Ibland börjar man skriva en text om Far Cry 6, men sÄ vill man inte skriva klart den förrÀn man spelat klart spelet och sen blir man distraherad av en massa andra saker och sÄ har det plötsligt gÄtt sÄ lÄng tid att Far Cry 6 har tappat all relevans men man har ju fortfarande skrivit texten sÄ man kÀnner att man vill publicera den ÀndÄ. Det hÀr Àr den texten.

Jag tyckte vÀldigt illa om Far Cry 5. Allt frÄn story till gameplay kÀndes trött och trÄkigt. Det kÀndes som att utvecklarna hade följt banan de stakade ut i Far Cry 3 till sin logiska slutpunkt och resultatet blev nÀstan en parodi pÄ sig sjÀlv. Efter att ha Àlskat Far Cry 3, gillat Far Cry 4 och tyckt Far Cry Primal var helt okej hade vi slutligen kommit till ett spel jag tyckte aktivt illa om, och jag var rÀtt sÀker pÄ att jag var fÀrdig med hela serien.

Men sÄ trillade Far Cry 6 ner i mitt knÀ och nu sitter jag hÀr igen.

Jag vet inte riktigt hur jag kÀnner inför att ens tÀcka Far Cry 6 med tanke pÄ att Ubisoft visat sig vara ett företag fullknökat med absoluta monster. Jag vet inte hur konceptet att skilja verk frÄn kreatör kan appliceras nÀr det handlar om ett spel utvecklat av hundratals mÀnniskor, varav majoriteten antagligen Àr helt vanligt folk, men vars vinster fortfarande gÄr till ett företag som tÀckt upp för sexuella trakasserier och övergrepp i Äratal.

Kolla! En man som borde vara arbetslös!

Borde man helt bojkotta spelet? Kanske. Jag lÀmnar den avvÀgningen till ert samvete. Vi kan vÀl sÀga att om den hÀr texten fÄr er att vilja spela spelet sÄ har ni min tillÄtelse att pirata det. Jag menar, att tanka ett spel mÄste vÀl vara moraliskt bÀttre Àn att skydda vÄldtÀktsmÀn? Jag tror vi har karma pÄ vÄr sida hÀr.

Jag tycker i alla fall att Far Cry 6 Àr bra. Inte revolutionerande, pun intended, men ett riktigt bra Far Cry-spel. Det bÀsta sen Ätminstone Far Cry 3, i mina ögon. Jag har sett folk sÀga att spelet kÀnns vÀldigt likt sina föregÄngare och att serien Àr i behov av en uppfrÀschning, och det Àr inte en illegitimt kritik. Far Cry 6 Àr ett Ubisoft-utvecklat Far Cry-spel och kÀnns vÀldigt mycket som ett Ubisoft-utvecklat Far Cry-spel. Men för mig som tenderar att ha roligt med den typen av spel sÄ rÀcker den lilla uppfrÀschning som gjorts ÀndÄ en ganska bra bit. Gameplayet kÀnns i alla fall för mig mÀrkbart bÀttre Àn i Far Cry 5, Àven om det fortfarande vÀldigt mycket följer Far Cry-mallen, och framförallt storyn kÀnns som ett ordentligt lyft för serien.

”Lilla gumman, krypto Ă€r framtiden förstĂ„r du vĂ€l?”

Spelet har stÀdat bort mycket av den tröttsamma kantbaroni som tyngt ner serien mer och mer. IstÀllet för Ànnu en skurk som ser ut som en pickup artist som vill fÄ dig att investera i krypto slÄss vi nu mot en diktator som kÀnns relativt realistisk och Àr genuint obehaglig, mycket tack vare Giancarlo Espositos rollprestation. Och bara en sÄn sak som att spelet för första gÄngen sen jag började spela Far Cry har en protagonist som faktiskt Àr pÄ nÄgot plan sympatisk och som man inte hatar konstant genom hela spelet.

Utvecklarna har ocksÄ vÄgat kliva nÄgon millimeter ur den sÀkra lilla ruta som de kritat in sig i vad gÀller seriens behandling av politiska teman. Ett av de för mig största irritationsmomenten med Far Cry 5 var hur spelet hela tiden anvÀnde sig av en slags politisk estetik, dÀr meningen var att det skulle se ut som att spelet handlade om nÄgot intressant, utan att faktiskt sÀga nÄgonting om nÄgonting. En strategi som inte var unik för femman, men som verkligen nÄdde sin absoluta spets dÀr.

I Far Cry 6 fÄr vi Àntligen ett spel som vÄgar handla om nÄgonting. MissförstÄ mig rÀtt, det Àr fortfarande ett stort dumt actionspel frÄn ett företag vars enda motivation Àr att tjÀna pengar. Det hÀr Àr absolut inget spel med en radikal agenda, Àven om inkluderingen av en trans-karaktÀr antagligen klassas som det av vissa mÀnniskor. Men bara det faktum att man vÄgar göra nÄgra som helst paralleller till den verkliga vÀrlden Àr lÄngt mycker mer Àn vad vi fick i Far Cry 5.

