Retroresan

Super Mario Sunshine

Så var det tillslut dags. Som en sen julklapp är nu Retroresan tillbaka med en fjärde säsong. Och det märks att Anders och Samson och armén varit ifrån varandra en lång tid – avsnittet är nämligen i det längsta laget. På menyn för denna månad är det omtalade och omdiskuterade Super Mario Sunshine.

Men givetvis ryms en massa annat i avsnittet också. Några överraskningar, lite återkomster och faktiskt också – namnet till trots – lite nyheter. Allt som allt så tycker vi att det är förbannat roligt att vara tillbaka. Hoppas ni håller med!


Hämta här

Kommentarer

  1. Joel skriver:

    Har väntat på det här så sjukt länge, kan inte fatta att ni är tillbaka.

  2. Martin skriver:

    Ska man sova eller sitta uppe hela natten och lyssna? Valet är självklart!

  3. Quid skriver:

    Äntligen! Nästan 6 timmar långt också, vilken julklapp! 😀

  4. Fleshfight skriver:

    Jaaaaaaaa! Äntligen!

  5. björn sitatata rosenthal skriver:

    Haha, Är det sex timmar långt alltså? Nästan så jag längtar tillbaka till jobbet så jag kan lyssna. 😂😂

  6. Dennis skriver:

    Sweet!

    Som man har väntat och längtat efter det här avsnittet. Jag var nästan helt säker på att det skulle dyka upp igår, så jag vet inte hur många ggr jag uppdaterade RSS-flödet. Men det var ju förgäves och man fick gråta sig till sömns… Men idag så kom det, vilken lycka! Och långt också, perfekt!

    Tack Anders och Samson för Julklappen:)

  7. Memme skriver:

    Underbart att ni är tillbaka!
    Lätt bästa julklappen i år. 😀

  8. Linus Svensson skriver:

    hej hej. Jag gillar när dom pratar om spelet. Ungefär när börjar dom prata om spelet?

    • SmoothCat skriver:

      Instämmer, släng in lite hålltider i podcastinfon för de som endast vill höra dem prata om spelet så blir det prima

  9. Quid skriver:

    Bra start! Nu hittar tillbaka direkt och det känns verkligen inte som om det har varit uppehåll i över 3 år, samspelet mellan er är så himla bra. Man känner igen sig från dom gamla avsnitten, men här finns ändå lite nytt, fast kanske inte så mycket nytt att man kan kalla detta Retroresan 2.0, iaf inte ännu. Jag gillade idén med att Jesper och Ludde m.fl. var med, synd att dom försvann bara, trodde dom skulle få vara med med åsikter genom hela avsnittet.

    Kul att så många är med och kommenterar också, armén är verkligen en av storheterna med Retroresan, och hoppas att den kan växa sig ännu större nu under säsong 4. Själv har jag varit väldigt dålig på att vara med i själva spelandet men förhoppningsvis kommer det något spel under säsongen som fångar mig 🙂

    Trevligt att det blir en sagostund också, är liten sugen på att haka på och spela faktiskt, det är runt 4 år sen jag spelade FF7 sist. Men frågan är om jag orkar, det tar emot lite extra nu när remaken inte känns så jättelångt borta (om den nu kommer till PC). Jaja, vi får se…

    Hur som helst, kul att ni är tillbaka. Ser fram emot nästa avsnitt!

  10. d0PEfiSh82 skriver:

    Ni har varit otroligt saknade. Underbart att ha er tillbaka. Ni brukar göra mig sällskap på mina överdrivet långa gympass eller joggingrundor. (Eller när jag halvt döende återhämtar mig efter träningen.) Vi får väl se om jag överlever denna gång med tanke på avsnittets längd… 🙂

    Sällar mig till skaran som älskar Super Mario Sunshine. Initialt ogillade jag det när jag började spela, men det växte snabbt på mig och ju mer indragen i spelet jag blev, desto svårare blev det att motstå dess charm. Finns otroligt mycket värme och påhittighet i Sunshine även om det paradoxalt nog även är ett ganska fegt och säkert spel. Placerar det ändå högt upp i listan över samtliga Mariotitlar. Trumfas endast av en knapp handfull. Lyckades dock aldrig kommer över den förskräckliga designen på de semesterfirande slemblobbarna med hängnäsor som huserar i hub-världen. Nintendos kanske sämst designade karaktär. Fullständigt identitetslösa och nästan lite motbjudande. Hur tänkte dem egentligen? Formlösa, gladlynta näsapor i bastkjol, uppsvälda IBS-magar och missbildade snoppnäsor. En väldigt specifik fetisch om du frågar mig.

    Idag minns jag tillbaka på GamecCube-konsolen med ett varmt, nostalgiskt skimmer och kan konstatera att många av mina ”all time favourites” kom på just NGC.

    Och jag är – likt herr Brunbjörn och Sakkunnige Samson – inte heller överdrivet förtjust i Mario 64. Det är ett historiskt viktigt spel men slutgiltigt inte så mycket mer i mina ögon. Åtminstone inte idag, då tidens tand varit allt annat än god mot allt vad den tidiga 3D-teknikens fumlande i mörkret innebar.

  11. Radiodead skriver:

    En Gert Fylking på det! ÄNTLIGEN!

    Jag blev löjligt glad när jag såg att det fanns ett nytt avsnitt när jag öppnade Itunes!

    Ang Anders idé om FF7 Platinum, Aeris limit är inte så bökig som man kan tro, det brukar ta någon timme bara, eftersom det är baserat på 1) hur många gånger hon använder respektive limit 2) hur många fiender som hon dödat. Tror det krävs drygt 150 fiender för att låsa upp hennes sista. (Körde själv igenom det nyligen)

    Good luck and keep the much awesome of work coming.

  12. gabbay skriver:

    Underbart att ni är tillbaka! Bästa spelpodden. Hur många podcast skalla hr brunlöf ha i luften egentligen?

  13. BrOlleJonsson skriver:

    Trevligt att ni är tillbaka!

