Gästkrönika

En ex-pirats bekännelser

Förlåt mig, fader Miyamoto, för jag har syndat. Inte bara mot dig, men också dina kollegor och konkurrenter. I många år har jag idogt laddat ner, bränt av och på andra sätt tagit del av kopior av era spel utan att betala för dem. Det började redan i unga år. Spel som Settlers och Civilization delades friskt bland kidsen i det idylliska villaområdet i den lilla staden vid havet. Fast egentligen började det ännu tidigare än så. Jag minns hur farsan hade fixat de senaste Commander Keen-liren i julklapp åt mig på floppy disks way back in the day.

”Inte ens de heligaste spelen var heliga”
Konsolerna klarade sig dock undan de illegala kopiorna i min bekantskapskrets, åtminstone fram tills dess att man gick över från kassetter till cd-skivor. Då var inte ens de heligaste spelen heliga längre, och folk i min bekantskapskrets köpte brända spel från Asien. Själv ägde jag innan den nuvarande generationen av konsoler bara ett Super Nintendo, och till den var det ju inte snack om att kopiera spel. Så samtidigt som jag i princip aldrig köpte ett spel till PC sparade jag varenda slant av den lilla veckopeng jag fick för att köpa spel till världens bästa konsol. Jag till och med sparade ihop till halva kostnaden av konsolen själv med hjälp av hushållssysslor och liknande.

När då dagens generation konsoler kom var jag, som den Nintendo-fanboy jag alltid varit, riktigt snabb med att köpa mig ett Wii. Efter 17 titlar inköpta till fullpris fick det ändå bli en moddning och piratandet fortsatte på nästan samma nivå som det alltid gjort för mig på PC. I min bekantskapskrets har det alltid varit självklart att ladda hem spel, förutom enstaka undantag. Vissa spel skulle ju liksom bara köpas, som Zelda, alla Blizzard-titlar och så vidare. Även spel som körs uteslutande på nätet som World of Warcraft och Warhammer Online gick det en hel del pengar på.

Sedan jag började blogga om spel och sedermera också börjat skriva på etablerade sajter har de illegala kopiorna av spel i min hylla i princip försvunnit. Det var liksom inte okej att säga att man tankat ner ett spel för att man inte hade lust att lägga en halv tusenlapp av sitt CSN-lån för ett spel man inte ens visste om man ville ha eller ej. Sedan jag slutat plugga och börjat jobba har jag känt att jag haft råd med de spel jag vill ha, och dessutom har en del recensionsex landat hos mig, men mina gamla synder ligger ändå där någonstans och gnager.

”Det är olagligt så in i helvete”
Men är det så jäkla fel då? Ja, moraliskt sett är det fel, det är klart att spelutvecklare ska ha pröjs för sitt hårda arbete. Det är dessutom olagligt så in i helvete, och jag får bara hoppas att ingen nitisk jäkel skickar mig till Guantanamo för svunna tiders synder. Men som hängiven gamer då? Vad är mest rätt? Att strunta i att spela en massa spel för att man är fattig student och inte har råd med dem, eller att tumma på reglerna då och då för något man verkligen älskar?

På detta har jag inget svar, men det kanske ni har? Jag kan ju bara tala för mig själv när jag menar att jag är helt säker på att piratkopierade spel har fått mig att både spela mer och köpa mycket mer än vad jag har gjort om jag hade behövt köpa varenda ett. Vad tror ni? Har piratande (för jag har svårt att ingen av er aldrig någonsin spelat ett piratkopierat spel) fått er att bli än mer hängivna gamers?

Text av Niklas Sintorn

Niklas är lika delar spelnörd, arbetsnarkoman och träningsfreak. När han inte skriver för Gameplayer.se och Kraid.se lär han folk att hjula på capoeiraträningen. Niklas älskar storslagna äventyr och har svårt att bestämma sig för om Zelda: A Link to the Past, Super Metroid eller Deus Ex är världens bästa spel.

Kommentarer

  1. Niclas skriver:

    Jag har definitivt blivit en mer hängiven gamer av att ha laddat hem de spel jag velat ha. Jag precis som du började köpa spel när jag fick jobb och kände att jag hade råd och vissa titlar riktigt dyra (gamla spel. Nuförtiden äger jag ett tiotal konsoler och hundratals spel och allt är köpt fair and square, piratande föder marknaden mycket, det tror iallafall jag på.

