Som ni kunde läsa här på Svampriket för mindre än en vecka sedan började jag spela tv-spel någon gång i slutet av 80-talet. Då var det i princip otänkbart att det bara skulle sitta en ensam person där på golvet alldeles för nära tv:n. Oavsett hur många spelare spelet...
Hipp hurra och tut i luren! Idag blir jag 30 år gammal. För tio år sedan trodde jag att jag skulle vara slut och passé vid det här laget, men alla tecken på kris eller åldersnoja lyser med sin frånvaro. Jag är smartare, friskare, snyggare, starkare och snabbare än någonsin och jag ser fram emot tio år av trettionånting. Att fylla jämnt är förknippat med tillbakablickar, därför vill jag ta tillfället i akt att gå igenom några årtal som betytt lite extra mycket för mitt spelande liv.
I många år har det funnits ett stort hål i mina spelkunskaper. Det hålet heter Metal Gear Solid. Jag spelade, och gillade, första spelet när det begav sig. Men med tanke på att jag var 14 när det kom vågar jag inte lita på mina intryck. Förra sommaren bestämde jag mig för att täppa igen det där stora, gapande hålet, så att jag faktiskt kunde vara med när de coola kidsen snackade om vad som enligt många är en av tidernas bästa spelserie.
Niklas kryssar runt bland isberg och kaskelotter när han kollar in 2014 års "lilla" Assassin's Creed: Rogue.
Simon Flesser, som tillsammans med Magnus ”Gordon” Gardebäck är Malmöstudion Simogo, har kallat The Sailor’s Dream för det minst ”speliga” spel de gjort. Jag är beredd att hålla med. Spelet innehåller inte det vi traditionellt förknippar med spel. Som problem som löses antingen med vapen eller tankekraft. Vi möter inga fysiska karaktärer, berättandet är sparsmakat och lämnar så mycket åt spelaren att lista ut själv att många inte kommer att förstå vad upplevelsen egentligen handlade om.
Niklas tar sig en titt på en tidig del av Assassins Creed: Unity som bjuder på brittiska fransmän, mördande munkar och frihet eller döden.
För den som hänger på spelsajter och följer rapporteringen om spel kan det lätt kännas som att de senaste månaderna varit ett kompakt jävla mörker. Det är Gamergate hit, misogyni och sexism dit, mordhot här och folk som lämnar branschen där. Aldrig förr har ”vår bransch” känts så deppig och hemsk som nu. Vi behöver alla en paus från skiten, och därför kom Extra Lifes National Game Day lägligare än någonsin.
Niklas tar en snabb titt på Alien Isolation. Av ren rädsla blandar han ihop film och spel, irrar bort sig och hamnar i handgemäng med en skyltdocka.