Det Àr svÄrt att exakt sÀtta fingret pÄ vad det Àr som Àr annorlunda, men jag tror att en jÀmförelse mellan slutet pÄ Far Cry 6 och Far Cry 4 kan illustrera vad jag menar.

I bÄda spelen blir du som spelare insyltad i en revolutionÀr rörelse som vill avsÀtta en diktator och i bÄda spelen slutar berÀttelsen med att diktatorn avsÀtts (lite beroende pÄ vilket slut du vÀljer i Far Cry 4 dock). Men medan Far Cry 6 slutar pÄ en vagt optimistisk not, men fortfarande lÀmnar saker lite tvetydiga, sÄ fÄr man i en scen efter det huvudsakliga slutet i Far Cry 4 se hur revolutionÀrerna har börjat anvÀnda sig av precis samma brutala metoder som diktatorn de ersatte.

Det hĂ€r Ă€r inte jag som Ă€r nĂ„gon slags revolutionsvurmare som inte tycker att man ska kunna skriva berĂ€ttelser dĂ€r man visar hur revolutionĂ€rer kan gĂ„ för lĂ„ngt. Revolutioner Ă€r vĂ„ldsamma och det Ă€r inte ovanligt att revolutionĂ€rerna finner sig i en position inte olik den regenterna de precis avsatt hade. NĂ„nting nĂ„nting nĂ„nting Animal Farm och sĂ„ vidare. Men att bara slĂ€nga in en “kolla bĂ„da sidor var faktiskt dumma”-scen pĂ„ slutet Ă€r bara ett lat försök att fĂ„ en reaktion frĂ„n sin publik. Man sĂ€ger inte faktiskt nĂ„gonting om revolutionĂ€ra rörelser, utan gör bara nĂ„gon vag gest menad att signalera
 vad? Att man inte borde ha försökt göra saker bĂ€ttre? Det Ă€r inte som att spelet fram tills dess kontrasterat revolutionen mot nĂ„gon form av parlamentariskt alternativ, vilket i alla fall hade varit nĂ„got.

Far Cry 6 Àr som sagt inget mÀsterverk av politisk filosofi, men i jÀmförelse Àr behandlingen av revolutionen nÀstan djuplodande. Visst har allting en lÀttsam glimt i ögat, men det kÀnns ÀndÄ som att det finns ett allvar i Far Cry 6 som serien ofta saknat. Jag tycker det hela summeras upp ganska bra i en tidig scen mellan huvudkaraktÀren Dani och guerilla-ledaren Clara.

Innan vi blir alldeles till oss över det politiska djupet i ett jĂ€vla Ubisoft-spel sĂ„ Ă€r det vĂ€rt att titta lite pĂ„ var spelet fortfarande snubblar lite. Far Cry-serien har alltid haft en tendens att ha en vĂ€ldigt exotifierande instĂ€llning till platserna den utspelar sig pĂ„ och Far Cry 6 Ă€r inget undantag. Även om det sĂ„ klart alltid Ă€r fiktionella lĂ€nder vi röjer runt i sĂ„ krĂ€vs det ingen dekoder-ring för att lista ut var inspirationen kommer frĂ„n, och serien har med all rĂ€tt fĂ„tt kritik för hur den anvĂ€nder sig av andra kulturer som en kuliss i sin vĂ„ldsteater.

I Far Cry 6 har utvecklarna i alla fall försökt lite mer Àn tidigare. Inspirationen Àr den hÀr gÄngen Kuba och Ubisoft Toronto har stolt berÀttat om hur de Äkt till ön för att verkligen ta in kulturen sÄ att de kunde representera den korrekt. Och Yara kÀnns definitivt mer som en riktig plats Àn exempelvis treans Rook Islands. Men goda intentioner rÀcker bara sÄ lÄngt, och Far Cry 6 har kritiserats för uppenbara sprÄkmissar och anvÀndandet av kulturella stereotyper, som antagligen Àr ett resultat av att ingen av manusförfattarna faktiskt kommer frÄn kulturen ifrÄga.

Men jag Àr personligen mer intresserad av delarna av Ubisofts Kuba-variant som skiljer sig frÄn originalet. Och nu kommer vi till den egentliga anledningen till att jag skriver den hÀr texten, aspekten av Far Cry 6 jag inte har kunnat sluta tÀnka pÄ: spelets absolut fascinerande historierevisionism.