  2. Nidde Nedelius skriver:

    Jag tillhörde den skaran som även hade tillgång till piratkopior på SNES. Men det var begränsat, då det var polarens farsa som hade en diskettstation från Malaysia och det var inte allt för ofta man fick nyttja den. Under SNES-eran så var det KBS som gällde, Köp-Byt-Sälj, för att bredda sitt spelande och köra många titlar. Då var största problemet region-låset, vilket man skaffade en konverter för att lösa.
    För mig har piratkopieringen skett mest bland PC-titlar, men det var inte exklusivt. Det var en släng med brorsans PS1 och jag moddade en PS2, men nyttjade det aldrig för moddningen gjorde att DVD-läsaren lade av. Softmoddad Xbox skaffade jag när Xbox hade slutat säljas, bara för att kunna köra några gamla titlar jag missat. Idag har jag en chippad Wii; en rent ekonomisk fråga då jag inte ansåg mig ha råd att köpa både PS3-spel och Wii-spel.

    Idag sker det fortfarande att jag piratar några spel, men jag håller mig ifrån det så mycket jag kan. Jag har en samling spel och jag vill bygga min spelhylla. På PC och PS3 köper jag alla titlar som är intressanta och eftersom jag har så pass lite tid till att spela i dessa dagar så brukar jag ofta hitta spel billigt, då jag skaffar dem när jag väl skall spela dem och inte direkt när de kommer ut. Wii, däremot, har jag en tendens att pirata på fortfarande, men de viktiga titlarna, så som t.ex. Metroid Prime 3: Corruption, pryder fortfarande hyllan.

    De faktorer som gjort att jag dragit ner på mitt piratande är dels att jag inte spelar lika mycket som jag brukade, men framförallt att min ekonomi är starkare och att titlar finns att tanka direkt via någon tjänst som t.ex. Steam; jag behöver inte sitta och vänta på att ett spel skall dimpa ner i brevlådan, de går att köpa direkt online och börja spela strax efter.

  3. Samson Wiklund skriver:

    Jag skrev en krönika för några år sen som tangerar lite av frågeställningen.

    http://gameplayer.se/pub_text.php?pub_id=15093

  4. Ludde Lundblad skriver:

    Precis som Samson har även jag skrivit om detta och skäms inte för att göra reklam för mig själv 😉
    http://www.svampriket.se/2010/05/den-arliga-chansen-teorin-3/

  5. ozzy88 skriver:

    Köper titlar som inte går att pirata över xbla och större titlar jag verkligen vill ha. Kör alla retrospel via emulatorer och tankar pc spel jag inte har råd med. Missar mycket spel eftersom.jag inte vill pirata så ofta men är oftast ganska nöjd med de spel jag har. Att pirata är fel och är något jag hälst undviker och jag hoppas kunna växa ifrån då jag skaffar en egen inkomst. Att piratkopiering hållt mitt spelintresse vid liv tror jag kan ha varit till marknadens fördel men det är inget jag kan lova. Mycket av det jag kör piratat kommer också från vänner som vill.att man skall pröva spel de håller kära och på så sätt kan suget för nya genrer också komma till. Senast piratade spelen var Blood och Blood2, vet inte om Monolith säljer det längre ens. Smidigare att tanka tyckte jag i det fallet.

  6. Lasselelle skriver:

    Är alltid den som varit dumhuvudet i Umgängeskretsen då jag sedan jag fick jobb för en åtta år sedan inte bara köpt alla mina spel, utan även mina filmer (och köper man film nu förtiden anses man inte frisk). inte för att man är välbetald men om hobbies är spel och film så får det bli så! Dock ska tilläggas att det har piratats. När man var yngre och lirade c64 så visste man inte ens om att det fanns orginalspel att köpa… På pc har det piratats en hel del med under skolgång men sedan har man varit jävligt laglig!! (och lite lätt idiotförklarad av samhället runt omkring)

  7. Tobias Andersson skriver:

    Jag har också en bakgrund i piratvärlden som uppkom under PS1-tiden. Den resulterade tyvärr i game-overflow som gjorde att jag knappt spelade alls. Jag tyckte det var skönt att det länge inte gick att pirata Game Cube för då tvingades jag köpa spel. Snålheten var starkare tyvärr, spel skulle kopieras bara för att man kunde. Idag köper jag mina spel och har också köpt på mig många av de äldre spelen jag endast hade på en bränd skiva.