    Har inte hunnit igenom hela ännu, det tar ju sin lilla tid 😉

    Men en sak, VRAM är inte virtuellt ram, utan videoram 😉

  14. BooliBoo skriver:

    Härligt att ni är tillbaka då jag missade er när det begav sig. Har dock lyssnat på allt i efterhand och det har blivit några timmar då jag lyssnat om på vissa sagostunder (FF7=Kärlek). Kanon att den var så lång så kommer morgondagen på jobbet gå som en dans. Frågan är bara vad jag ska göra med de 2tim 22min som blir kvar på dagen och säg inte jobba…. 😉

    Kan ni släppa ett till som är 16tim tills på måndag så jag har en för den dagen också :).

    • BooliBoo skriver:

      Det enda i Sunshine som var riktigt dåligt var med melonen som skulle rullas upp för berget och en massa biljardbollar med näbb som förstör den hela tiden.

      Sunshine är ett mysigt spel som fått lite väl hård kritik tyvärr men alla kan ju inte ha rätt 😉

      FF7 är retro kärlek av klass. Hade nästan hoppats på FFX i sagostunden. Ni kanske skulle tagit en saga för Megaman eller kanske super Mario, annorlunda men kul? 😊

  15. Alex skriver:

    Bra avsnitt, men hur kom ni/samson fram till slutsatsen att jontron är en del av gamergate och att han måste bojkottas? Ska ni smutskasta och bojkotta sköna peeps samt ursäkta er existens som en del av programmet nu så klarar jag mig faktiskt utan retroresan även om jag älskar det.

  16. ReDead skriver:

    Mycket bra första avsnitt! Hade nästan glömt hur bra ni faktiskt är. 🙂

    Håller med om den som önskade Fire Emblem. Av de som räknas som retro nu så skulle jag främst rekommendera Game Cube-spelet Path of Radiance. Otroligt bra omgångsbaserat rutnätsuppbyggt strategispel med inslag av klassiska JRPG:n. Berättelsen, om än kanske lite simpel i dagens mått mätt, har fina teman om rasism och fördomar och är engagerande. Man blir verkligen fäst vid alla karaktärer i armén man bygger upp under spelets gång. Diversiteten mellan könen är bra, och kvinnorna har faktiskt riktiga jävla rustningar på sig! Vore väldigt kul om ni spelade det.

    Måste faktiskt påpeka att Yoshiaki Koizumi som regisserade Sunshine sedan också gick vidare till att göra just Super Mario Galaxy. Ibland kanske det krävs ett mindre lyckat experiment innan riktig storhet träder fram!

    Jag har också en teori om att han är källan till att Sunshine är den mest ”storytunga” delen i huvud-Mario-serien. Tidigare var han väldigt involverad i storyelementen och settingen i Zelda: Link’s Awakening och Majora’s Mask. Dessa är ju ganska klart de berättelsemässigt mest kreativa och avvikande Zelda-spelen. Det första Galaxy var också väldigt storytungt för att vara Mario, om än valbart i och med Rosalinas sagobok. Senare när han gick över till producent av efterföljande Mario-spel har de knappt haft någon story alls. Lite synd ändå, kan jag tycka. Sagoboken i Galaxy var mysig, och jag uppskattade ändå kontexten som Sunshine förmedlade med sin berättelse.

    Kul att ni spelar Pokémon till nästa avsnitt, det var alltid en av mina stora önskningar förr i tiden. 🙂 Det enda ni egentligen går miste om med att spela Firered/Leafgreen istället för Red/Blue är Game Boys fantastiska ljudchip. I princip allt låter bättre i originalspelen, men det är lätt värt att offra för alla förmåner med remakesen.

    De har även lagt in lite nytt material i GBA-spelen. Efter ni klarat det sjunde gymmet kommer ni få åka iväg på en liten resa som inte var med i originalen. Hela Tri Island/Sevii Island-grejen är nytt för remakesen, men det går fortfarande inte att fånga några andra Pokémon än de från generation 1 förrän ni klarat Elite 4.

    Återkommer med kommentar om Pokémon, har ni något sista datum för det(eller i alla fall något ungefärligt)?

  17. T4 Was Here skriver:

    Har börja lyssnat med farmor och farfar.
    Men dom har inte tid att sitta och lyssna i 5 plus timmar.

    • T4 Was Here skriver:

      3 tim 10 min i dag.
      Ska skriva mer när det är färgigt lyssnat.

      • T4 Was Here skriver:

        På timme fyra i går.
        Lär nog bli klara vid nyår.

        Och problemet jag har med Galaxy eran av Mario banor är att det inte finns nån ”lore” bakom dom.(vad like lore som finns i Mario men ändå)
        Dom är bara random klossar i rymden liksom.
        Inte lika intressant.

        Next time, mitt önske spel.
        Hint, we’re going digital!

        • T4 Was Here skriver:

          And we’re done. Fun times. Farmor och Farfar gillade att vara med i ”radio” även om ni svär för mycket.(but keep going guys, its funny)
          För att svara på overworld boss frågan, kommer in ihåg andra gången man slåss mot Petey Piranha och man är på själva banan istället för i ett boss rum.
          Sånt är ballt liksom.
          Som i Infamous 2 när man slåss mot kaiju bossarna.(Vilket saknades från Second Son)

          Och önske spelet som jag allra helst vill se under dom cirka 39 kommande avsnitten(yeah, I did the math) ni tänker göra är:
          Digimon World till Playstaion!(helst under season 4 för det är ju mitt lyckotal ;3 )
          Eller om man läser all text på lådan/titel skärmen, Digital Digimon Monster Digimon World.
          Ett spel som aldrig nog kommer få mer än 7/10 i betyg även av oss digimon-fans.
          Men som ett ”tamagotchi rpg”(mer om det senare) så är det en unik spel upplevelse som säkert kommer bli ett roligt avsnitt.
          Även om det roliga nog lär komma från er frustration över att det är a mysterious guide game för att blanda ett par memes.
          Så jag låter er ge upp och kolla en walkthrough och sånt.
          Hell, en digivolution guide är måste om man inte vill bli fast med en bokstavlig bajs snigel.
          Som faktiskt kommer till användning om man kör upp den i en tom teddybjörn, unikt spel som sagt.
          Även om den inte har så mycket till story.(har en twist dock)
          Och kort för att var ett RPG, om speedrunens på youtube som klockar in på 1:35:48 är att tro.
          Plus efter nästa avsnitt så kan ni jämföra och upptäcka varför all snack om att det skulle var en Pokémon rip-off är BULLSHIT!
          Fun-fact, Digimon är inte ens en Tamagotchi rip-off även om det startade som Virtuella Husdjur i nyckelringar.(men en battle gimmick!)
          För båda kommer från Japanska Leksaksföretaget Bandai som skapade Digimon som Tamagotchi för pojkar.
          Som hur Zhu Zhu pets blev Kung Zhu.
          Ever seen that shit in the toystore?
          Like what the fuck was that even. Killer Hamsters? What?

