Recension

Recension – Mafia 2

Andreas Lundqvist, känd som TheKomaKid på twitter och The Koma Kid på Xbox Live, börjar här och nu sin nya karriär som recensent på Svampriket! Välkommen Andreas.

Pengar, kvinnor, bilar och respekt. En värld där Thompson, Smith & Wesson och buntar av Benjamin Franklins är kungar. I 1940- och 50-talets Empire Bay står Vito Scaletta med en dröm och en pistol för att förverkliga den. Mafia 2 är en maffiaentusiast våta dröm.

Vid Andra Världskrigets slutskede tar Mafia 2 sitt avstamp. Vito Scaletta återvänder från krigstjänst till sitt hem i Empire Bay; en stad som i många avseenden är ett parafraserat New York. New Jersey-tugget finns där, den flitiga immigrationen, rasmotsättningar, korvförsäljare – och drömmen. Drömmen om det goda livet. Vito Scalettas idé om det goda livet är inte det som hans alkoholiserade far kunde erbjuda med ryggknäckande arbete i hamnen. Vito är en man som ser vad han vill ha, och tar det, med blod och bly som betalning.

Boom boom boom boom
I’m gonna shoot you right down,
right offa your feet

 Att starta Mafia 2 är en fröjd. Att möta huvudmenyn med Empire Bays stadssiluett och främst mötas av Prags Filharmoniska Orkester. Temat som spelas i huvudmenyn är helt enkelt fantastiskt; en vägg av horn och stråkar som sakta kryper på dig och fyller dina sinnen. Ett perfekt anslag helt enkelt som genomsyras av melankoli och dramatik, precis som själva spelet. Musiken i sig är halva spelet. Mafia 2:s soundtrack är bland det bästa jag upplevt i spelväg. Med artister som Bing Crosby, The Andrew Sisters, Dean Martin, Buddy Holly, The Coasters, Duane Eddy, Ritchie Valens och The Everly Brothers sätter 2K Czech en ljuvlig stämning och inramning.

 Mafia 2 är vid snabb anblick ett sandlådespel i stil med GTA IV. Detta satte vissa käppar i mitt ”mentala hjul”. Jag relaterade till liknande titlar med lika vidsträckt värld och det skapade en del förväntningar vilket resulterade i en viss besvikelse initialt. Viktigt att veta för dig som ska spela Mafia 2 är att spelet är linjärt, dock med en sandlådeinramning. Speltiden ligger på – mellan tummen och pekfingret – på 15 timmar. Sedan kan man lägga lika många timmar på att glida runt i bilen och leka med radion, köpa korv, putsa skorna, ta en drink eller råna närmaste bensinstation med en handgranat.

Tidsandan porträtteras pricksäkert i spelet. Allt från dialogen, bilarna, musiken, kläddesign och reklamaffischer. Att man kan beskåda autentiska affischer från Andra Världskriget är bara ytterligare kräm på kakan.

 Don’t sit there mumbling
Talkin’ trash
If you want to have a ball,
You got to go out and spend some cash

 Playboy-tidningarna som figurerar i spelet har väckt en hel del uppmärksamhet. Mestadels kritiska röster. ”Är dessa tidningar sexistiska?” Ja! ”Objektifierar dem kvinnor och nedvärderar dem, till vad en viss Meduza skulle kalla madrasser med höl i?” Ja, ingen tvekan! Genusdebatt är något som skall uppmuntras. Så länge vi har en jämställdhetsproblematik måste vi ha en debatt som skall lösa detta. Men, att döma ut Mafia 2 för dess sexistiska innehåll är bara idiotiskt. Ni som gör det går miste om ett riktigt bra spel! Framför allt missar ni en viktig poäng. 1940- och 50-talet var inte jämställt och allra helst inte i maffiakretsarna som spelet handlar om. Dessa män (maffian var ett kriminellt brödraskap, som nästan uteslutande bestod av just män) hade inte respekt för lagen, inte för livet och inte heller för kvinnor. Den stereotypiska mafioson hade bara respekt för en kvinna: modern. Dessutom kan man ställa sig frågan: vad är värst – att skjuta folk i ansiktet och sedan köra över dem med bilen, eller att bli exponerad för ett par nakna bröst?

