Kampanjvaror är inte till för att tjäna pengar. Inte på kampanjvarorna själva, i alla fall. När Marabou släpper en ny sommarsmak handlar det inte om att sälja den nya sommarsmaken. Eller, såklart vill de sälja sin nya sommarsmak, men framförallt vill de sälja fler...
Det första Army of Two var korkat. Och grabbigt. Och simpelt. Men det var roligt. Jag hade kul med Army of Two. Jag spelade inte den generellt ganska bespottade uppföljaren, men förstod att den egentligen inte var något att ha. Inför del tre, med det genomfåniga namnet The Devil’s Cartel, var jag avvaktande, men ändå något hoppfull.
Jag gillar film. Jag skulle väl inte kalla mig någon finsmakare och jag har inte sett i närheten av så mycket film som jag önskar. Men jag tycker om film och jag tycker om att tycka om film. Så, helt utan någon närmre motivering tänkte jag nu tipsa om en hög...
Vi har sett det förut, gång efter annan. Ett virus sprids i världen och mänskligheten måste kämpa för sitt liv. En kamp mot tiden där den ständiga frågan är: kommer de hinna ta fram ett botemedel innan det är för sent?
Enda skillnaden är att du i Plague Inc. är på virusets sida.
Skitsnacksbloggen kallar vi ju den här avdelningen och idag tänkte jag dra det till sin spets. Se hur långt ifrån vettiga ämnen vi kan komma utan att sidans kod kollapsar under sin egen tramsighet. Med Skitsnacks stundande avsnitt om mat tänkte jag nämligen lista...
Sly 2: Band of Thieves står sig som ett av de absolut bästa spelen i förra generationen. Sen jag först spelade det har jag ständigt varit sugen på mer av samma. Uppföljaren var inget dåligt spel, men hade en betydligt kortare utvecklingstid, vilket kändes på slutprodukten. Den var inte alls lika slipad och kändes lite… själlös.
Efter det har vi fått vara utan Sly i åtta (8!!!) långa år, vilket är på tok för jävla länge. Men! Nu är han, äntligen, tillbaka. Och det med besked.
”Alltså, det är… Det är typ årets bästa spel. Det här kommer hamna i topp på min goty-listan. Det är… Det är så bra. Så jävla bra.” Ludde flåsar av upphetsning i luren. Jag kan höra honom dansa på stället i andra änden. Spelet är såklart Chrystal Dynamics reboot av Tomb Raider som Ludde tagit tillfället i akt att spela igenom innan han skickade vidare det till mig.
Jag blir väldigt kritisk när någon är så översvallande positiv. Jag köper det inte, riktigt. Därför präglades min första timme av Tomb Raider av en kanske lite väl kritiska granskning från min sida. Men det höll inte i sig, kan man väl lugnt säga.
Den vann Oscarn för bästa dokumentär, Searching for Suger Man. Och Sverige firar. Det är första gången någonsin en svensk regissör vunnit pris för bästa dokumentär och det är såklart väldigt stort. Kanske ännu lite större är det i min umgängeskrets eftersom...
