Hur bedömer man ett buggigt spel? Det kanske låter som en väldigt simpel fråga med ett väldigt simpelt svar, men jag har brottats med det lite senaste tiden. Kan/ska/bör man separera en bugg från sitt spel och eller inte?
Linus Svensson
må vara yngre än Luddes skäggväxt, men det hindrar honom inte från att tro sig ha rätt i alla diskussioner. Och det kan han mycket väl ha, men eftersom han är så oerhört skånsk är det ingen som förstår vad han säger. Ryktas ha sänkt en vattenbuffel enbart med sitt leende.
Så snyggt som det kan bli
“Nu är spel fan fotorealistiska!”
Minns ni när folk brukade säga det? Jag tror att det verkligen tog fart någon gång runt PS1-eran och peakade typ en generation senare. Under några år var varje nytt Gran Turismo som kom var helt orimligt realistiskt. Det är ju ju precis så där riktiga bilar ser ut! KOLLA PÅ REALISMEN!
Spelen jag vill återvända till
Jag har en enorm hatkärlek till spel som inte riktigt tar slut. Spel som är öppna och fyllda med saker att göra och upptäcka. Det är så klart väldigt, väldigt roligt med sådana spel, men som en person som ständigt har fler spel att hinna med kan det vara besvärligt. Jag känner en enorm tacksamhet varje gång jag blir klar med ett spel och direkt känner mig klar. Helt färdig med spelet. För ifall ett annat spel hinner komma emellan innan jag är helt klar, är risken att jag aldrig någonsin återvänder.
Hjärnorna bakom That Brain
Indiespel är större än någonsin förut. Det görs fler spel och spelen får även mer plats i rampljuset. För konsoljättarna har det blivit viktigt att binda indiespel till sig och stora utgivare är så avundsjuka på indiespelen att de antingen försöker köpa på sig indiestudios (och därmed tekniskt sett göra dem “inte indie”) eller få sina existerande studios att liksom fejka att de är indie (vi tittar på dig Ubisoft).
Men trots allt detta är det fortfarande inte en dans på rosor att vara indieutvecklare. Det tar tid att göra ett spel och under utvecklingen måste pengarna komma in någonstans ifrån.
Firewatch (PS4)
När vi på Riket listat våra mest framemotsedda spel 2016 har Firewatch hela tiden legat där uppe i den absoluta toppen. För mig har det med lätthet piskat allt vad Unravel och The Witness hetat i kampen om indievårens nummer ett. Därför är det kanske inte helt konstigt att jag så här efteråt inte kan låta bli att känna mig lite besviken.
Vad fan, Respawn?
Ibland tar människor beslut som bara lämnar en mållös. Beslut så bisarrt korkade att det liksom inte ens går att förstå hur en mänsklig människa med mänskliga tankar och mänskliga känslor har tänkt att det här nog var en idé värd att köra på.
Jag tänker på idéer som att invadera Ryssland på hösten. Att rösta på Donald Trump. Att göra en film med Deadpool i och sedan sy igen hans mun. Eller, för att ta det senaste exemplet i raden, att stoppa in ett singelplayerläge i Titanfall 2.
The Witness (PS4)
Årets besvikelse, 2016. Det var min gissning inför Jonathan Blows hypade återkomst. Det är knappt ens en överdrift att säga att Blow på egen hand förändrade indiescenen med Braid, och nu, åtta år senare, skulle han följa upp det med ett spel där man tydligen… gick runt på en ö. Och drog streck på skärmar. Visst var det slående vackert i alla trailers, men det såg ju så. Himla. Tråkigt. Ut. Mina pengar var på att vi skulle ha tvålaxsextons största besvikelse korad, redan i januari.
Jag hatar att ha fel. Så jag tänker spinna det här som om jag hade rätt.
Blip Blop
Vi sitter på Teaterstudio Lederman och ska snart titta på första visningen av den nya dokumentären Blip Blop. På lördag ska den visas på SVT 2 tillsammans bland annat TV-debuten av föreställningen Score och dokumentären Logga ut för fan, om kvinnföraktet i spelbranchen. Eva Beckman berättar om att hon hoppas att det här ska vara första delen i en större satsning. Att spelen som kulturform nu ska tas på allvar.
Linus Svensson
må vara yngre än Luddes skäggväxt, men det hindrar honom inte från att tro sig ha rätt i alla diskussioner. Och det kan han mycket väl ha, men eftersom han är så oerhört skånsk är det ingen som förstår vad han säger. Ryktas ha sänkt en vattenbuffel enbart med sitt leende.
stötta riket