          Anyway, jag kommer skick er ett fett emejl om mitt Pokémon uppväxts och hur jag blev utbränd på den serien and some other spoiler/nsfw stuff senare.
          -T4 out

          • T4 Was Here skriver:

            SHIT!
            Jag glömde två saker.

            One, Digimon World är väldigt grindit så var bereda på att spendera mycket tid i Green Gym.(also verse mode, som ni kan se vem som har grindat mest)

            Och två, hur gäller Retro Regeln med Nintendo DS?
            För Game Boy Advance är ju solklart med, men hur räknar man generationer med DS;en?
            För vi har just DS, DSi, 3DS och sen nya new3DS som även om den bara har ett spel är en utveckling.(för att inte tal om alla mitt-i-mellan updates som Lite och XL)
            Så är den gammal nog eller inte?
            -t4

  18. Careface skriver:

    Har inget viktigt att dela med mig av, vill bara säga att det är så otroligt fantastiskt att ni faktiskt är tillbaka. Ni lämnade ett gigantiskt hål när ni lämnade oss och den där finalen har jag lyssnat på ett flertal gånger. Tack för att ni finns!

  19. Peter G skriver:

    Så kom det då äntligen. Helt perfekt att avnjuta medans jag gick och snickrade på friggeboden på baksidan på tomten!

    Peter G är inte roligare än att G:et står för mitt efternamn: Garton. Det är Tobbe Fix jag menade när jag tackade Tobbe för att jag hittade till Riket. Ge honom en kaka ifrån mig med. 🙂

    Har inte spelat spelet, och har inte direkt någon lust att göra det heller efter programmet. Dock ska jag försöka haka på på FF7-Resan denna gången. Har det på min Ps3:a med en sparning några timmar in. Har aldrig tagit mig tiden att spela igenom det tyvärr.

    Måste säga att jag blev lite ledsen i ögat att höra att Anders inte är Metallica-fan längre. Jag har lyssnat sanslöst mycket på dem under min uppväxt och det händer att jag faller tillbaka i nostalgiträsket och lyssnar enbart till dem under en vecka eller två.

    Det var väl dock ganska väntat att Anders inte skulle gilla dem längre då den mannan, i ärlighetens namn, inte har någon vidare bra musiksmak! Tacka vet jag Tobbes musiksmak!

    Bor strax utanför Borås så om det vankas Svampfest eller streaming av något trevligt spel eller liknande så hakar jag gärna på någon gång! Alltid trevligt att sitta i soffan med en öl eller lite Jäger.

    Ha det gött!

    Mvh
    /Peter G

  20. Eärendil skriver:

    Anders och Samson jag älskar er.

    När ni tog upp framtida sagostunder och nämnde att ni ska göra om FF7 blev jag rörd och lycklig till bokstavligt tårar.
    Redan igår lyssnade jag om avsnittet för vet inte hur många gånger.
    Kan nog säga att det har blivit en favorit bland alla podd avsnitt som finns på nätet.
    När avsnittet var slut slog jag på min ps4 och FF Advent children. Funderade även på att köpa en ps vita så jag kan ta med mig mitt favoritspel på framtida resor.

    Jag är en av eftersläntrarna som började lyssna för kanske två-tre år sedan så det ska bli helt fantastiska att få spela detta favoritspel och eventuellt många andra med er alla. Är inte en som backtrackar i ordning utan tar avsnitt huller om buller beroende på humör och tid.

    Super Mario Sunshine har jag inga relationer till över huvud taget så kan tyvärr int kommentera spelet i sig men jäkligt gött att höra er prata om det.

    Lista var väldigt intressant att lyssna på 🙂 Håller till större del med er förutom ettan, har aldrig varit en Mario fantast så har inte spelat Galaxy. Är på min att spela lista som bara växer.

    Jak 2 och Sands of time har jag många kära minnen av.

    Jak 2 var det första spelet som jag köpte till min å syrran gemensamma ps2. Som nästintill enbart PC spelare jag var på den tiden visste jag inte att ett minneskort krävdes till konsolen. Innan hade vi en philips cdi.

    Efter att jag hade köpt spelet i spelbutiken grannstaden fem mil bort och hunnit tagit bussarna hem sprang jag glatt till ps2’an för att börja spela.
    Några timmar senare kände jag mig nöjd och det var dags att spara.
    Här märkte jag att varningstexterna om minneskortet var kanske något som jag borde ha läsa, fast min engelska inte var bra i mina pre-teens år.
    Jag kunde inte spara för att vi inte hade ett minneskort till våran nya konsol. Detta har resulterat i att innan jag kunde få tag på ett kort var jag tvungen att spela om hela spelet från början varje gång jag dog eller ville spela det nästa dag.
    Kan säga att jag numera äger på de första timmarna i spelet.

    Prince of Persia är ett av de första spelen som jag pressade mig till max i för att kunna se vad jag kan klara av i ett spel. Mitt rekord är på runt 5,5 – 6 timmar, inte dö eller dra tillbaka tiden. Tufft var det men jäklar va nöjd jag blev när jag klara det hela. En sparfil som jag jäkligt stolt över.

    Nu vet jag vad jag ska göra på Fredag när en är lite småseg efter nyårsfirandet. Lira FF7 med massa chipps å det sista av Julmusten inlindad i alla filtar som finns i lägenheten.

    Kramkalas och gott nytt år på er önskar denna Dalkulla.

  21. Mülker skriver:

    Helt underbart! Nu har man 2 saker att längta till varje månad!
    1. Retroresan!
    2. Löning
    2016 kommer bli grymt!

  22. SirSmeghead skriver:

    Äntligen är ni tillbaka!

    Hade tänkt spela igenom Super Mario Sunshine och följa med på resan för första gången men tyvärr blev det ett fall kombinerat med att inte ha tid och spelande av annat tills deadlinen till slut passerats.

