Tobbe gÄr loss pÄ ettor och nollor, Linus dissar hÀstar och Indierapporten Pim punkt noll startas. Sen suktas det efter kommande spel ocksÄ, fast helst vill gruppen bara omfamna sina inre surgubbar.
Avsnitt 256: Hemliga megabit
Tobbe gÄr loss pÄ ettor och nollor, Linus dissar hÀstar och Indierapporten Pim punkt noll startas. Sen suktas det efter kommande spel ocksÄ, fast helst vill gruppen bara omfamna sina inre surgubbar.
Jag Ă€r en av de som anser att RDR2 Ă€r ett av de bĂ€sta spelen som nĂ„gonsin gjorts. NĂ€r jag lyssnar pĂ„ Linus och hans beskrivning av spelet sĂ„ kan jag inte direkt avvisa det. Han har i mĂ„ngt och mycket rĂ€tt. RDR2 Ă€r den dĂ€r typen av spel vars gameplay defintivt inte kommer övertyga alla om att ”wow, det hĂ€r mĂ„ste jag spela”. Det Ă€r lĂ„ngsamt, ibland tungrott och bĂ„ngstyrigt och uppdragen Ă€r EXTREMT linjĂ€ra trots att de utspelar sig i ett open-world-spel. För mig kĂ€nns RDR 2 lite som vĂ€rldens lyxigaste, vackraste och bĂ€sta walking-simulator. Spelet handlar SĂ MYCKET om att bara ta in vĂ€rlden och rollspela som Arthur Morgan. Jag Ă€lskar att jaga, jag Ă€lskar att klappa hundar, jag Ă€lskar att bara rida runt pĂ„ mĂ„fĂ„ och insupa atmosfĂ€ren. Presentationen i form av musik, grafik och röstskĂ„despeleri Ă€r magiskt. Jag har spenderat sĂ€kert 20-30 timmar med att jaga, 5 timmar fiske, 10 timmar spelandes poker, osv. Spelet Ă€r lite som vĂ€rldens skönaste vattensĂ€ng för mig, alternativt ett fantastiskt meditationspass (jag har iofs aldrig mediterat, sĂ„ vad vet jag), jag bara sjunker in i det och kĂ€nner ett avslappnat vĂ€lbehag.
De linjÀra uppdragen stör mig inte alls. Jag gÄr inte frÄn uppdrag till uppdrag utan petar in dem lite hÀr och dÀr med nÄgon timmes mellanrum. PÄ sÄ sÀtt kÀnns de inte för fÀngslande. De ger snarare en vÀlbehövlig struktur i en annars sÄ öppen och fri spelvÀrld.
Jag gillar till och med striderna (vilket mÄnga klagat pÄ). Tack vare den vÀldigt tacksamma auto-aimen sÄ fÄr man verkligen kÀnna sig som en legendarisk gun-slinger.
Hur som helst. Tobbe tycker att spelets föresprÄkare Àr dÄliga pÄ att ge anledningar till varför spelet Àr sÄ bra, och ja, det kÀnns mÀrkligt svÄrt att sÀtta fingret pÄ varför jag gillar det sÄ mycket. Jag antar att det Àr ett amalgam av atmosfÀr, tema, karaktÀrer, presentation och ett gameplay som passar mig.
Hur ser du pÄ likheterna mellan Breath of the Wild och RDR2? Som jag ser det Àr det ungefÀr samma argument folk anvÀnder för bÄda i att lÄta vÀrlden dra in en snarare Àn sjÀlva spelmomenten.
Jag har tyvÀrr inte spelat BotW, men utifrÄn vad jag har sett av spelet sÄ tror jag att det skulle passa mig som handen i handsken.
BotW Àr samma men ocksÄ absolut inte. I bÄda Àr vÀrlden till stor del upplevelsen, men RDR2 kÀnns mer som en enorm samling hÄrt scriptade scenarion, sÄ Àr BotW bara en samling system med vÀldigt lite förscriptade delar. Det ger vÀldigt olika typer av open world, och skillnaden som gjorde att jag Àlskade BotW men inte kan med RDR2.
Tycker det Àr vÀldigt intressant vad folk kan tycka Àr kul och trÄkigt. Jag tycker att RDR2s lÄngsamma och omstÀndiga gameplay Àr superkul och jag kan spela det hur mycket som helst. Samtidigt fick jag verkligen pressa mig med att spela klart Spider-Man. Det var superkul i början men kÀndes till slut nÀstan som ett jobb att spela klart det för allt kÀndes sÄ himla repetitivt, ytligt och allt Àr vÀldigt game challenge trophy hunt bullshit snarare Àn att det kÀnns som att man faktiskt hjÀlper riktiga folk i spelet.
Jag tycker ocksÄ det dÀr Àr vÀldigt intressant, vet att jag berört det i podden flera gÄnger. Vi spelar alla spel av olika anledningar, allt frÄn verklighetsflykt till att utmana sig sjÀlv. Att förstÄ sig sjÀlv som gamer, se sin spelsmak förÀndras i takt med att saker sker i verkliga livet, kan ge en vÀldigt nyttig förstÄelse för ens behov i stort. Det visar ocksÄ pÄ hur viktigt det Àr att bedöma saker rÀttvist, för vi har alla olika The Sims-mÀtare som behöver fyllas. Att nÄgot passar dig men inte mig ska inte innebÀra att jag tycker det Àr dÄligt, bara inte för mig.
HĂ„ller med helt och hĂ„llet đ Ăven om det kanske lĂ€t lite tjaskigt nĂ€r jag anvĂ€nde ordet bullshit, haha. Jag tycker inte att Spider-man Ă€r ett dĂ„ligt spel.
Det Ă€r enormt fascinerande, för medan folk Ă€lskar RDR2 trots/tack vare saker som de Ă€ven sjĂ€lv kan erkĂ€nna kan vara nackdelar för andra, sĂ„ blir det lite samma för mig med Spidde hĂ€r. För jag hade jĂ€tteroligt med det och tog platina men kan pĂ„ inget sĂ€tt sĂ€ga emot att det till stor del Ă€r ”challenge trophy hunt bullshit”. Tycker inte ens det Ă€r en sĂ€rskilt nedsĂ€ttande beskrivning, för… det Ă€r vad det Ă€r! Jag bara tyckte det var kul trots/tack vare det.
Vad betyder egentligen ”Nintendo gör inte spel för mig lĂ€ngre?”
och sen en grym cowboy imitation dÀr!