    Det som dock har slått mig är det moraliska i att köpa begagnat. Är det egentligen mer rätt att köpa begagnat än att kopiera ett spel? Det största argumentet mot att kopiera spel är att man inte stödjer utvecklarna men ändå köper många alla sina spel begagnat på Gamestop utan att tänka mer på det.

  8. Avgrundsvrål skriver:

    Jag piratkopierar inte spel annat än att man tankar en ny skiva av ett Dreamcast spel som gått sönder eller en rom fil av ett 16 bits spel möjligen. Men det är ett aktivt val. Film är inget pengarna räcker till och skivbutikers utbud har jag gett upp hoppet om ändå.

    Men ändå kan jag inte stödja immaterialrätten. Dvs äganderätten gällande immateriella ting. Jag kan inte dra mig till att acceptera någons ”rätt” att äga ett ljud eller ens en idé (hej patenträtt). Än mindre kan jag acceptera statlig repression till stöd av immaterialrätten. Att det kan innebära ett potentiellt ekonomiskt problem förstår jag givetvis när varje människas inkomst är baserad på försäljningen av en enstaka produkt. Åh detta 1800-talssystem.

    Ja, det är nog mina 2 cents i det här fallet. Jag köper trots allt spel. Även om det börjar bli jäkligt ont om plats nu…

  9. Nidde Nedelius skriver:

    @Tobbe
    Jag drar mig väldigt gärna för att skaffa begagnat, men nog har det blivit 2-3 spel de senaste åren som faktiskt skaffats via Gamestop eller Tradera. Det var faktiskt inte förrän någon faktiskt presenterade för mig idén att utvecklare inte får ett smack av andrahandsmarknaden som jag fick lite avsmak för den. Innan dess har jag sett det som ett acceptabelt alternativ till att köpa nytt, men idag anser jag det nästan värre än piratande. För inte nog med att utvecklarna inte får något, någon annan får istället. När man piratar så är det iaf freedom of information som åberopas (väldigt inkorrekt) så det finns ingen som tjänar på det; alla vill bara vara först med bäst release. Men när man köper via Gamestop så matar man pengar till en jävligt girig mellanhand. Hade köpet skett mellan två individer skulle jag ha ett mindre problem med det, då det är frågan om byteshandel, bara att pengar brukar vara en del av bytet. När man går via butik så är det ju faktiskt en fråga om köp.
    Men som sagt, jag bör bränna mig själv med en cigarett då även jag skaffat titlar via djävulen.

  10. Holmberg skriver:

    Har själv gått med ett sånt här inlägg planerat nu i någon vecka. Får se till att skriva klart det o rida på den här vågen 🙂

    Jag har också lämnat ett långt liv som pirat bakom mig. Började på Ataritiden och slutade inte egentligen förräns jag fick en 8-åring på köpet en dag och skulle börja motivera moraliska ställningstaganden för honom. Det var då jag kom fram till att det var dags att välja sida.

    Antingen förklarar man för grabben att det är rätt att ta vad man vill för att man vill ha det.. Eller ”tumma på reglerna för något man älskar” som du uttrycker det här ovan. Eller så lär man honom att man ska göra rätt för sig…

    För att svara på din fråga så vill jag ju gärna tro att min obegränsade tillgång till spel i yngre år gör att jag är en större konsument idag. Men frågan är om jag verkligen _kan_ påstå det.

    När allt kommer till kritan så finns det ingenting konkret som faktiskt pekar på att jag varit mindre spelsugen idag för att jag betalat och spelat färre spel mer tid istället. (för att peka mot luddes kommentar och tidigare inlägg). Faktum är att 8-åringen som nu snart blir 13 är en av de mest inbitna gamers jag känner till utan att ha haft ett enda piratat spel i varken xboxen eller PCn. Något oroar mig att det bara är så att jag vill att det ska hjälpt spelintresset för att det skulle förringa min egen skuld i frågan.

    Så en följdfråga till dig blir: Vad är det som får dig övertygad om att spelindustrin i längden tjänat på att du inte behövde betala för spel i yngre dar?

    Niclas (den första kommentarer) tycker jag skriver roligt som först påpekar att han numera minsann köpt mängder av spel fair and square för att direkt där efter påpeka att piratande faktiskt föder marknaden mycket. Varför då köpa spel nu? Fortsätt kopiera om du verkligen tror det föder marknaden…

    Det är väl här skon klämmer som mest. Om vi nu verkligen innerst inne hade trott på alla de här positiva effekterna av piratkopieringen.. varför står vi inte stolt och försvarar den genom handling? Varför har vi börjat köpa våra spel och varför den här krypande känslan av skuld?