    Det lilla jag hann spela av SMS var inte mycket tyvärr, men kom direkt på en sak jag faktiskt störde mig på, och det var hur totalt värdelöst rättsväsende dom har på Isle Delfino 😀
    Det fanns uppenbarligen vittnen som visade att Mario precis kommit till ön medans nerkladdandet redan pågått under en tid (av en figur som dessutom syntes på annan plats när 5-10 vittnen borde ha sett och stärkt att Mario var på landningsbanan efter att precis ha landat) ^^

    Började inte lyssna på er förrän efter att ni lagt ner, men hann lyssna igenom allt lagom tills ni gick ut och sade att ni skulle göra en fjärde säsong (hade 1-2 avsnitt kvar till det sista mastodontavsnittet på 10-12 timmar när ni gick ut med nyheten om ny säsong) så kom aldrig att riktigt känna någon saknad efter er (har ännu nästan två säsonger av Skitsnack kvar att lyssna på också dessutom).
    Hoppas kunna spela något spel som ni ska spela i framtiden och kunna skicka in mina kommentarer i tid den gången!

    Hoppas att ni nån gång under denna säsong tar er för att spela Terranigma som verkligen är ett spel ni bör spela (det är förresten den sista delen i Soul Blazer-serien som består av Soul Blazer, Illusions of Gaia och Terranigma).
    Om inte annat kanske ni kan ta er ann alla 3 i ett specialavsnitt 😉

    En annan sak som Samson nämnde (felaktigt) i detta avsnitt är det när ni pratade om VRAM i Nintendo 64 osv, det står för Video RAM, inte Virtual RAM (Virtual RAM är när en dator tar en del av hårddisken och använder det som virtuellt ram-minne) 😉
    Playstation 1 hade ju 1MB dedikerad VRAM utöver sitt 2 MB RAM medans Nintendo 64 hade bara sina vanliga 4 MB RDRAM (som dock dubblerades med Expansion Pack) som fick delas för allt som därmed gjorde den svårare att få till allt rätt grafiskt sett, trots att all annan hårdvara i N64 som var vida överlägsen Playstation 1.

    Hoppas att nån gång kunna få träffa er på riktigt, men avståndet här uppifrån Norrbotten (bor i en by som heter Blåsmark precis söder om Piteå) så jag hör väl till skaran av era mer nordliga lyssnare, men det finns ju dock andra lyssnare mer norrut, som t.ex. Lefyrius (reservation för stavfel) som är från Haparanda om jag inte minns helt fel.

    God Jul och Gott Nytt Kramkalas-År på er alla.
    /Mattias ”SirSmeghead” Borgström

  23. Ztyx skriver:

    Jag har inte hunnit lyssna längre än till avsnitt 100 av Retroresan ännu, men det ser ju lovande ut att slutstolpen skjuts längre bort medan man lyssnar.

    Nu är väl frågan om jag ska lyssna på två ställen samtidigt, d.v.s. försöka lyssna på de nya avsnitten direkt när de kommer och spara backloggen till regniga dagar, eller om jag ska släpa efter i ”all evighet”.

    Några förslag?

    • Ztyx skriver:

      Lustigt nog fick ni ju samma fråga i avsnitt hundra, och då sa ni att man skulle lyssna på de nyaste avsnitten och gå tillbaka till de gamla däremellan. Så jag provade, och fick då också veta att nya Retroresan skulle vara månadsvis, så då borde det ju funka. 🙂

      (Efter att ha lyssnat på avsnittet vill jag också säga att jag röstade på Ratchet och Klank, så att ni blev tvingade att spela SMS var inte mitt fel 😉

      .

      Så kan jag ju passa på att berätta hur jag hittade retroresan. Det hela började i mars 2013 när jag skulle börja promenera en del för min hälsa (och en stegräkningstävling på jobbed) och jag ville ha någon form av sällskap på min vandring.

      Jag bestämde att musikspellistor var för mycket arbete och radio för varierande i mottagning och kvalitet, så det fick bli en pod. P3 Spel var intressant, men byggde en del av sin timing på musik som inte fanns med när man laddade ner. Bättre då någonting som var komplett, vilket ledde in mig på Svamppod Fyrkant vid avsnitt 20.

      Jag började från avsnitt noll, och när jag lyssnat ikapp på allt så var det givet att leta baknummer från tidigare i historien, vilket blev Retroresan. Klart bra ide, med många långa timmars lyssnande.

      Jag lyssnar fortfarande på Svamppod, den är bra, men Retroresanavsnitten känns ett strå vassare.
      (I alla fall när jag kommenterar på dem, vilket nu känns mer meningsfullt än tidigare. 😉

  24. Eklind skriver:

    ”Chewie, we’re home”

    Magnifikt. Visst var postsäcken och introt lite väl långt men vafalls, första avsnittet efter flera års uppehåll så det känns ok (hann komma 20 mil i bilen innan postsäcken stängdes…). Spelsnacket var riktigt underhållande trots att jag har noll koppling till Sunshine. Så många underbara ”sägningar”, ”ordskapningar” och liknelser. Back in business! När musiken sedan tonades in i programmets sista anhalt skrek jag ”DE SKA SPELA POKÉMON!”. Pepp overload.

    Tack för att ni är tillbaka – vi har saknat er!

    ”Jag förstår hur du tror att du menar”, Brunlöf 2015.

  25. Fiskpinnen skriver:

    Skönt att ha Retroresan tillbaka i lurarna. Även om jag fortfarande lyssnar på er ibland innan man somnar så har man saknat er något enormt.

    Jag skulle vilja ge en idé för att piffa till denna sagostund lite.
    Nu när ni båda ska spela ett spel ni redan har spelat förut och har pratat om i detta sammanhang så kanske man kan ‘spica up’ det lite för er.

    Förslag, Inför var sin regel ni måste följa så långt det går. Till exempel:
    Inga items in combat
    Inga summons
    Inga supportmateria
    Ingen karaktär får vara mer än 2 lvl’s över någon annan.
    Inga accessoarer på karaktärerna, ect.

