Vet ni vad som är kul? Att sitta bredvid någon och spela tv-spel ihop. Toppen är det! En av mina favoritsaker. Att sitta i soffan och spela med några kompisar är verkligen dunder. Spela mot varandra, absolut, men kanske framförallt att spela med varandra. Ha ett gemensamt mål, hjälpas åt och kämpa tillsammans. Men det vet ni så klart, att det är kul alltså. Vem vet inte det?

Tydligen snudd på varenda jävla spelstudio i hela jävla världen just nu.

Länge var gemensamt spelande helt och hållet beroende på att spelarna var på samma plats. Sen kom internet och sakta men säkert blev det möjligt att spela tillsammans på distans. Och under några fantastiska år så var det nästan lika enkelt att spela ihop oavsett var man var. Sen hände något. Ett mörker svepte över världen, en kyla som bet sig fast i våra innersta väsen och lämnade oss både hopp- och håglösa. Våra soffor togs ifrån oss. Inte bokstavligt talat, men metaforiskt. Vi blev metaforiskt sofflösa.

Halo är en av mina favoritspelserier någonsin, vilket beror dels på att spelen generellt är väldigt bra, men också på att jag har kunnat spela dem tillsammans med en kompis. Halo: Combat Evolved och Halo 2 spelade jag i en saccosäck hemma hos en barndomsvän med grillchips över hela händerna. Halo 3 spelade jag i mitt pojkrum med min bror och Halo 4 i min studentlägenhet med en universitetskompis. Att sitta bredvid någon med delad skärm är fortfarande hur man spelar Halo i mitt huvud.

Så då kan man ju undra vem jag spelade Halo 5 med. Och svaret på den frågan är inte en jävel, för det spelet inkluderade inte lokal co-op, något som även gäller för Halo Infinite. Visst, man kan spela co-op online, men om du försöker säga att internet är bättre än en smulig saccosäck så kommer jag slå dig i ansiktet. Det är inte samma sak. Det är sämre.

Och om du tror att slopat stöd i nysläppta spel är så illa som det blir så är du en absolut narr. Om man som jag har övergett sin Xbox för en PC och har Halo: The Master Chief Collection installerat där så finns local co-op inte i något av spelen. Och nyligen kom beskedet att samma sak kommer gälla i kommande Halo-remaken Halo: Campaign Evolved. Nu har PC visserligen alltid varit eftersatt på området, PC-gamers identifierade som källartroll vars vänner enbart existerar online, men i en tid där PC och konsol är mer lika än någonsin borde det här vara något lämnat i det förflutna. Inte fan ska jag väl behöva köpa en Xbox för att spela Halo i co-op? Det är vansinne. Vansinne!

Så klart finns det fortfarande spel gjorda med lokal co-op i åtanke. Det finns mycket indie att gräva i. Hazelight håller fanan högt och Gearbox släppte nyligen ett nytt Borderlands (som dock också begränsar lokal co-op till konsoler). Men utbudet känns ändå överlag magert, speciellt om man är ute efter klassiskt pang-pang. Googlingar leder ofrånkomligen till listor med spel som antingen är femton år gamla, eller är i en helt annan genre än den man efterfrågade eller har inte ens faktiskt har lokal co-op.

Anledningen att jag fortfarande pratar om spel som Army of Two och Fear 3 är inte att de är exceptionella spel. Det är bara för att de spel med ganska bra lokal co-op och att vi efter dem inte fått särskilt mycket av den varan. Vi försmäktar på denna öde ö.

De senaste åren har jag vid fler än ett tillfälle suttit med kompisar och scrollat förbi spel vi kunde ha spelat ihop om vi var på olika platser, men som är omöjliga att spela eftersom vi gjorde misstaget att träffas i verkligheten. Jag har lagt timmar på att försöka få igång spel som är gamla nog att få köra moppe i ren desperation. Jag har varit med om flera kvällar där vi sagt fuck it och bara skitit i att spela något.

Och det suger.