Yara delar i princip hela sin historia med Kuba; en historia prÀglad av imperialism, kolonialism och slaveri. Yara, i likhet med Kuba, styrdes under mitten av nittonhundratalet av en brutal, fascistisk diktator som störtades via en kommunistisk revolution. Men dÀrefter gÄr deras historier i tvÄ radikalt annorlunda riktningar.

LÄt mig stÀlla den hÀr frÄgan: Om Yara Àr Kuba, vem Àr Castillo? Diktatorn som styr över ön, det kÀnns som en enkel parallell att dra. Fidel Castro mÄ vara död nu, men han Àr fortfarande i vÄrt kollektiva medvetande den starke mannen bakom den autokratiska kubanska regeringen. SÄ Castillo Àr Castro. Eller?

Nej inte riktigt. Castro representeras av en helt annan karaktÀr: den Äldrande revolutionÀren El Tigre.

Eller snarare, El Tigre Àr ett amalgam av en romantiserad bild av Che Guevara och revolutionens Fidel Castro, en Fidel Castro som hÀr Àr distinkt frÄn den Castro som senare kom att leda landet, eftersom det inte Àr vad som hÀnde i Yara. IstÀllet för att revolutionen tog över landet och införde en ny diktator sÄ upprÀttade de en faktisk demokrati. Som sedan snabbt resulterade i att den tidigare diktatorns son valdes in och tog över landet.

SÄ Antón Castillo Àr motsvarigheten till Fulgencio Batistas son, och öns regering Àr fascistisk snarare Àn socialistisk. Vilket Àr en fascinerande Àndring.

Nu kanske du sÀger att Yara inte Àr Kuba och att det inte finns nÄgot som sÀger att Yara mÄste vara precis som Kuba, men nÀr öarna Àr sÄ otroligt lika pÄ i princip alla sÀtt, sÄ sticker skillnaderna verkligen ut. Det hÀr Àr ett medvetet val nÄgon har gjort, och det Àr ett val som har en kaskad av effekter pÄ andra delar av narrativet.

Eftersom Yara Àr baserat pÄ Kuba och Kubas kultur Àr djupt formad av den 60 Är lÄnga handelsblockad USA har placerat landet under, Àr det en aspekt som inte riktigt gÄr att ta bort utan att göra andra stora förÀndringar i hur öns kultur fungerar. SÄ man har valt att behÄlla den. Men USAs blockad mot Kuba Àr direkt kopplat till att ön har en socialistisk regering.

USA inför inte handelsblockader mot lÀnder bara för att deras regering behandlar sina invÄnare illa, speciellt inte om lÀnderna har nÄgon form av naturresurs USA vill komma över. Till skillnad frÄn vad de sjÀlva kanske sÀger, sÄ Àr deras huvudsakliga mÄl nÀr de gÄr in och störtar regeringar, inte att sprida frihet och demokrati. Om det var fallet hade de inte haft en sÄ lÄng och fullspÀckad historia av att avsÀtta demokratiskt valda regeringar till förmÄn för USA-vÀnliga militÀrjuntor.

SÄ för att komma runt det problemet sÄ har man gett Kuba en resurs, cancermedicinen Viviro, som hela vÀrlden vill ha, men ocksÄ gett Antón Castillo ett vagt motiverat hat mot USA som gör att han vÀgrar sÀlja det till dem. Vilket, okej, det Àr inte en helt vÀrdelös lösning, det motiverar varför USA skulle införa sanktioner och varför CIA Àr intresserade av att hjÀlpa rebellerna. Det Àr ett mönster vi sett i mÄngen oljerikt land som inte varit tillrÀckligt positivt instÀllda till USA.

Men samtidigt vill man anvÀnda Viviron för att kunna göra en poÀng om hur internationella företag inte har nÄgot emot att samarbeta med totalitÀra regeringar om det innebÀr en möjlighet att tjÀna pengar. De poÀngterar till och med att den tidigare revolutionen förstatligade mycket av öns industri och kastade ut internationella företag, nÄgot Castillo sen ogjorde.

Men det krockar med hela idĂ©n att landet Ă€r under handelsembargo pĂ„ grund av att de inte vill sĂ€lja Viviro. Den nuvarande regeringen Ă€r vĂ€ldigt tydligt intresserad av internationel handel. Och sĂ€ttet försöker fĂ„ ihop det hĂ€r Ă€r genom att sĂ€ga att Yara inte vill handla med specifikt USA, och det stora internationella företaget som regeringen samarbetar med Ă€r istĂ€llet frĂ„n
 Kanada.

Jag kan se hur man kan tycka att det gÄr ihop om man inte stannar och tÀnker pÄ det sÀrskilt lÀnge, men tyvÀrr har jag tÀnkt pÄ det hÀr spelet alldeles för mycket. Att företaget har en VD frÄn Kanada hindrar dem inte frÄn att sÀlja sin produkt i USA. Jag tvivlar pÄ att de gjort en deal med Yara som inte tillÄter dem att sÀlja Viviro pÄ en av de största marknaderna i vÀrlden. SÄ USA borde logiskt sett fortfarande ha tillgÄng till medicinen.

