Split Fiction hamnade inte på Svamprikets GOTY-lista i år. Det blev ganska ordentligt refuserat. Jag och Glenn spelade igenom spelet tillsammans och kom ur den upplevelsen ganska oimponerade. Kritiken är i mångt och mycket samma som den var mot Hazelights förra spel, It Takes Two, nämligen att trots spelets många bra delar så dras helhetsintrycket ner av de många delarna som är mediokra eller i värsta fall till och med dåliga.
Klickjagare som vi är gjorde vi en liten video av när vi pratade om spelet och resultatet förvånade mig något. Det finns uppenbarligen många som tycker bättre om Split Fiction och It Takes Two än jag och Glenn. Vi är resident Hazelight haters, så det var väl inte helt oväntat att folk skulle tycka att vi hade fel. Folk tycker jag har fel hela tiden, och det är deras fulla rätt. Titta på mig, jag är en idiot. Det som var oväntat var hur många människor som ställde sig helt oförstående inför vår kritik att spelen är för långa.
Vad menar ni med att Split Fiction är ett långt spel? Det har ju bara 15 timmar på How Long To Beat! Eller till och med 14 om man skyndar sig lite! Eller 10 om man är riktigt bra på tv-spel! Eller 7,5 om man drar en lina innan man drar igång. Vet ni inte att det finns spel som är jättemycket längre än så?
Split Fiction är kul ibland, men inte kul lite för ofta. Och alldeles för långt.
Ja, alltså, vi vet att det finns spel som är längre än Split Fiction. Majoriteten av spelen som faktiskt hamnade på GOTY-listan är längre än Split Fiction. När jag säger att Split Fiction “aldrig tar slut” så menar jag alltså inte bokstavligt talat att spelet aldrig tar slut, det hade varit jätteknasigt.
Huruvida ett spel är “för långt” eller inte är så klart inte helt frikopplat från spelets faktiska längd, uppenbarligen finns det någon slags korrelation där, men det är inte den enda faktorn. Olika spel håller olika länge, så att påpeka att Monster Hunter Wilds kan ta 100 timmar att spela klart är fullständigt irrelevant för diskussionen.
Spelkritik hemsöks tydligen fortfarande av konsumentupplysnings-vålnaden, där bedömandet ska kokas ner till konkreta siffror. Om jag hade kritiserat en film för att vara för lång så tror jag inte att jag hade fått kommentarer som listade längre filmer, eftersom alla hade förstått att kritiken inte handlar om exakt hur många minuter lång filmen är. Men spel ska fortfarande mätas och analyseras som produkter, ställas mot varandra som dammsugarmodeller. Hm, den här modellen ger bara 15 timmar speltid säger du? Det låter inte som så mycket speltid för pengarna.
Det går inte att på något objektivt sätt säga när ett spel är för långt, det är fullständigt subjektivt och kommer vara olika från person till person. Det finns inget bättre sätt att avgöra det än att gå på känsla. Om man börjar tröttna på spelet och vill att det ska ta slut, då är det uppenbarligen för långt, och under de sista timmarna i både It Takes Two och Split Fiction är det den dominerande känslan.
Man behöver inte hålla med om att Split Fiction är för långt, kanske hade man kul hela vägen in i kaklet och hade lämnade spelet sugen på mer. Det är en helt legitim åsikt. Men att försöka belägga den åsikten bara genom att säga att det finns spel som är längre är att helt missförstå kritiken.