  11. Holmberg skriver:

    För att skjuta in en kommentar om begangat marknaden som tagits upp här nedan.

    Det är väl självklart att det är bättre rent moraliskt att köpa ett begagnat spel än att kopiera det… (dessutom lagligt)

    Visst får inte utvecklarna något av den kakan men samhället består ju inte uteslutande av spelare och spelutvecklare. När man köper begagnat så är det ju iaf _någon_ som får betalt och killen i kassan på gamestop kan gå hem sen och köpa mat, fet stereo eller skänka pengar till radiohjälpen för pengarna du köpt beg-spel för.

    Inte så att jag anser att beg-marknaden eller spelbutiker är nödvändiga för samhället. Dom personerna skulle kunnat gjort något annat istället och fått betalt för det… men om man bara ställer frågan om Begagnat eller Pirat.. så är såklart begagnat det moraliska alternativet.

  12. Tommy Håkansson skriver:

    Jag är världens sämsta piratare. Jag är för lat för att fixa hacks och cracks och allt vad det heter. Och jag är för feg för att chippa och bricka och allt vad det heter. Jag hade jättegärna chippat min Wii och laddat hem Excitebots — uppföljaren till kanske världens bästa racingspel som inte släpptes här. Men jag orkar, törs och kan inte. Nu när mitt Windows Movie Maker vägrar fungera skulle jag kunna pirata ett annat program, men jag är helt enkelt för lat och dålig på det.

    Dessutom har jag nu mer råd med spel, eftersom jag egentligen inte spenderar pengar på annat. Plus att jag då och då får recensionsex. Jag köper kanske 3-4 nya retailspel om året, om ens det. Resten är promotional eller nedladdningsbart.

    MEN! Jag förstår vissa pirater. Jag förstår till exempel pirater som spenderar alla sina pengar på spel, och sedan piratar spelen som pengarna inte räckte till för. Spel som piraten ändå inte skulle köpa. Jag förstår det mer än piraten som piratar ALLT för att han i stället vill köpa kläder och alkohol. Jag förstår dessutom piraten som piratar spel som inte släppts i hans land, eller som inte kommer släppas förrän om ett par månader. Vill utgivaren inte ha hans pengar, så visst. Slipp.

    EDIT: Däremot har jag spelat en hel del gamla 16-bitarsspel på emulator! Som när jag spelade FFVI på emulator 1999. En hel del N64-titlar också, som Ocarina of Time 2007 eftersom jag ville att flickvännens bror skulle få uppleva det. Kom på nu att det ju faktiskt är piratande.

    Och något jag märkt från det är att man absolut inte värderar och uppskattar spelen lite mycket när man inte betalat för dem. Det är för lätt att slänga undan ett spel och börja på ett nytt.

  13. Kioskvältaren skriver:

    Jag brukar inte pirata spel.
    Jag tycker det känns fel att göra det.
    Filmer brukar jag inte heller pirata, men det händer att jag tittar på piratade filmer som någon kompis har tankat ner.

    En fråga till er som piratar mycket:

    Försvinner inte själva tjusningen med spelen lite grann när man har i princip varenda spel som finns. Jag kan tänka mig att det blir lite av en slit och slängvara. Att man börjar spela ett spel i fem minuter och tycker att det är tråkigt och går över till något annat, utan att ge det första spelet en ärlig chans.

    Då tycker jag att det är roligare att gå och vänta på spelen och spara ihop pengar till det och sen verkligen sätta sig ner och njuta länge av dem. Och även om de inte är en fullpoängare så kanske man ändå har mer tålamod med spelet eftersom man ju faktiskt betalat flera hundralappar för det.

    Det är lite som någon känd filosof en gång så. Målet är ingenting (spelet), resan är allt (längta och samla stålar till spelet)

  14. Erakso skriver:

    Jag piratkopierade i stort sett allt i min glada ungdom. Sen för, ja 2-3 år sedan så kom jag till någon slags insikt och byte helt bana. Nu köper jag allt jag spelar. Kan det ha med åldern att göra frågar jag mig (fyllde 30 i år), för pengar har jag egentligen inte väldigt mycket av då jag de senaste 3 åren pluggat på universitet.