    Idén skulle att ni väljer en av dessa eller egenpåhittade regler var. På detta sätt skulle ni kunna få lite dynamik i ert spelande. En boss som är enkel för den ena kanske är svår för den andra. Saker ni inte äns trodde skulle bli svåra skulle kunna bli en riktig utmaning.

    Jag sitter själv och spelar igenom FF7 nu och faktis när jag klarat av ett par områden så lyssnar jag ifatt till dess i sagostunden.

    Puss och kramkalas mvh Thomas

  26. Mattias Bob Sörbom skriver:

    Hej Anders å Samson! *vinkar frenetiskt*

    Det mesta är väl sagt redan, men det är väldans trevligt att ni är tillbaka och att eran kemi sitter direkt, efter bara några minuter. Jag skrattar högt flera gånger i avsnittet, känns väldans trevligt att ni är tillbaka, som sagt.

    Samson låtval i musikpausen var superb, och nu lärde även jag mig att jag har en fallenhet för den nämnda genren (…hette det soundwave…eller nä..?)

    Ja, det var väl det om det.
    ha det trevligt så hörs vi.

    Keep the good Wood work coming like logs.

    //Yours truly Bob

  27. Trazh | træʃ skriver:

    Bästa. Comebacken. Ever.
    Kommer lämna mina tankar och intryck om avsnittet senare!

    För tänkte ninjahoppa in och nämna den nya loggan. HERREJÄVLAR VAD FIN!! Min återresa av podcasten fick en ny touch. Är det Vargavaka som ligger bakom den också?
    Men då kommer de viktigaste funderingarna kring detta: Kommer det kunna köpas t-shirts och annat med den nya loggan? Även om jag älskar min nuvarande RR-tisha. Den känns jävligt retro (fniss). Skulle vara dock kul att ha HD-remake-remastered-versionen också!

  28. Abbabenny skriver:

    Hej gossarna.

    Först vill jag förtydliga att jag inte bajsade ur mig spelförslag för att vara lat, utan för att jag helt enkelt glömt den gyllene regeln att ni läser upp samtliga kommentarer samt att ni vill ha motiveringar till varför ni ska spela spelen. Tänk vad fort man glömmer, hörni?

    Nu ska ni få höra.

    – Magical Quest starring Mickey Mouse (SNES). Tror inte ni spelade detta sist utan ni kanske blandar ihop det med Castle of Illusion till Sega kanske eller Mickey Mania? Detta är hur som helst ett riktigt mysigt litet spel med speciellt sound och art style där både Disney och SNESen får lysa som bäst.

    – Lufiaspelen har grymt soundtrack och bra story. Kunde blivit en bra sagostund. Jag är INTE förtjust i att ni ska köra samma spel igen (FF7). Känns lite been there done that. ”Anders och Samson slipping back into their comfort zones” istället för att våga något nytt. Ni kan fortfarande backa ur, mesa inte nu.

    – Med Evermore menar jag Secret of Evermore. Spelet hette från början bara Evermore men Square tyckte det kunde vara fiffigt att haka på ”Secret of” eftersom Secret of Mana var så populärt. Tänk er Secret of Manas bortglömda emo-kusin som alltid levt i skuggan av sin gladare mer framgångsrika släkting. Ett mörkare men charmigt äventyrsspel som inte riktigt får den hyllning som jag tycker det förtjänar.

    – Claymates. För att det har så jävla bra musik och skön art style. Ett riktigt nostalgi-plattformspel som bara skriker retroresan helt enkelt.

    – Kan även slänga in Earthworm Jim. Här kan jag knappast behöva motivera mig, men det är som om spelutvecklarna bestämt sig för att trippa på LSD när de satte sig ner och skulle skapa denna lilla pärla.

    I övrigt vill jag ge en stor bamsekram för ett långt avsnitt som trots detta höll en god kvalitet rakt igenom. Men Anders, hur kan du inte tycka om Mumin? Vill höra en bra motivering nu! Blev du skrämd av Morran som barn? Menar då det stora lila monstret med det där creepy leendet, inte Robert Gustavssons karaktär.

    Hoppas ni har trevligt med Pokémon. Jag har inte spelat det med nya ögon eftersom jag inte har något att spela det på, men jag kommer ihåg en hel del från det. Musiken var bra och jag minns att det var ett roligt spel även om det var lite mycket grindfest. Är det inte konstigt att man bygger ett franchise för barn runt idén att djur ska tränas för att slåss mot varandra tills de tappar medvetandet – allt för människornas sug efter framgång och berömmelse?

    Happy new year!

  29. BG Pixlarn skriver:

    När man, söndagen efter julstökandet, ska ställa sig å diska och kan för första gången på länge slå på ett rykande färskt avsnitt av Retroresan… Då är det fan svårt att hålla tillbaka det där fåniga leendet. Introt spelas å man får lite rysningar. Jag blir lite fuktig i ögat. Skyller på stänk från diskandet, men vet egentligen vad det beror på. Underbart att ha er tillbaka!

    Vilken otrolig start också! Evighetslång postsäck, Samson ger massa halvrätt fakta, och Anders är arg på spelet. Saker är som man minns det! Enda jag saknade var lite gnäll på Megadrivens ljudkort (ni kan nog få in det nånstans) och fler långsökta jämförelser till Megaman.

    Lustigt det där med Retro och generationer. Jag själv spelar inte så mycket nytt nuförtiden så för mig personligen har PS2 och GC-generationen inte blivit Retro-klassade riktigt ännu. Lite av magin försvinner nån gång strax efter Millennieskiftet, så jag hoppas ni inte kommer fokusera för mycket på så ”nya” spel under säsongen.

    Måste tyvärr säga att jag blev skeptisk till sagostunds-revealen. Det hypades upp lite för mycket för varje ”Vi kommer till den senare” för att sen ge en remake som ingen frågade efter.

    Jag tvivlar inte på att ni kommer göra ett grymt jobb, men FF7 var redan en av de bättre Sagostunderna. Jag (och gissningsvis många andra) har lyssnat igenom Anders resa sådär en 4-5 gånger redan. Även om själva historien säkert kan berättas bättre så tror jag den fina balansen mellan Anders oskulds-upplevelse och veteran-Samsons tips och guidning kommer försvinna lite. När Samson spoilar sönder hela Nibelheim-flashbacken är ett av mina absoluta favoritögonblick ur poden.

