var bra rakt igenom. Sen var jag även ett Psycho Fox fan såklart 🙂

    Earthworm Jim: Samma känsla som när Castle of Illussion kom. Helt otroligt snyggt samt häftiga effekter med kulsprutan och piskan. Banor med helt olika teman och bossar som krävde lite tänk.

    Ecco the Dolphin: Stor besvikelse. Jag gillar nog inte spel som sätter stress med tidspress (samma känsla med Sonic:s vattenbanor).

    FIFA 95: Roligt ett par gånger men kunde inte mäta sig med NHL-spelen. Typ omöjligt att göra mål.

    Flashback: En stor upplevelse då jag inte var van vid mer verklighetstrogna spel. Ljudeffekterna var i en klass för sig och spelet krävde inte bara trial and error. Dock var kontrollen lite för icke-förlåtande och jag tyckte mig dö när jag inte förtjänade det. Spelet vart otroligt svårt under sista banan.

    General Chaos: Ett hyrspel vi hade mycket roligt med. Kändes verkligen som att man var i en krigszon och ett roligt VS läge! Kändes som kontrollen var lite för avancerad och tror aldrig vi fick en bra kontroll på gubbarna.

    Ghostbusters: Också ett spel jag tror vi såg på nån mässa. Minns en bana då Marshmallow Man tittade in lite då och då i huset man befann sig i vilket kändes i hela kroppen.

    Golden Axe: Bra musik, grafik och gameplay samt väldigt fantasifullt! Det var för mycket på samma gång och det var synd att det var lite för lätt. Thunderhead var lite för overpowered men sin goda range. Dödskriken från detta spel gör sig ofta påminda 🙂 (tillsammans med SOR). 2:an är också bra och vi hyrde den några gånger. Musiken i dess första bana är oförglömlig.

    Mega Bomberman: Såå bra multiplayerspel att jag faktiskt gör ett spel just nu som lånar många ideer. Detta var ett av favvoriterna då jag hade 4 handkontroller och det var svårt att tröttna på när vi var många. Särskilt en bana där man kunde sparka ner en bomb i en dörr så att den dök upp någon annanstans eller att lägga dem på ett rullband. Bättre partyspel är svårt att hitta 🙂

    Michel Jacksons Moonwalker: Första scenen säger allt! Otrolig grafik och musik men blir väldigt repetitivt och tråkigt i senare banor. Första banan var nog bäst 🙂

    Micro Machines: Liksom Bomberman ett mycket bra multiplayer spel som höll länge. Trock dock 2:an var bäst och mest innovativ. En bana som vi spelade mycket var i en toalettmiljö där man skulle åka över vattnet på en svamp. Det var otroligt roligt att försöka knuffa ner varandra på denna svamp.

    Wonder Boy in Monster World: Gillade denna mer än Wonder Boy 3 då man faktiskt fick spela som shion hela vägen. Jag var en Wonder Boy 2 fan som faktiskt inte gillade 3:an lika mycket då man mest var djur. Har för mig att Wonder Boy 2 var det första spelet jag köpte då någon i spelbutiken hade rekommendera det. Anledningen till att jag köpte SEGA var faktiskt att jag blev rekommenderad att köpa det av försäljaren. Han sa att grafiken och spelen var mycket bättre och jag tror den även var dyrare än Nintendo. Jag visste inte ens vad SEGA var och hade gått dit för att köpa NES:en som jag tyckte var riktigt grym.

    Mortal Kombat: Jag fluktade sååå efter detta spel efter jag sett det i arkaden. Vem bryr sig att kontrollen och fightingmotorn var dålig när man fick digitaliserade verkliga karaktärer som kunde slå huvudet av sin motståndare? Dessutom var vissa av dessa brister förbättrade i 3:an.

    Mutant League Hockey: Mycket roligt med ett hockey/fighting spel kombinerat. Jag köpte det till slut trots att det var väldigt ryckigt i jämförelse med NHL-spelen. Gillade att man kunde få slut på spelare om de dog.

    NHL Hockey: Såg på en mässa och blev väldigt imponerad av stämning som kändes våldsam och verklig. Samt ganska stora snygga sprites och härliga ljud när man skjuter. Man glömmer aldrig stönen. Kahooa…

    Phantasy Star 4: Spelade i efterhand på emulator och var riktigt imponerad av story/musik! Synd att jag missade hela Phantasy Star eran. Jag hade hyrt 1:an när jag var liten men blev rädd för dessa labyrinter och fattade inte riktigt vad man skulle göra.

    Pit-Fighter: Satte och stort avtryck med stora digitaliserade karaktärer och härligt coop. Rått spel som kändes lite som Bruce-lee filmerna. Det här att man kunde trampa på fiender som låg ner gjorde stort avtryck samt de coola sparkarna.

    The Revenge of Shinobi: Coolt ninja spel som var snyggt och stämningsfullt. Ett av de megadrive spelen (i linje med SOR2) som jag tyckte hade bäst musik. Så bra att jag remixade låten från första banan. Jag ägde spelet först när det följde med Mega CD:n. Kände till den läskiga slutboss-fighten sen länge, vilket kanske var en anledning till att jag inte köpte det innan.

    Road Rash: Tog racing-genren till en ny nivå! Egentligen inte bra men det var coolt att prata om.

    Rolling Thunder 2: Sneglade mycket på detta spel men fick aldrig tag i det av någon anledning.

