Bob och Tobbe vandrar vidare och täcker idag gigantiska fiendekrabbor och matande av bleka tungor.
Bob och Tobbe vandrar vidare och täcker idag gigantiska fiendekrabbor och matande av bleka tungor.
Detta spelintryck dedikeras till Kraids Peter Ahonen. Because he’s worth it!
Pims sommarpod handlar om hur hen blev Prettot och sen gick vidare, om uppväxten i Örebro, att ha hela karriären utstakad för sig redan under gymnasiet men sen upptäcka att inget blev riktigt som hen tänkt sig.
Tobbe och Bob vandrar vidare i Dark Souls 3 och besöker den här gången både drakar och riddare såväl som träd som kissar när de hoppar och mammor som slår vett i huvudet på en med en bibel.
Jag vaknar med ett ryck. Men det är varken ett plötsligt sommaråskväder, ännu en av Malmös granatexplosioner eller ens någon av katterna som gör att jag kastar mig över telefonen på nattduksbordet. Det är Taylor.
Vi har sett Tobbe dö när han spelar Dark Souls 3 på vår Twitch-kanal och det är nu dags att börja sammanfatta upplevelserna i en podcast. Till sin hjälp har han den här gången Bob från Play Before You Die som också blivit oväntat biten av Froms eländen. I första avsnittet avhandlas allt från förhoppningar och tidigare erfarenheter till plötslig död av nakenninja.
Nintendo har ur ett kommersiellt perspektiv ägt den stationära konsolmarknaden tre gånger. Det är två gånger mer än Sony, och tre gånger mer än Sega och Microsoft. Men de starkaste stjärnorna brinner snabbast, och medan den här generationens konkurrenter tuffar vidare har Wii i stort sett pensionerats av Nintendo. Medan WiiU planeras att släppas i slutet av det här året slåss Microsoft och Sony om casualpubliken som Nintendo lämnat bakom sig. För den här generationen har klyftan varit mer tydlig än någonsin. Under de första 3-4 åren hade Wii nästan monopol på casualpubliken, innan Kinect och Move anslöt sig. Men det är inte första gången som Nintendo varit det mjuka alternativet. För Nintendo har aldrig någonsin varit coolast.
Glenns sommarpod innehåller doktorer med lustiga namn, en inneboende ilska mot sin pappa och varför det är töntigt med clownskräck. Inget mörker så långt ögat når. Solen skiner alltid på Glenn, provocerande, eller hur?