Jag har en enorm hatkärlek till spel som inte riktigt tar slut. Spel som är öppna och fyllda med saker att göra och upptäcka. Det är så klart väldigt, väldigt roligt med sådana spel, men som en person som ständigt har fler spel att hinna med kan det vara besvärligt. Jag känner en enorm tacksamhet varje gång jag blir klar med ett spel och direkt känner mig klar. Helt färdig med spelet. För ifall ett annat spel hinner komma emellan innan jag är helt klar, är risken att jag aldrig någonsin återvänder.