 Vito Scaletta är en bildskön och sympatisk karaktär med ambitioner. Vito drömmer om pengar, kvinnor, bilar och respekt. Hans ambitioner tar honom på en vindlande färd med allt från bilstölder till fullskaligt krig mellan Empire Bays maffiafamiljer. Handlingen är tät och dynamisk och röstskådespeleriet skickligt utfört. Här hittar vi stereotyper som den impulsiva buffeln Joe Barbaro, den silverhårige gentlemannen Leo Galante och den korrupta och korpulenta fackledaren Derek Papalardo. Mafia 2 är som en gangsterfilm och samtidigt som alla gangsterfilmer. Om du är bekant med genren känner du dig snabbt som hemma med spelet.

 I’m gon’ take you for an easy ride
Drop you off on the riverside
I got the gangster blues
I’ve got the gangster’s blues
I’ve got the gangster’s blues Boys, I am feelin’ mean

Spelet är väldigt estetiskt tilltalande och har riktigt bra grafik. Själva spelmekaniken är ganska rättfram – man slåss, man skjuter, man kör. Slagsmålsfunktionen är ganska klen men fyller sin funktion. Bil och vapenhantering fungerar bra, inte bländande, men bra. En detalj som jag fann störande var polisens AI. När man får ”snuthäng” så kör man lätt ifrån lagens ryttare. Om man inte orkar leka Indianapolis 500 kan man helt sonika stanna och skjuta ihjäl poliserna. Finns ingen annan polispatrull i närheten försvinner ”snuthänget” trots att man stannar kvar på platsen. Inte helt logiskt när det sker centralt i en stad med mängder av vittnen. En annan detalj som sticker i ögonen är spelets menyer. Man kan undra när man övrigt lyckats att få till ett så pass snyggt spel, varför man struntar att lägga energi på den biten. En så kallad ”Times New Roman”-lösning. Det fungerar, men det är inte snyggt.

 

 Mafia 2 är ett skickligt komponerat spel utan tvivel. Ett spel som är starkt storydrivet med mycket dynamik och svängningar. Här får man göra stora räder och skjuta allt som luktar parmesan till att sälja cigg från ett lastbilsflak. Just det manuella arbetet man utför i spelet bidrar starkt till stämningen och gör dig som spelare mer delaktig i livet som mafioso. Personligen stängde jag alltid dörren till lägenheten när jag gick in och ut, jag inledde varje morgon med en bira och en macka. Om min fina bil – helt ärligt stulen – var smutsig, så körde jag den gladeligen till en biltvätt. Med enkla medel, om än inte nyskapande alla gånger, fångar 2K Czech med fingertoppskänsla en tidsanda, en tillvaro inom maffian och Vito Scalettas levnadsöde.

//Andreas Lundqvist

Mafia 2 spelat på Xbox 360

 

 

 

Inga kommentarer

  1. […] This post was mentioned on Twitter by Ludde Lundblad, Ludde Lundblad. Ludde Lundblad said: Nu så! Mafia 2 recension på Svampriket, signerad @TheKomaKid http://tinyurl.com/356ohzd […]

  2. nintengotte skriver:

    För oss färgblinda, kan ni skriva vilken siffra ni ger spelet. Är aldrig säker på vilken som är ifylld.

  3. Ina (NG+) skriver:

    Jag tycker det skulel vara snyggt med en liten pil under ikonen 🙂 Skulle vara tydligt ”DEN HÄR!” utan att behöva slänga in en siffra eller på annat sätt förstöra det snygga betygssystemet 🙂

    Intressant recension 🙂

  4. Tommy Håkansson skriver:

    Skitbra idé, Ina!!
    Lite som att man väljer den. Som när man väljer karaktär i Super Mario Bros 2.

Skriv en kommentar