Och Àven om de inte har det sÄ Àr anledningen att USAs handelsembargo mot Kuba Àr sÄ kraftfullt inte att just USA vÀgrar handla med Kuba, utan att de ocksÄ vÀgrar handla med nÄgra företag som handlar med Kuba. SÄ mer eller mindre alla företag i hela vÀrlden undviker att göra affÀrer med Kuba, eftersom den lilla marknaden inte Àr vÀrd att förlora Ätkomst till hela den amerikanska marknaden för.

Men Linus, kanske du tÀnker nu. Svarar inte det pÄ din egen frÄga? USA vÀgrar handla med företag som handlar med Kuba, sÄ dÀrför vÀgrar de att handla med företaget som gör affÀrer med Yara, och vill dÀrför inte köpa deras Viviro. Men det gÄr heller inte riktigt ihop eftersom den explicita anledningen att USA har ett embargo mot Yara Àr att de vill fÄ tag i Viviro, sÄ i sÄ fall sÄ skulle de vÀgra köpa Viviro för att fÄ tillgÄng till Viviro.

Den hÀr lilla Àndringen, att byta ut den kommunistiska regeringen mot en fascistisk har en kedjeeffekt genom hela spelet och tvingar manusförfattarna att skriva mÀrkligt specifika scenarion för att lösa problemen den skapar. SÄ beslutet att göra den Àndringen mÄste ha varit en ganska stor prioritet nÀr spelet skrevs. Men varför?

Som jag nÀmnde tidigare sÄ Àr spel som Far Cry bÄde en produkt av ett företag som försöker tjÀna pengar, och av kreativa utvecklare som vill skapa nÄgot bra. Hur mycket av det ena eller det andra som Àr inblandat skiljer sig frÄn spel till spel och det Àr inte alltid enkelt att dra en tydlig grÀns. Men jag tror inte nÄgon skulle argumentera emot att Far Cry-serien drar lite mer Ät att vara en företagsprodukt, och stora beslut som det hÀr Àr inte gjorda utan ett stadigt öga pÄ marknaden.

Att sĂ€lja in “onda kommunister” har aldrig varit ett problem i USA, och Kuba Ă€r inte direkt en marknad de behöver ta mycket hĂ€nsyn till, sĂ„ de har ingen motivation att inte stöta sig med regeringen dĂ€r. SĂ„ vid första anblick sĂ„ kĂ€nns det mĂ€rkligt att Ubisoft inte bara skulle köra pĂ„ det. Och jag har kliat mig öm i hĂ„rbotten medan jag har försökt förstĂ„ det.

Är det hĂ€r den kulturmarxistiska agendan? Har Ubisoft gĂ„tt och blivit wokescolds och kommunister? En mer konspiratorisk version av mig skulle mycket vĂ€l ha kunnat landa dĂ€r, men jag tror att den enklaste förklaringen hĂ€r Ă€r den korrekta. Ubisoft sĂ„g det hĂ€r som det marknadslogiskt bĂ€sta beslutet.

Och jag tror eventuellt att det har att göra med att synen pÄ Kuba har börjat skifta ur ett globalt perspektiv. Alla FN-lÀnder utom USA och Israel har röstat för att handelsblockaden mot Kuba ska tas bort varje Är sen 1992, men USA har fortsatt vÀgra och eftersom blockaden fungerar som jag beskrev tidigare sÄ innebÀr det att det finns ett mer eller mindre globalt handelsembargo mot landet. En mer nyanserad bild av landet har börjat ta form, och att göra ett spel dÀr man mer eller mindre mördar en proxy för deras president kan lÀtt kÀnnas lite osmakligt. Jag menar, nÀr Seth Rogen och James Franco gjorde en film dÀr de mördade Kim Jong-un blev det inte superbra stÀmning, och honom Àr det ingen som gillar.

USA Àr inte heller lÀngre en lika dominerande del av marknaden, speciellt mer Kina pÄ fortsatt frammarsch. Och de skulle ocksÄ kunna kÀnna en viss motvilja mot ett spel dÀr man röjer runt och har ihjÀl en annan nominellt kommunistisk stat. Att istÀllet anvÀnda sig av en fascistisk diktator Àr det sÀkraste valet, eftersom de flesta fascister som skulle kunna bli upprörda har fullt upp att förneka att de Àr fascister. Eller att vara arga över att det finns tjejer i spelet.

Man kan ocksÄ tuppfÀktas i Far Cry 6 och det Àr lite problematiskt men ocksÄ ganska kul. Och det var alla mina tankar om det.