    Jag har iofs. valt att inte spela de nyaste spelen utan fokuserat på de spel som släppts under tidigare år och således köpt dessa för en billig penning från t.ex. Steam och Webhallen. Enda spelet jag köpte på release är väl Starcraft 2. Klart man ibland är lite sugen på det som precis kommit ut på marknaden, men jag tycker spel sjunker oerhört snabbt i pris och man kan få tag på mycket bra till en billig penning även om man inte har mycket pengar. Jag tycker även spelen blir mer värda rent spelmässigt när man betalt för dem, när jag piratade spelen tankade jag i stort sett alla spel som släpptes, men jag spelade väldigt få och jag spelade igenom ännu färre. Nu när jag köpt spelen så blir det mer process vad det gäller urval och de flesta spel jag köper spelar jag faktiskt igenom.

  15. Spel-Malmer skriver:

    Om man släpper hysterin att spela spel på dag ett så finns det massor med billiga bra spel som är nåt år gamla. Tycker inte det finns någon egentlig ursäkt att piratkopiera då tycker jag. Att man vill spela det senaste är inte argument nog. Jag vill kanske köra Lamborgini, men om min plånbok säger att jag får nöja mig med en begagnad Peugeot. Ja då är det så det får bli. Sån är verkligheten.

    Jag kan dock förstå det om det gäller spel som är så gamla att de inte finns i handeln. Liksom om man verkligen vill spela, säg, Grim Fandango, så kan det vara klurigt att få tag på att köpa fair and square. Då ser jag en poäng med det (även om jag inte gör det själv). Men under en produkts normala livscykel? Nä då får man vackert betala för sig.

    Och som Erakso säger, man uppskattar spel man betalt för lite mer. Blir mindre slit och släng. Hellre ett spel jag ger mig till än tio jag bara äger.

  16. Niklas skriver:

    Oj! Kul med så långa och uttömmande kommentarer! Och kul att höra folks pirathistorier! Som jag trodde så är det många som har varit precis som jag. Kul att diskussionen om begagnade spel kom upp också, den är ju lite problematisk. Där får väl inte utvecklarna en spänn? Samma om man lånar ett spel av någon annan eller spela hos någon annan (typ Lasselelle som köper allt ;)), men av någon anledning känns ju det mer okej än att pirata. Är det för att NÅGON åtminstone betalat för spelet?

    Jag vill på intet sätt påstå att jag tycker att piratkopiering av spel gynnar och breddar spelindustrin, men mitt eget spelande har den definitivt gjort mycket gott för. Jag tror inte att jag hade spelat så mycket som jag gör i dag om jag inte haft tillgång till piratade spel som liten. Dock så tror jag att jag i mitt liv kommeratt betala för fler spel än jag inte betalat för, just tack vare att jag spelar så mycket i dag när jag har råd.

    Själv har jag blivit väldigt inne på mindre, nedladdningsbara titlar nu, och man kan ju i dag får sjukt mycket spelvärde för en hundring eller ännu mindre. Tummen upp för det!

    Och Ludde, jag kan definitivt hålla med dig om att man lägger mer energi på ett spel man lagt sina surt förvärvade korvören på. Fast nu när man är så inne i spelbloggosfären i Sverige slipper man spela skitspelen eftersom man vet vilka skribenter man oftast håller med. Då räcker det ju att hänga på sajter som Svampriket för att veta vad man ska köpa! ^_^

  17. Nidde Nedelius skriver:

    Tänkte jag skulle berätta en sak som jag kom på mig själv med i går:

    Jag satt i en ”crackad appStore” och kikade runt bara för att döda tid när jag såg en titel som fångade mitt öga, Kairosofts Mega Mall Story. Det finns en uppsjö av [adj./subj.] [subj./verb] Story på appStore, men en titel som stack ut för ett tag sedan var Game Dev. Story av Kairosoft. Förutom att ha retrografik så är spelet väldigt fängslande och underhållande i sin enkelhet. Kairosoft blev utvecklare nummer 2 på min lista över namn jag lade på minnet bland app-utvecklare.
    Nu satt jag där, med en för mig helt ny titel från en av mina nya favoritutvecklare, i en applikation där det endast med ett tryck skulle installeras en olaglig, gratis, fullversion av deras produkt.
    Men vad hände?
    Jag stängde pirat-butiken, öppnade den vanliga appStore och betalade, inte bara, för Mega Mall Story, utan Pocket Academy (ett till spel från Kairosoft som jag inte visste fanns).

    Att spendera 50kr på två spel i telefonen istället för att pirata är kanske inte samma sak som att inte betala 500kr för en konsol-titel, men poängen är densamma: Kvalité säljer oavsett alternativ.

Skriv en kommentar