    Men vad fan! Det kommer bli grymt, det vet jag ju. Ni är erfarna och kan er skit, medan jag bara är nojig för förändring. I slutändan kommer jag sitta bänkad på hela resan och njuta järnet, för jag älskar det ni gör. Kul med listor, även om Galaxy 2 är bättre än ettan. Ser fram emot Pokemon.

    Keep the upcoming of dreams and hope up, while catching all monsters and poding to our hearts!

  30. Per skriver:

    Hej!
    Kul med nya avsnitt!
    Gillar att Samson låter mer ödmjuk än förut =)
    Ett avsnitt i månaden är helt perfekt!
    Mario i sunshine är (Som ni tog upp) är alldeles för elak!
    Kram /Per

    • Abbabenny skriver:

      Jag håller faktiskt med dig där, Per. Samson lät mer ödmjuk och det gillar jag också. Han blir mer mysig då än när han är know-it-all-Samson. Hoppas på mer mys-Samson denna säsongen!

  31. Louise skriver:

    Hej på er, jag tänkte skriva till er angående nästa avsnitt.
    Pokémon är min baby. Tiden var rätt, planeterna stod i linje för mig och så vidare. Skulle aldrig kunna göra en rättvis recension av dem för det rosa skimret är tjockare än ärtsoppa. Har hängt med sedan Röd och Blå (hoppade över Gameboy Advance spelen) Tror att jag aldrig kommer växa ifrån Pokémon.

    Dock tror jag att det var ett bra val av er att spela remaken av Röd och Blå.
    Hittade det här som mer eller mindre summerar hur ni hade reagerat om ni hade spelat original spelen (gissar jag på i alla fall):
    https://www.reddit.com/r/pokemon/comments/3hld6k/i_love_gen_1_but_when_you_take_off_the_nostalgia/

    Jag kan sammanfatta lite kort vad färgerna betyder:
    Varje generation kommer med två spel (t.ex Röd och Blå) och i då är tanken att vissa pokémon finns enbart i den ena versionen. Vilket betyder att om man ska samla alla pokémons måste man vara social och byta med folk som har den andra versionen. I vissa fall så kommer ett tredje spel som kommer med vissa ändringar.

    Grön släpptes endast i Japan och Blå är en ”uppdatering” som snyggade till sprites och är den versionen som släpptes i resten av världen.

    Hoppas att allt är bra med er och jätte roligt att ha er tillbaka! Ni är toppen and make the good work continue forward 😀

  32. Ruben skriver:

    Go’dagens.
    (Förlåt för att det blir så långt. Det är ett tecken på uppskattning.)

    Bra grejjer
    + Odpod-klass på klippningen i inledningen!
    + Er kemi
    + Vältrande i älskade referenser
    + Så många sidospår att Skitsnack känns överflödigt
    + Härligt att även Samson brann av på spelet
    + Nya formen för Sagostunden verkar lovande

    Dåliga grejjer
    – Valet av sagostundsspel (Vad är det här för George Lucas-fasoner?)
    – Listandet känns som ansträngt förlängningsfluff

    Fråga
    Hur kommer ni göra med spel som avhandlades i Communityavsnitten? Räknas de som ”redan spelade” trots att det inte var era åsikter?

    Motiveringar till speltipsen
    *The Last Express
    Ett oerhört ambitiöst peka- och klickaäventyr av Jordan ”Prince of Persia” Mechner. Spelaren ska puzzla sig igenom mysterier (i ”realtid”) ombord på Orientexpressen, precis innan första världskriget bryter ut. Har varit nyfiken på det sedan 1997.
    Nu är det dags. Finns billigt på gog.com.

    *Earthbound/Mother 2
    Går utmärkt att spela fristående. En udda och väldesignad spelkomedi.

    *The Legend of Zelda: Link’s Awakening (eller Link’s Awakening DX)
    Ett bärbart 2D-Zelda. För att ni förtjänar det bästa som Nintendos original-Gameboy har att erbjuda.

    *The Neverhood
    Charmigt peka- och klickaäventyr i en fullkomligt bisarr, ler-animerad värld. Lekfull musik och problemlösning av typen HURIHELVETE?!?

    *Skullmonkeys
    Uppföljaren till The Neverhood är (naturligtvis?) ett Playstation 1-exklusivt plattformsspel.

    *Perfect Dark
    Rares andra FPS till er älskade hatkonsol. För att ni aldrig skulle spela det annars. Bara att låna några N64:or med Memory Expansion Pack av armén och köra.

    Minirecension av Pokémon
    ”Jag kommer ALDRIG att tröttna på Pokémon!” sade jag någon gång runt år 2000. Två år, 6 versioner och örti hundra timmar senare kändes konceptet repetitivt och tråkigt.

    Avslutning
    Remixresan säsong 4 – När communityt tog över.

  33. mrfomt skriver:

    Tjoo!
    Hoppas jag spelar rätt spel nu, Pokemon fire red GBA. Har iaf spelat 3h änså länge och de är faktist riktigt kul!

  34. Speedberry skriver:

    Äntligen! Som jag har sett fram emot detta, ni är grymt roliga och intressanta att lyssna på. Keep up the good work.

  35. T4 Was Here skriver:

    Hoppas att mitt Pokémon retrospektiv kom in i tid…
    Jag har mer att säja om PKMN men nån måtta fik det var liksom.
    Good luck.

    • T4 Was Here skriver:

      And for the record:
      Så fångade jag alla 151 i Blue.
      Alla 251 i Silver.
      Alla ”standard” 201 i Ruby.
      Alla 51 i Colosseum.
      Men efter som ingen av mina kompisar skaffade FireRed så fikade ju typ bara c.a.130.
      Det var där utbränningen började.
      Och att jag missade dlc monster för att jag inte hade någon wifi på Pearl tiden gjorde ju inte saken bättre…

      Also Black ‘n White TVÅ! Vad fan var det.

