Linus Svensson

må vara yngre än Luddes skäggväxt, men det hindrar honom inte från att tro sig ha rätt i alla diskussioner. Och det kan han mycket väl ha, men eftersom han är så oerhört skånsk är det ingen som förstår vad han säger. Ryktas ha sänkt en vattenbuffel enbart med sitt leende.
Det första riktiga open world-spelet?

Det första riktiga open world-spelet?

Jag är och har alltid varit ett fan av open world-spel, eller sandlådespel som är ett uttryck som verkar ha fallit ur tiden lite. Jag kan absolut se och till ganska stor del hålla med om kritiken den typen av spel får, framförallt vad gäller hur den öppna världen har en negativ påverkan på pacing i spelen som använder sig av greppet. Men den öppna världen har ändå varit något som varit mer positiv än negativ i de flesta (men definitivt inte alla) spel som jag upplevt den i. Och genom åren har jag hunnit spela en hel hög med spel i genren.

Ändå har jag en känsla om att vi i år, med Zelda: Breath of The Wild, fick se det första spelet som verkligen lyckades med genren.

Sollentuna: En ”no go”-zone

Sollentuna: En ”no go”-zone

Svampriket rapporterar direkt från Stockholmsförorten Sollentuna. Tidigare ett sprudlande samhälle fullt av liv, nu en hotfull plats där vanliga människor knappt vågar sig ut på gatorna.

Mer av det goda?

Mer av det goda?

Jag har precis spelat klart Doom. Eller nä, det har jag inte. Jag har precis spelat så långt i Doom att jag känner att jag borde ha spelat klart Doom. Eller nä, jag spelade för ungefär två timmar sedan förbi punkten där jag kände att jag borde ha spelat klart Doom. Min poäng? Doom är för långt.

Objek-tivi-tet…?

Objek-tivi-tet…?

Varje år när riket sätter sig ner för att diskutera vilket spel som var det bästa förra året så uppstår samma diskussion: den om objektivitetens vara eller icke vara. Varje år både erkänner vi att objektivitet är omöjligt i en subjektiv bedömning och att det därför är fel att ens nämna det, samtidigt som vi upprepade gånger refererar till spels objektiva kvaliteter. Det är en förvirrad dualitet som uppstår där vi försöker framhålla något som både relevant, och icke existerande i samma andetag. Så, för att försöka få lite klarhet i det hela så tar jag en liten paus från min paus och benar i ämnet.

Watch Dogs 2 (Xbox One)

Watch Dogs 2 (Xbox One)

Att något är dumt betyder inte att det är dåligt. Jag vill börja den här recensionen med att etablera det. Jag gillar många dumma saker. Dumma filmer, dumma spel. Saker kan vara dumma, töntiga, larviga, och samtidigt vara bra. Och på tal om det…

Titanfall 2 (PS4)

Titanfall 2 (PS4)

I sin recension av årets upplaga av Call of Duty konstaterade Glenn att det har varit ett förbannat bra år för FPS. Och att Call of Duty inte längre hänger med konkurrensen. Jag har visserligen inte själv spelat ∞ Warfare, men jag tvivlar inte det minsta på att Glenn har rätt. För själv har jag känt samma sak ända sedan Respawn debuterade med Titanfall. Jag blev förälskad då och när jag nu äntligen fått sätta mig ner med uppföljaren är kärleken precis lika stark.

Boten mot presidentiell ångest

Boten mot presidentiell ångest

Så, världen är ju skit nu. Um. Vi hade sönder den. Vi tog allt som var fint och bra och bara gjorde det till bajs och sen satte vi Bajshövdingen att styra över allt. För de av er som inte har en aning om vad jag pratar om så är det ju såklart Trumps vinst av presidentpositionen i USA. Detta slutgiltiga bevis på att mänskligheten inte är kapabla att ta vettiga beslut för sig själv.

<a href="https://www.svampriket.se/author/linus/" target="_self">Linus Svensson</a>

Linus Svensson

må vara yngre än Luddes skäggväxt, men det hindrar honom inte från att tro sig ha rätt i alla diskussioner. Och det kan han mycket väl ha, men eftersom han är så oerhört skånsk är det ingen som förstår vad han säger. Ryktas ha sänkt en vattenbuffel enbart med sitt leende.

Twitch


Arkiverade livestreams på Youtube

Kalendern

Inga kommande händelser

stötta riket

Bli en Patreon!

Pin It on Pinterest