Krönika

I Kojimas klor

I många år har det funnits ett stort hål i mina spelkunskaper. Det hålet heter Metal Gear Solid. Jag spelade, och gillade, första spelet när det begav sig. Men med tanke på att jag var 14 när det kom vågar jag inte lita på mina intryck. Förra sommaren bestämde jag mig för att täppa igen det där stora, gapande hålet, så att jag faktiskt kunde vara med när de coola kidsen snackade om vad som enligt många är en av tidernas bästa spelserie.

Sagt och gjort. Jag skaffade mig HD-utgåvorna av Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty och Metal Gear Solid 3: Snake Eater för att spela på Vita under pendlingen till och från jobbet. För inte så länge sedan sprang jag även igenom Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots. Värt att nämna är att jag spelade alla tre spelen på lättaste svårighetsgraden. Jag ville ju bara ta reda på vad grejen med serien var.

MetalGearBox

Idioti, eller genidrag?

Jag blev minst sagt besviken. Mina tidigare intryck av att den mytomspunne Metal Gear-skaparen Hideo Kojima var en väldigt japansk, smått galen och rätt så barnsligt sexistisk man verkade stämma. Utöver det tyckte jag att spelens manus var rätt kackigt skrivna, att sensmoralerna var urtöntiga och att röstskådespeleriet var under all kritik. Kort och gott var jag beredd att skriva av serien som den mest överskattade någonsin. Även om jag uppskattade det senaste spelet i serien mycket mer än de andra var jag övertygad om att de som håller tvåan och trean som sina favoritspel antingen hade retroglasögonen på eller var hjärntvättade av någon slags utomjordisk parasit.

Men sen hände något. För ett tag sedan började jag kolla på Metal Gear Scanlon, en videoserie på sajten Giant Bomb där Drew Scanlon spelar Metal Gear-spelen för första gången ackompanjerad av veteranen Dan Ryckert. Jag plockade upp serien i hopp om att få se den bli rådissad av några av mina favoritpersoner i branschen. Istället hände något helt annat.

När jag såg första, och nu andra, spelet spelas av någon annan kunde jag luta mig tillbaka och koncentrera mig på hantverket. Och vilket hantverk sen! Det är de små detaljerna som gör det. Som att det går att få en varg att tycka om Snake om han håller i en näsduk som doftar parfym eller att isbitar på en bardisk som ligger nära varandra smälter långsammare än de som ligger längre isär. Eller att det finns en miljon olika små påskägg att upptäcka genom att se mot horisonten genom en kikare eller besöka samma rum flera gånger.

Allt det här missade jag när jag sprang igenom spelen för att lära mig den övergripande storyn. Men genom att se någon annan spela det lugnt och metodiskt har jag fått lära mig att det inte är i det övergripande utan i det lilla som Metal Gear Solids, och i förlängningen Hideo Kojimas, charm ligger. Många gånger de senaste veckorna har jag suttit och bara gapat åt att detaljrikedomen i ett över 15 år gammalt spel slår dagens trippel A-titlar på fingrarna.

Visst, sexismen och krigsporren i Kojimas spel är fortfarande som tagna direkt ur en 15-årig pojkes fantasier. Det går inte att sopa under mattan.
Visst, sexismen och krigsporren i Kojimas spel är fortfarande som tagna direkt ur en 15-årig pojkes fantasier. Det går inte att sopa under mattan. Men jag är nu officiellt i Kojimas klor. Jag har gått från att avsky spelen och tycka att mannen bakom dem är en tönt till att vara helt hänförd av Kojima och hans verk. Bakom varje hörn och i varje codec-samtal finns något helt oväntat att upptäcka.

För bara några månader sedan hade jag aldrig trott att jag någonsin skulle hylla den märklige lille japanen och hans spel, men nu ser jag fram emot Metal Gear Solid 5: The Phantom Pain enormt mycket. Jag tror att kraften i den nya generationens konsoler kanske äntligen kan göra Kojimas visioner rättvisa. Det ska bli ett sant nöje att upptäcka galenskapen. Bara det blir lite faktiskt spelande mellan alla mellansekvenser, vill säga.

Kommentarer

  1. Emil skriver:

    Den “lille japanen” är ju dock något längre än genomsnitt säger google mig.

    • Niklas Sintorn skriver:

      Haha! Såg det också, faktiskt. Men han är avsevärt kortare än mig, så jag står för det jag sagt! 😉

      • Emil skriver:

        Okej, “Fair enough” som dom säger där i väster.
        Tyckte det kunde fungera som lite Kojima trivia för den som är intresserad.
        Annan trivia: I X-com spelen kan man få en japansk soldat som heter just Hideo Kojima om man har lite tur!

        Har själv skaffat mig HD utgåvorna och har precis som du minnen från det första spelet när jag var kring 14 kan jag tro.

        Har tyvärr inte tagit mig tid att verkligen spela igenom dom nya utgåvorna, kanske ett projekt för julen!