      Men nu för det var nog!
      Spel på!
      -T4

  36. Olov L skriver:

    Om ni inte kör Shining Force så kan nog Fire Emblem: Path of Radiance, som ReDead och någon mer föreslog, vara ett fullgott alternativ. Jag har spelat det i kanske tio minuter och det verkar vara ett mer svårt och förmodligen mer välbalanserat spel än Shining Force. Även Shining Force 2, som jag spelat i mer än tio minuter men ändå inte så mycket, verkar även det vara något av enfinslipning av ettan (men musiken är hemsk och består förmodligen av de låtar som klipptes bort ur Strider för att de var för konstiga och skrälliga). Det Shining Force 1 till megan vinner på är dess stora charm. Inget är charmigare än det spelet och sällan ser man ett spel som så tydligt hålls samman av en konstnärlig vision från början till slut. Nåväl, det verkar iaf som om det finns en viss efterfrågan på avsnitt om den typen av spel, alltså crossover mellan JRPG och rutnätstaktik.

    Det skulle vara guld värt om ni fortsatte med listandet. Era bästa diskussioner kommer fram när ni gör listor.

    Till sist vill jag påpeka att även om jag är en trogen lyssnare till Topp 5 podcast så lyssnar jag även på Omnipodden med jämna mellanrum. 🙂

  37. Han där från Åland skriver:

    Fick höra av en vän att Retroresan hade dragit igång igen!

    1. Hörde jag ”Skitsnack”, och betyder det månne Flickchart? (:

    2. Det absolut bästa jag hört från er är FF7-sagostunden. Så det faktum att ni ska göra en egen liten remake gör mig lite småkåt. Kan ju inte bli annat än underbart!

    3. Jag har inte spelat Sunshine, så har ingen åsikt. Men denna gång kommer jag dock att lyssna på alla avsnitt (till skillnad från förut, då jag bara lyssnade om det var spel jag själv hade spelat).

    4. Nämnde jag Flickchart? Q(‘.’ Q)

    Hursomhelst, JÄVLIGT kul att ni är tillbaka! *KJAMKALAS*

    Mvh. Alexander Eriksson

  38. Daniel Hagström skriver:

    Jag fick verkligen hålla i min haka för att den inte skulle falla till marken över många saker ni sa om sunshine. Jag håller det spelet högt och anser att det är bättre än alla 3D-Mario både före och efter. Jag anser att spelet ska förstås som ett parkourspel, uppdraget är att ta sig från punkt A till punkt B och det gäller att förlora så lite momentum som möjligt i en så rak linje som möjligt. Första försöken på ett nytt område bör tas försiktigt men målet är att lära sig flyga eller iaf få känslan av det. När allt faller på plats, dvs när man får full kontroll så finns det inget som kan stoppa en. Vattensprutan tillför massor för mig i form av nya sätt att ta sig fram. Kombinationer av trippelhopp, magdykningar i vatten på marken och fiffiga användanden av fludd kan ge en helt otrolig känsla av odödlighet.

    Det gör lite ont när ni är så elaka mot min älskling men jag förstår att vi inte kommer att kunna bli helt överens här så det får vara som det är. Det är iaf väldigt kul att ni år tillbaka och det var en verkligt fin julklapp att få ett så långt avsnitt. Det ska bli jättekul att följa resan nu under året och jag hoppas på många härliga spel och kommer försöka spela parallellt med er när jag har möjlighet.

  39. Pibb skriver:

    Vad roligt att ni gjort comeback grabbar! Jag har saknat ert retrospelssnack och retrospelspizzor och allmänt intressanta funderingar. Jag blev så glad att ni är tillbaka att jag gjorde en bana i Super Mario Maker till Retroresans ära: https://supermariomakerbookmark.nintendo.net/courses/82E5-0000-0192-8661

    Om jag hinner så ska jag spela lite Pokemon också inför nästa avsnitt, men hittills har det gått trögt att hitta lämplig plattform att spela det på tyvärr.

    Men, om jag får komma med förslag på retrospel som ni skulle kunna spela i denna säsong så har jag några gamla godingar här:

    Knightmare 2 – The Maze of Galious på MSX
    Jag vet att ni testat åtminstone ett MSX-spel tidigare, men ni har missat det bästa MSX-spelet av dem alla. Det är ett slags 2D-Metroidvania RPG-spel som Konami släppte till MSX, med episk musik och häftiga bossar. Jag kan tänka mig att ni har svårt att få tag på en MSX, men det går att spela en remake av det på PC/Mac som fungerar lika bra: http://www.braingames.getput.com/mog/

    I övrigt tycker jag att Metallicas LOAD-album är ett lika bra album som deras svarta album. Den är lite annorlunda till musikstilen, men jag tycker den har ett så skönt gung och bra ös. Bleeding me är helt klart bästa låten på den skivan.

    På återhörande!
    /Pibb

  40. Grön327golvmopp skriver:

    Såå fint att ni är tillbaka!!

    Har legat på en strand och sugit in solen och (äntligen) ett nytt avsnitt av Retro resan, bättre blir det inte!

    Underbart att ni spelar Pokemon. Väckte min sedan länge sovande tränar karriär till liv igen för 3 år sedan. Många monster har slagits i episka fighter sedan dess.

    Jusst nu spelar jag mest kortspelet Pokemon Trading Card Game. Kan rekommendera deras Pokemon Trading Card Game online. För de som gillar kortspel. Mycket simplare än MTG men ändå riktigt kul. Utmana mig gärna heter Feew90

    Ps: riktigt jävelbergskt bra låt ni spelade!

  41. Meecrob skriver:

    Hej igen!

    jag skrev förra gången att jag lyssnat 4 varv på er och ni undrade hur man kan lyssna så många varv .Ni ponerade att fler och fler avsnitt hoppades och så är det givetvis. Första varvet va riktigt bra, andra lyssnade jag nog i princip på allt också. Efter det så blir det mer sporadiskt och det känns idag mer som att lyssna på ett par kompisar som snackar retro än något annat. Lite sällskap en lång arbetsnatt!

    Jag spelade Pokemon gul emulerat för många herrans år sedan. Det är spel som träffar rätt hos oss som gillar att samla. Gotta catch ém all!

    PS. Meecrob är en referens till en gemensamt omtyckt serie : South park.

    Ciao

  42. Lephyrius skriver:

    Mycket bra avsnitt som förgyllde mina första dagar på det nya jobbet. Ni är verkligen den perfekta podcast duon. Ni måste dock ge en deadline för nästa avsnitts spelkommentarer. Kanske berätta lite mer om hur mycket ni spelat spelet.

