Mitt klagande på Nintendo i Svamppods E3-special upprörde många. Folk undrade om jag var ute på en personlig vendetta mot speljätten. Om mitt enda mål i livet var att spotta på dem, oavsett vad de gjorde. Folk hotade att för evigt sluta lyssna på podden ifall ingen satte stopp för min gälla stämma.

Så nu tänkte jag, naturligtvis, ge mig på dem igen.

Först och främst: jag tog i för hårt i podden. Vi börjar där. Jag var mer kritisk än vad Nintendo förtjänade och mer kritisk än vad jag egentligen hade tänkt vara. För det ber jag om ursäkt.

[Quote-left: Medan jag står bakom min allmänna kritik, så var jag lite av en douche.]Anledningen till att det blev så var att Ludde utan omsvep ville utnämna dem till Bäst på E3, vilket jag reagerade (kanske lite för starkt) på. Inte för att jag tyckte att någon annan solklart förtjänade titeln mer, utan för att jag helt enkelt inte tyckte att Nintendos spelutbud var särskilt bra. Jag tyckte, och tycker, heller inte, som många andra, att Nintendo jagas som hett villebråd och får oförtjänt mycket kritik, utan snarare att de har en oförtjänt särställning och kommer undan med saker ingen annan skulle komma undan med. Men det är en annan, ganska poänglös, diskussion.

Det jag vill säga är att medan jag står bakom min allmänna kritik, så var jag lite av en douche. Också. Och även om jag personligen tyckte att det i mångt och mycket var en ganska tråkig lineup de kom med, så går det inte att komma ifrån att Nintendo i många aspekter var Bäst på E3. Jag vet att deras konferens var förinspelad, så de hade ju ett litet övertag där, men de var bättre på att visa upp sina spel än någon annan. Mycket gameplay, lite skitsnack. För det ska de ha en eloge.

Där de inte ska ha en eloge, och det som är mitt huvudsakliga problem med Nintendos lineup, är Svampriket. Det kanske låter konstigt med tanke på vilken sida jag skriver för, men jag är trött på det. Trött på Svampriket. Jag är trött på riket, på karaktärerna, på den cellofanplastiga grafiken. Svampriket står mig upp i halsen.

Super Jävla Mario

It’s a-me, huvudrollen i alla spel någonsin

Nintendo inledde sin presentation med att säga att det inte skulle visas upp något Mariospel. Och nä, det visades inte upp något renodlat plattformsspel med Mario i huvudrollen. Så på ett sätt så stämmer det ju. Men samtidigt är det ren bullshit. Mario Maker, Mario Party 10 och Mario vs. Donkey Kong (Wii U). Det är tre (3) spel med Mario i titeln. Sedan dyker han även upp i Super Smash Bros. 4, och så har Yoshi’s Wooly World och Captain Toad: Treasure Tracker andra karaktärer från Svampriket i huvudrollen.

Ursäkta, men hade någon annan studio gjort det här hade kritiken varit obarmhärtig.

Svampriket har sedan det först dök upp i Super Mario Bros., 1985, varit med i 68* spel, eller ungefär 2,3 spel per år. Mario själv har i och med Mario Kart 8 varit med i hela 204**(!) olika spel sedan han först dök upp i Donkey Kong, 1981. Det är lite drygt sex spel per år.

Nu är de siffrorna säkert lite missvisande på både det ena och det andra sättet. Det är inte en briljant kvantitativ analys på något sätt. Men den blotta mängden säger något.

Captain Jävla Toad

Toad, oh Toad, wherefore art thou Toad?

Jag förstår precis vad Tommy menar när han säger att Nintendo visst kommer med nya saker. Captain Toad, Yoshi’s Wooly Adventure och Mario vs. Donkey Kong kommer antagligen inte ha mycket gemensamt alls, gameplaymässigt. De kommer vara väldigt olika spel. Och jag förstår vad han menar när han säger att spelet inte blir bättre för att det är en annan karaktär i huvudrollen. Att det är gameplay som spelar roll. Bra gameplay är bra gameplay oavsett om det är Mario som ska rädda Peach, eller random annan person/varelse/sak som ska rädda någon annan.

Jag förstår det, men jag håller inte riktigt med.

För mig hade Mario Galaxy varit ett bättre spel utan Mario. Hands down. Ett bättre spel utan Peach och Bowser. Utan Goombas och utan gröna rör. Jag hade fortfarande inte tyckt att spelet var briljant, eftersom jag ju tydligen är skitkonstig, men bättre. En annan värld, andra karaktärer, kanske till och med lite riktig story, det hade gjort spelet hästlängder bättre i mina ögon.

Jag hade varit mer sugen på Captain Toad om det inte var Toad som var kapten. Mer sugen på Yoshi’s Wooly Adventure om det var någon annans ulliga äventyr.

Yoshis Jävla Garn

Nope, ingen Yoshi här inte.

Och det här gäller inte bara Nintendo. Det är inte det att jag hatar just dem. Det här gäller alla. Som de flesta av er vet är jag ett stort fan av Halo och kommer antagligen fortsätta följa serien så länge det fortsätter komma nya delar. Men jag har sedan länge börjat tröttna på Halos universum. Inte för att det är ett dåligt universum, absolut inte, utan för att jag vid det här laget kan det. Jag vet vad det går för. Och jag vill mycket hellre ha något nytt.

Jag vet att det här är en smakfråga. Och även om jag kanske lät lite oresonlig i podden så förstår jag de som älskar Nintendos spel. Nintendo gör bra spel. Anledningen till att jag vill ha nya IP*** från Nintendo är samma som till att jag vill ha ett IP av alla andra: jag vill upptäcka nya världar. Möta nya karaktärer. Visst, bra gameplay är bra gameplay, men för mig spelar inramningen nästan lika stor roll.

Nintendo som skapade Svampriket. Och Hyrule. Och den där världen Samus Aran springer runt i. Rymden, antar jag? Fantastiska spelvärldar, som är en del av alla spelare kollektiva medvetenhet. Jag vill ha fler såna världar, och det får jag inte ifrån fler spel med Mario i titeln.

*Källa
**Källa
***Ja, jag vet, Nintendo har kommit med en hel hög nya IPs. Men de toppar fortfarande sin E3-konferens med spelkaraktärer som är över 20 år gamla. FlingSmash och Bonsai Barber är inte tillräckligt.