  2. JohnFooo skriver:

    För mig har det gått åt andra hållet lite. Efter jag fyllde 21-22 någonting bestämde jag mig för att vända Kojima ryggen. Jag gillar spelen och sådär, men tyvärr tycker jag det känns som att han kommer undan med sin “barnsliga sexism” bara för att han är ett stort namn i spelvärlden och att spelen alltid blir väl mottagna. Tycker bara det känns oskönt. Hade Kojima bara skitit i sin gubbiga, trötta sexism hade det varit så mycket bättre, enligt mig. Eller, än bättre, att Kojima faktiskt gjorde samma typ av statements som tex Bioware gör med sina spel. Killen har ju range, och skulle kunna göra en del gott för många, tror jag.

    Nåja. Hur som helst så är du en jävligt bra skribent, Sintorn 🙂

    • Niklas Sintorn skriver:

      Jag håller absolut med dig om sexismen, och jag tycker det är väldigt skönt att det blev ett himla liv kring den kvinnliga krypskytten i femman. Jag vill inte på något sätt ursäkta att hans spel ofta genomsyras av en unken kvinnosyn. Om Kojima kunde skippa sin barnsliga, och komplett onödiga, sexism och lägga den tiden på hantverket och knasigheter istället hade jag blivit själaglad!

  3. Kim "Kimus" Söderström skriver:

    Personligen ser jag sexismen som en del av MGS-serien.
    Ungefär som att det finns återkommande element i andra spelserier som alltid måste vara med.
    Sedan är sexismen en del av japansk spelkultur – oavsett vad man tycker och inte minst något japaner utgår ifrån att västerlänningar vill ha utöver action.
    Då serien mer och mer riktar sig till en bredare publik än bara japaner har vi inte så mycket att välja på.

    • JohnFooo skriver:

      Fast måste den verkligen vara med? Jag har svårt att tro att spelet skulle kännas sämre om till exempel Snake inte kunde zooma in på Meryls bröst osv.

      Sen fattar jag vad du säger. Sexism kanske ingår i japansk spelkultur osv, men jag tycker ändå man kan call him on his bullshit ibland. Om Ubisoft blir utskrattat(med rätta) när man tydligen inte “har råd att designa kvinnliga karakärer” så tycker det är, ofta, märkbart tyst om Kojima.

      • Kim "Kimus" Söderström skriver:

        JohnFoo:
        När det gäller att kunna zoom:a in bröst eller inte i MGS-serien…Det är helt enkelt saker jag klickar bort och väljer att inte göra när jag spelar.
        Det stötande i MGS-serien är inte en alltför stor del av spelupplevelsen och något man ofta kan klicka förbi eller låta bli att ta del av.
        Jag vet inte om det varit så tyst om sexismen i MGS-serien.
        Det var rejält med gnäll på de kvinnliga boss-karaktärerna i del 4 och när det gäller MGS 5 så har han ju fått väldigt mycket skit för Quite (Sniper-damen)från både höger och vänster.

  4. Kim "Kimus" Söderström skriver:

    Kort sagt…vi får det som säljer och många tycker är “bra”.
    Jag hade också önskat att det var annorlunda, men så känner jag i princip med alla spel jag spel.
    Nästan alla spel har en för stor dos stereotyper, rasism, fördomar, sexism och så vidare.

    • Anders Brunlöf skriver:

      Kim & JohnFoo: Jag köper att sexismen fortfarande är en del av kulturen i östvärlden. Men jag tänker inte ursäkta spel på den premissen. Jag kommer fortsätta kritisera och ifrågasätta, allt från små detaljer till större plots. För det är ett problem, och det kommer inte försvinna om inte Kojima (och andra, oavsett kultur och bakgrund) får stå till svars för de beslut han/de fattar.

      Med det sagt kommer jag förhoppningsvis också uppskatta delar av hans framtida spel. Det är vad jag hoppas på i alla fall. För mig måste det samtidigt vara okej att kritisera delar av ett spel utan att fälla hela upplevelsen. Något som blev tydligt när jag spelat GTA-serien, där kvinnor förminskas till bihang och troféer men där spelet samtidigt innehåller några av de bästa spelupplevelser jag har fått ta del av. Jag tycker GTA V är ett av fjolårets bästa spel, men även det har sina problem och vi försöker bara lura oss själva om vi blundar för dem.

      • Kim "Kimus" Söderström skriver:

        Ja, att vi har olika kultur är något vi får leva med.
        I USA är det helt okej att man blåser huvudet av varandra i film, men är det en naken kropp inblandad så måste man censurera.
        I Sverige är en naken kropp okej på film, men vi är noga med att ta klippa bort våld när det enligt oss går för långt.
        Ja, jag tycker det är helt rätt att du med flera kritiserar och ifrågasätter spelmedia. Det är i sin ordning.
        Jag tycker också det är intressant att du nämner GTA-serien.
        Det lilla jag har sett och hört är tillräckligt för att jag (oavsett alla fantastiska spelupplevelser jag går miste om) aldrig kommer köpa eller spela ett GTA-spel.
        Det är så jag som konsument säger “Detta är inte okej” – här drar jag min gräns.

Skriv en kommentar