Sandra Wärn

saknar förmåga att prioritera här i livet och gör gärna (för) mycket av allt. Pluggar och hoppas på att kunna göra världen till en bättre plats. Spelar hellre om än spelar nytt. Samlar på tekoppar.



Krönika

Jag behöver superhjältar i min vardag

Min vän Linda drog med mig på premiären av Avengers: Age of Ultron inatt. Det är alltid en publik som går på dessa nattpremiärer, speciellt när det är filmer som har en nischad bakgrund;. på plats finns givetvis filmälskare, men också de som har sina rötter i den föregående median, i detta fall comics. Personer som har stenkoll på varje detalj och fan service som går mig över huvudet blandas med filmälskare som inte kan motstå lockelsen av en nattpremiär, och sedan generella nattsuddare som jag. Jag är snarare en bioälskare än filmälskare: guldmedlemskap på SF men det är långa gap mellan filmtittandet hemma.

Läs mer »

Recension

Jaws of Hakkon (DLC)

Det kom en teaser dagen innan, att nu minsann var det dags för en DLC till Dragon Age: Inquisition. Vi som spelat genom main storyn och gillade det sitter och väntar ivrigt på de DLC som ska behandla det minst sagt öppna slutet, men den här gången fick vi nöja oss med lite mindre.

Läs mer »

Recension

Grim Fandango Remastered (PS4)

Jag vet inte om det handlar om nostalgi. Eller kanske acceptans. För visst, vi kan ha överseende med så mycket i spel – dåligt gameplay, rosslig musik, eller kanske lite halvful grafik. Jag räcker snabbt upp handen och erkänner att jag ibland slåss lite väl hårt för spel som kanske inte är fullt sådär magiska som jag själv uppfattar dem.

Läs mer »

Krönika

Allt jag älskar med The Last of Us

Jag tänker spendera en krönika åt att berätta om varför jag tycker att The Last of Us är det bästa spelet jag spelat. Därför är det en enormt stor spoilervarning kopplat till det här inlägget – jag kommer skriva om allt. Så har du inte spelat det, gör det först och läs sen. Förresten, om du inte har spelat det är jag avundsjuk. Jag önskar att jag kunde få spela det här för allra första gången en gång till. Det kommer också finnas en spoiler för The Walking Dead, så snälla, läs inte om du vill undvika att få detaljer avslöjade.

Läs mer »

Krönika

Jag behöver spela ensam

Jag hoppas att ingen hör när jag gråter. Eller skrattar, skriker eller jublar för den delen. Uppkrupen i soffan med handkontrollen är det många känslor som tar plats, allt eftersom spelen utvecklar sig framför mig. Jag är av den lite överkänsliga sorten, som kan börja snyfta av scener andra kanske som mest lyfter ett ögonbryn åt. På samma sätt har jag ett hett temperament och kan bli högljudd av både att misslyckas en gång för mycket eller att min karaktär blir orättvist behandlad av storyn.

Läs mer »

Recension

Dragon Age: Inquisition

Hundra timmar senare känner jag mig redo. Jag tror inte att det går att göra Dragon Age: Inquisition rättvisa annars. Framför allt behövdes det en patch för att jag inte skulle basera hela recensionen på hur mycket buggar det fanns i det. Men låt oss börja i en annan ände.

Läs mer »

Fredagslistan

Varför låter jag mina spel ta tid?

Medan många just nu jagar så många spel som möjligt för att ha något att säga till om i GOTY-diskussionerna som börjar hopa sig i spelvärlden tänker jag slå ett slag för det motsatta. Själv är jag ingen som försöker dra igenom allt som släpps under ett år utan håller de spel som jag väljer att lägga min tid på så nära som möjligt.

Läs mer »

Krönika

Jag vill inte samla på skräp

Ni vet hur det är. De allra flesta spel som släpps får åtminstone en samlarutgåva, en hel del får två eller till och med tre. För olika valörer kan vi få köpa olika grader av fysiska och digitala hyllningar till spelen vi – förhoppningsvis – kommer älska. Med spel som idag rullar av hyllorna för fem, sex, sjuhundra kronor ligger samlarutgåvorna ofta lätt kring tusenlappen eller mer.

Läs mer »

Intryck

Dragon Age: Inquisition

Min level 4 Mage rusar in under ett enormt stenblock som en drakhona tagit till sin egen. Under springer en drakunge, fortfarande för liten för att flyga, men som lätt kan tugga ner mig till köttslamsor. Eldklot flyger när drakhonan cirkulerar över scenen, ungen hugger runtomkring sig och hälsomätarna sjunker oroväckande snabbt hos alla följeslagare. Min Mage tar ut bakbenen, ett i taget, och med en gemensam kraftinsats ger till slut ungen upp och faller ihop.

Läs mer »

Recension

Middle-Earth: Shadow of Mordor (Xbox One)

För att vara ett tidsfördriv i väntan på att ett riktigt open world-RPG som Dragon Age Inquisition släpps är Middle-Earth: Shadow of Mordor inte dumt. För vi behöver behandla den delen innan vi går vidare: Det här är inte mer open world eller rollspel än valfritt Assassins Creed eller Dragon Age 2.

Läs mer »

Krönika

World Suicide Prevention Day

Idag är det World Suicide Prevention Day. Om så för en dag måste vi öppna dörren och sopa bort skulden och skammen som så länge varit förknippad med självmord och självmordstankar. Mitt sätt är att skriva en kort krönika och sprida den till er med förhoppningen att vi tillsammans kan försöka göra en skillnad för personer som just nu befinner sig i mörkret.

Läs mer »

Krönika

Vila i frid, spelskivan

Att definiera något som en revolution, och därmed också paradigmskifte, kan inte göras förrän senare. Då när det går att se tillbaka på ett tydligt före och efter. Det finns däremot mycket plats för spekulationer på vägen till den punkten. Jag skulle därför vilja hävda att vi står på randen till en stor förändring, kanske redan under denna konsolgeneration men med all säkerhet till nästa. Spelskivornas tid är snart förbi, i min kristallkula spår jag en levnadstid på runt fem år till innan de börjar fasas ut på riktigt. Nästa konsolgeneration kommer tvinga fram resten.

Läs mer »