Svamppod

Avsnitt 256: Hemliga megabit

Tobbe går loss på ettor och nollor, Linus dissar hästar och Indierapporten Pim punkt noll startas. Sen suktas det efter kommande spel också, fast helst vill gruppen bara omfamna sina inre surgubbar.

Hämta Avsnitt Här!

Kommentarer

  1. Simon Johansson skriver:

    Jag är en av de som anser att RDR2 är ett av de bästa spelen som någonsin gjorts. När jag lyssnar på Linus och hans beskrivning av spelet så kan jag inte direkt avvisa det. Han har i mångt och mycket rätt. RDR2 är den där typen av spel vars gameplay defintivt inte kommer övertyga alla om att “wow, det här måste jag spela”. Det är långsamt, ibland tungrott och bångstyrigt och uppdragen är EXTREMT linjära trots att de utspelar sig i ett open-world-spel. För mig känns RDR 2 lite som världens lyxigaste, vackraste och bästa walking-simulator. Spelet handlar SÅ MYCKET om att bara ta in världen och rollspela som Arthur Morgan. Jag älskar att jaga, jag älskar att klappa hundar, jag älskar att bara rida runt på måfå och insupa atmosfären. Presentationen i form av musik, grafik och röstskådespeleri är magiskt. Jag har spenderat säkert 20-30 timmar med att jaga, 5 timmar fiske, 10 timmar spelandes poker, osv. Spelet är lite som världens skönaste vattensäng för mig, alternativt ett fantastiskt meditationspass (jag har iofs aldrig mediterat, så vad vet jag), jag bara sjunker in i det och känner ett avslappnat välbehag.

    De linjära uppdragen stör mig inte alls. Jag går inte från uppdrag till uppdrag utan petar in dem lite här och där med någon timmes mellanrum. På så sätt känns de inte för fängslande. De ger snarare en välbehövlig struktur i en annars så öppen och fri spelvärld.

    Jag gillar till och med striderna (vilket många klagat på). Tack vare den väldigt tacksamma auto-aimen så får man verkligen känna sig som en legendarisk gun-slinger.

    Hur som helst. Tobbe tycker att spelets förespråkare är dåliga på att ge anledningar till varför spelet är så bra, och ja, det känns märkligt svårt att sätta fingret på varför jag gillar det så mycket. Jag antar att det är ett amalgam av atmosfär, tema, karaktärer, presentation och ett gameplay som passar mig.

    • Tobias Andersson skriver:

      Hur ser du på likheterna mellan Breath of the Wild och RDR2? Som jag ser det är det ungefär samma argument folk använder för båda i att låta världen dra in en snarare än själva spelmomenten.

      • Simon Johansson skriver:

        Jag har tyvärr inte spelat BotW, men utifrån vad jag har sett av spelet så tror jag att det skulle passa mig som handen i handsken.

      • Linus Svensson skriver:

        BotW är samma men också absolut inte. I båda är världen till stor del upplevelsen, men RDR2 känns mer som en enorm samling hårt scriptade scenarion, så är BotW bara en samling system med väldigt lite förscriptade delar. Det ger väldigt olika typer av open world, och skillnaden som gjorde att jag älskade BotW men inte kan med RDR2.

  2. Elinore skriver:

    Tycker det är väldigt intressant vad folk kan tycka är kul och tråkigt. Jag tycker att RDR2s långsamma och omständiga gameplay är superkul och jag kan spela det hur mycket som helst. Samtidigt fick jag verkligen pressa mig med att spela klart Spider-Man. Det var superkul i början men kändes till slut nästan som ett jobb att spela klart det för allt kändes så himla repetitivt, ytligt och allt är väldigt game challenge trophy hunt bullshit snarare än att det känns som att man faktiskt hjälper riktiga folk i spelet.

    • Tobias Andersson skriver:

      Jag tycker också det där är väldigt intressant, vet att jag berört det i podden flera gånger. Vi spelar alla spel av olika anledningar, allt från verklighetsflykt till att utmana sig själv. Att förstå sig själv som gamer, se sin spelsmak förändras i takt med att saker sker i verkliga livet, kan ge en väldigt nyttig förståelse för ens behov i stort. Det visar också på hur viktigt det är att bedöma saker rättvist, för vi har alla olika The Sims-mätare som behöver fyllas. Att något passar dig men inte mig ska inte innebära att jag tycker det är dåligt, bara inte för mig.

      • Elinore skriver:

        Håller med helt och hållet 🙂 Även om det kanske lät lite tjaskigt när jag använde ordet bullshit, haha. Jag tycker inte att Spider-man är ett dåligt spel.

    • Linus Svensson skriver:

      Det är enormt fascinerande, för medan folk älskar RDR2 trots/tack vare saker som de även själv kan erkänna kan vara nackdelar för andra, så blir det lite samma för mig med Spidde här. För jag hade jätteroligt med det och tog platina men kan på inget sätt säga emot att det till stor del är “challenge trophy hunt bullshit”. Tycker inte ens det är en särskilt nedsättande beskrivning, för… det är vad det är! Jag bara tyckte det var kul trots/tack vare det.

  3. Johannes skriver:

    Vad betyder egentligen “Nintendo gör inte spel för mig längre?”

    och sen en grym cowboy imitation där!

Skriv en kommentar