Veckans podd bjuder på världar i världar och poddar i poddar. Var det ett genomtänkt och planerat tema? Låt oss säga ”ja”. Glenn och Linus får hjälp av Anton för att genomföra den mörka magi som krävs för att stoppa in ett avsnitt av En Sittning i Sänder inuti ett avsnitt av Svamppod. En slags podd-turducken. Vi hoppas det smakar.
“Nu är spel fan fotorealistiska!”
Minns ni när folk brukade säga det? Jag tror att det verkligen tog fart någon gång runt PS1-eran och peakade typ en generation senare. Under några år var varje nytt Gran Turismo som kom var helt orimligt realistiskt. Det är ju ju precis så där riktiga bilar ser ut! KOLLA PÅ REALISMEN!
Jag såg nyligen en minidokumentär som hette ”Diggin’ in the carts”. Den handlade om spelmusik och fokuserade främst på viktiga japanska kompositörer men lade även en del tid på vanliga människor som vuxit upp med de blippriga tongångarna. Dokumentären var delvis en kärleksförklaring till vikten av att minnas var man kommer från samtidigt som den gav ett historiskt perspektiv på något som desperat behöver det. Jag anser nämligen att om spel på riktigt ska kallas konst har vi tillsammans med tillverkarna ett kollektivt ansvar att ta vara på kulturens historia, både tekniskt men också kontextuellt.
Det är inte likt mig att skriva i affekt. När något händer som jag reagerar starkt på försöker jag ta ett steg tillbaka, analysera situationen och tänka mig för. Men inte den här gången, för nu är jag fan riktigt jävla förbannad. Vad den här texten handlar om är något som pågått länge, som händer varje minut, varje dag i spelbranschen. Det som hänt de senaste dagarna är bara det som fått bägaren att rinna över för mig. För ni ska inte tro att det här är isolerade händelser.
Jag ogillar skarpt att behöva titta på människor som är dåliga på något. Reality-TV, fail-klipp, dokusåpor, tävlingsmoment, bedömningar, utröstningar, avskyr allt det där. Inte på det där ”Håhå, så tokigt det börjar bli, bäst att ta fram skämskudden!”-sättet, utan på det där sättet när man stänger av TV:n och går därifrån för att inte se tillbaka på åtta år. Vad jag istället tycker om att ta del av i mina medier är människor som är duktiga på något. Som har hantverksskicklighet, kunskap, saklighet och genuin begåvning. De som ges utrymme att vara som fiskar i vattnet och trivs med det de gör.
