Varför möter halva befolkningen på sånt motstånd i gamervärlden? Varför alla gliringar, svordomar, hat och hot? Varför så misstänkliggjorda? Du får vara med på nåder, du får inte ta plats, du måste vara bra, men inte FÖR BRA, du måste ”tåla snacket” och skratta med. Måste det verkligen vara så?
Jag har spelat tv-spel sedan jag var i tidiga tonåren och intresset har hängt med sedan dess. Jag betraktar mig själv som gamer och älskar tv- och datorspel. Det finns så mycket underbart med spelvärlden som jag älskar men det är en sak jag är rejält trött på, nämligen godkännandet av en som gamer.
Alla måste börja någonstans och min historia började för tio månader sedan på ett spelforum vid namn Gamereactor. Eller egentligen började den långt innan dess, redan vid tio-årsåldern när min mamma frågade en säljare i leksaksbutiken om vilken leksak som var på modet vid tillfället. Jag fyllde nämligen år och mamma visste inte vad hon skulle ge mig. Säljaren hänvisade henne till en Nintendo NES och där började det. En liten gnista tändes men på grund av hormoner kombinerat med en vilja att passa in så slocknade mitt spelintresse efter några år och ersattes med ett annat intresse: film. Det var lättare att tycka om eftersom det var mer anpassat för tjejer.
