Spelhösten är på ingång. Mycket har skjutits upp, ja, men jag tror fortfarande att det kommer bli några riktigt schyssta månader framöver. Xbox One är snart här på riktigt och Playstation 4 kommer fortsätta leverera för att behålla sitt grepp om marknaden. Ändå kan jag inte direkt känna några positiva känslor för spelvärlden just nu.

Jag vill inte skriva mer om sånt här. Jag vill verkligen inte tjata. Jag vill skriva om balla spel och roliga upplevelser. Men det går liksom inte. Stanken av den unkna kvinnosynen ligger som ett täcke över hela jävla spelvärlden just nu.

För ungefär en vecka sen drogs hastaggen #GamerGate igång på twitter. En hashtag skapad av paranoida internettomtar som på fullt allvar tror att gamerkulturen är utsatt för en storskalig attack från illvilliga feminister och SJW*.

(*Social Justice Warriors. Ja, ni hör ju själva hur hemskt det låter. Vem fan vill ha social rättvisa? Jämlikhet och variation i spel? Fy fan. Ett öppnare spelklimat? Tvi. Vad kommer härnäst? Gratis godis och gosiga valpar åt alla? Klart det måste stoppas innan det är för sent.)

Idag är taggen för det mesta uppfylld av människor som, inte sällan på hysteriskt roliga sätt, driver med kränktnissarna bakom taggen. Men nog finns de fortfarande där, de självutnämnda försvarana av gamerkulturen. Och fortfarande är de rädda, så otroligt rädda, för att någon ska komma och ta spelen ifrån dem. Och den här rädslan syns aldrig tydligare än i det, numer bortplockade, inlägget på Reddit, om Zoe Quinns hemliga plan inför Pax.

[quote-center:”Hur kan feministerna göra så här!?”]

I inlägget berättar författaren om ett fasansfullt rykte han hört. Ett rykte som, i detalj, beskriver Zoe Quinns plan för att fejka en misshandel av sig själv för publicitet. Och inte nog med det: därefter ska hon sminka på fejkade blåmärken och kliva upp på scen med Anita Sarkeesian, där de två ska lansera en helt ny, feministisk, term som ska ersätta termen ”gamer”.

Människorna som kommenterade inlägget var så klart chockade. Hur kan feministerna göra så här!?

Det är lätt att skratta bort det här som någon slags parodisk paranoid vanföreställning, men det som är så fruktansvärt jävla skrämmande är att oavsett vad som händer så kommer de här tomtarna i sina egna, och ärligt talat många andras, ögon få rätt. Ifall ingen misshandel sker kommer de dunka varandras ryggar för att de lyckats stoppa de hemska planerna. Och, det mer skrämmande scenariot, ifall någon faktiskt skulle misshandla Zoe så kommer det redan vara ”bevisat” att hon bara hittat på det.

Det är här jag vanligtvis skulle fråga ifall man bör skratta eller gråta. Men jag har inte det minsta svårt att hålla mig för skratt just nu.

[quote-right:”Gamer” är inte länge en term som samlar spelare och bygger en gemenskap. Gamer är ett uttryck för att utesluta vissa människor]Termen ”gamer” är inte under attack från feminister. Den är inte utsatt för något enormt, yttre hot. Det finns inga Social Justice Warriors som konspirerar emot gamers.

Däremot ruttnar kulturen inifrån. ”Gamer” är för mig inte länge en term som samlar spelare och bygger en gemenskap. Gamer är ett uttryck för att hur vissa människor utesluts. Hur vissa spelare än mindre värda än andra. Hur de som vill förändra ett giftigt spelklimat ses som fienden. Småaktiga, misogyna rövhattar har kidnappat termen och jag vill inte vara med längre.

Men det finns ändå ljusglimtar och jag vill försöka avsluta den här texten på en hoppfull not. I Anita Sarkeesians senaste video om hur kvinnor porträtteras i spel tog hon upp Saints Row-serien som ett exempel på de problem hon vill belysa. Så här svarade en av spelets producenter:

”I think that [Sarkeesian’s] right in that case.”

”I think that it is a problem in the games industry. I think that we shouldn’t be portraying senseless abused women and I think that if I could go back and hop in a time machine I would have done things differently.”

”I think it’s fair to be called out on your shit. I think that it’s a sad man that can never be self-reflective. I think that we tried to go and carry ourselves with respect, and try to respect sexuality and respect gender as much as we can, and sometimes we fail, but hopefully we’ll do better and continue to do better.”

Fuck. Yeah.