    Shining Force 2: Wow! Schack-liknande fighter och RPG element! Har för mig MegaCD:n saknade RPG-elementen? Fighterna tog lång tid men man kändes sig verkligen smart när man vann ett slag. Kändes som att spelet var oändligt långt 🙂

    Sonic spelen: Ägde dem aldrig men jag älskade karaktären. Dels gillade jag inte vattenbanorna och sen tror mycket riktigt som ni säger att det egentligen inte passar med fart, såvida men inte speed-runnar? Det var coolt att de kunde gå snabbt men samtidigt förstod jag inte riktigt poängen. Bra grafik och musik. Glömmer aldrig upplevelsen av första banan med väldigt färgglad och tydlig grafik, kombinerat med otrolig musik.

    Spider-Man vs Kingpin: Man kunde klättra på väggar och tak vilket var något nytt för mig. Sen kunde man verkligen ta kort i detta spel. Var väldigt hypat.

    Streets Of Rage 2: Hade sett det på någon video från Mega Machines innan och var helt förälskad i det. Och jag vart inte besviken när jag väl satt och spelade det med en kompis. Allt var stort, snyggt och ljudeffekterna var otroligt feta tillsammans med musiken (något som inte alls funkade i SOR 3 där ljudeffekterna var lama och även försvann pga för många parallella ljud samt att musiken var en riktig cirkus i det spelet). Svårt att glömma första boss-fighten där det regnade och bartendern kastar av sig kläderna. Sen kan han även blocka attacker men är tyvärr för lätt. Så bra musik att jag remixat en låt här med. Egentligen var det lite för repetitivt med samma fiender men känslan var så bra att jag knappt tänkte på det.

    Strider: Såg även detta på mässa i Kvarnen. Otroliga sprites och snygga landskap som aldrig setts förut! Det var mycket snack om detta spel som egentligen hade dålig kontroll och riktigt skum musik. Gick man inte på en dinosaur i en av banorna?

    Sub-Terrania: Spelade i efterhand och var riktigt bra men för svårt. Gillade den mer verkliga fysiken, vilket jag inte var van vid.

    Street Fighter 2: Bleknar om man jämför med SNES versionen men var ändå mycket bra! Gillade att man kunde blocka och det lät coolt när man gjorde det. Hade tidigare erfarenhet av Fighting Masters som var en riktigt stor besvikelse. Det tog för lång tid innan SF2 kom på Megadrivern.

    Street Racer: Hyrdes ett par gånger.. Ja vi på SEGA hade ju inte Mariokart.

    Sword of Sodan: Tror en kompis hade detta men allt var ju hemligt som Tobbe sa. Gick rykten om dess grymhet, hugga av kroppen och mycket blod osv..

    Toe Jam & Earl: Var förälskad i detta spel och karaktärerna långt innan jag kunde beställa det från England. Det är helt klart nyskapande och roligt i Coop men levde inte upp till mina förväntningar. Jag hade nog gillat lite mer action 🙂 . Dock en klassiker! Rolig humor och bra musik samt att man aldrig kunde förutse vad som skulle hända i nästa scen. Tomten gick det mycket rykten om men vi lyckades nog aldrig lura honom. 2:an var en otroligt stor besvikelse.

    Jag tycker ni ska göra en pod om Neo-Geo. Det var något vi alla sneglade på under den här tiden men ingen hade råd.

    • Martin Lindell skriver:

      Kul att läsa. Vad var Mega Machines? (du nämner det om en video för Streets of Rage 2)
      Jag minns brittiska tidningen Mean Machines. Har fortfarande kvar några nummer, tror ett av dem är med något slags hologram på framsidan som jag tyckte var så otroligt coolt när jag var ung.

      • Johannes skriver:

        Mean Machines skulle det vara såklart, mitt dåliga minne 🙂 Jag tror jag har väldigt många nummer kvar, samt alla Sega Force.

        Köpte även Computer & Video Games. Tror de hade en massa Mega CD demo:n ett tag, kostade över 100kr styck vad jag minns, men sjukt spännande!

    • Tobias Andersson skriver:

      Det roliga med alla dina spelminnen här är att jag har ju hur många minnen som helst till alla dessa också. Vi var ju tillsammans på spelmässan i Sollentuna och såg Decap Attack, sen minns jag en kväll när du och jag spelade det ihop och sjöng egna låtar till musiken, som handlade märkligt mycket om blöjor 😀 Eller hur Alexis hade Revenge of Shinobi i smyg, eller hur vi gick till pizzerian på Kantorsgatan och spelade Pit Fighter, eller hur jag gav dig koden för blod i MK1 när jag hälsade på ett år efter jag flyttade. Har märkligt detaljerade minnen av hela den där perioden 🙂

  8. Johannes skriver:

    Du har grymt många bra minnen som jag vill ha fler av 🙂 … haha.. jag tror grejjen med decap attack var just den tydliga ljudbilden med enkla och kraftfulla melodier! Kul att vi sjung om blöjjor 🙂

    Ja just ja.. spel som Alexis köpte ville jag aldrig köpa. Det var först till kvarn 🙂

    Pizzerian på Kantorsgatan var mycket speciell. Esayas hade en äldre kompis som fått tag i typ ryska mynt som man kunde spela med om man skrapade kanten på dem. Här hängde vi ju ofta!

    Oj.. var det så jag fick tag i blodmekanismen. Tänkte väl det 🙂

Skriv en kommentar