    Sorry att ha retat upp er med den galna hawaiin (Super Mario Sunshine) de hade lite ”skimmer” kvar kanske. 😉 Hoppas det inte förstört vår relation. Har nämligen lovat mig själv att i år skall jag skrika kramkalas åt er. Har nämligen flyttat ifrån Norrland. 😉
    Jag skulle bli väldigt besviken om jag missade en meetup eller liknande nu när jag är så nära.

    Jag skall börja med att säga att jag spelade Pokémon red/blue när det var alldeles nytt i USA. Jag var på resa och ”plockade” upp spelen när jag var på genomresa. Var dock lite besviken på om Minns också att jag sålda sedan Pokémon Red till en vän för 500kr när jag kom tillbaka. 😀

    Pokémon LeafGreen

    Presentation (Grafik, art-direction, musik, ljudbild och audiovisuell känsla)

    Ett ord som kommer upp i mitt huvud är funktionellt. På GameBoy var det alldeles nödvändigt. På GameBoy Advance är det inte alls lika nödvändigt. De skulle ha kunnat göra det i en stil som liknar Seiken Densetsu 3 eller Sword of Mana men de gjorde inte de. Problemet är att jag känner något av art-directionen. Fokuset har antagligen legat på att skapa originella Pokémons. Kanske det kan vara så att det vill ha det så likt Animé/Mangan som möjligt.
    Ljud och musik är en översättning ifrån originalet det är förbättrat rent objektivt.(vad jag minns) Det är lite repetitiv musik men jag är van ifrån tidigare Pokémon. Funktionell!

    Men jag vill ha mer eftersom jag sett spel som Chrono Trigger. Det kan vara lite fel att jämföra spelen.

    Spelmekanik (Kontroll, design)

    Jag tycker det är ok kontroll. Mycket menyer men det är acceptabelt eftersom det finns så få knappar på GBA. Mekaniken är väldigt anpassad för korta spelsessioner t.ex. på raster eller på bussen. Man kan alltid ”grinda” lite fiender eller optimera sitt team. Du kan alltid hitta något att göra baserat på hur mycket tid du har och det är verkligen styrkan i spelet.

    Det största problemet är att spelet är tänkt att spelas tillsammans med andra spelare. Ta t.ex. för att få Alakazam och Machamp dom utvecklas endast om du trade:ar dem.

    Man kan alltid optimera sitt team men tillslut så når man en punkt där man är komfortabel.
    Mitt ”go to” team blev:
    1. Venusaur
    2. Alakazam
    3. Machamp
    4. Moltres (Får man i slutet så mest var det Flareon eller Rapidash, svårt att hitta bra eld Pokémons)
    5. Dugtrio
    6. Azumarill

    Jag kan säkert optimera teamet lite till. t.ex. byta ut Dugtrio emot Golem eller Azumarill emot Gyarados. Så tänker man hela tiden. Dessutom göra man små beräkningar i huvudet hela tiden ”tjänar jag på att byta Pokémon” eller ”skall jag använda den earthquake attacken som jag bara har 2/5 kvar av”.

    Livslängd (Utmaning och omspelningsvärde)

    Det finns omspelningsvärde i spelet jag minns att jag körde Pokémon Blue med Blastoise. Nu körde jag med med Venusaur.

    Det är en mycket hög livslängd om man älskar dessa typer av problem.(som jag) Ibland så kändes det att blev lite för lätt eftersom jag var så väl förberedd. Det slog mig att det är få spel som får mig så manisk till att räkna som Pokémon det skulle bara vara mer utmanande så att det gynnar mig som vill lägga ner tiden.

    Summering
    Jag fascineras av Pokémon. Hur kunde Pokémon bli så stort det när det är så avancerat? Matematiken bakom fighterna fascineras jag otroligt mycket över. För att skapa ett bra team av Pokémons så krävs det att man har en bra balans av Pokémons. Det resulterar i ett optimerings problem ( https://en.wikipedia.org/wiki/Optimization_problem ) som är väldigt intressant.

    Storyn i spelet tycker håller ihop spelet på ett bra sätt. Men jag är mer intresserad av allt annat.

    Pizzabetyg

    Pizzan är en quattro formaggi med ”crack” i familjepizza storlek som gör att man vill ha mer av hela tiden. Problemet är att jag inte har någon att dela pizzan med så jag äter upp hela. Det resulterar i ett euforiskt paltkoma.

  43. EbbeFörFaaen skriver:

    Älskade Anders och Samson, tack.

    Tack för beslutet och orken att göra ytterligare en säsong av Retroresan. En pod som blivit mer än en pod för många av oss, jag tror även för er två. Ett fenomen som varit med mig i både hörlurar och på fest, i sällskap med andra resenärer och i ensamheten, alltid närvarande. Det är ingen tomhet som nu har fyllts, det blev aldrig någon tomhet att fylla då glädjen fortsatt vid träffar och annat under åren. För mig är det mer som när man träffar en gammal kompis under semestern och under några dagar lyckas bygga upp den där sommarlovskänslan igen. Den där känslan av att tiden står stilla och helt till ens egen förfogande när man med korslagda ben sitter framför TVn och spelar, tillsammans.

    Jag har startat FFVII, igen. Tack vare er. Tack för det också. Nu väntat jag på nästa avsnitt om Pokémon, en spelserie jag som något för gammal följde i hemlighet som tonåring. Hoppas ni gillar den lika mycket som jag.

  44. EbbeFörFaaen skriver:

    Tack för beslutet och orken att göra ytterligare en säsong av Retroresan. En pod som blivit mer än en pod för många av oss, jag tror även för er två. Ett fenomen som varit med mig i både hörlurar och på fest, i sällskap med andra resenärer och i ensamheten, alltid närvarande. Det är ingen tomhet som nu har fyllts, det blev aldrig någon tomhet att fylla då glädjen fortsatt vid träffar och annat under åren. För mig är det mer som när man träffar en gammal kompis under semestern och under några dagar lyckas bygga upp den där sommarlovskänslan igen. Den där känslan av att tiden står stilla och helt till ens egen förfogande när man med korslagda ben sitter framför TVn och spelar, tillsammans.

  45. Tufa påjken skriver:

    Tack för ett väldigt bra comeback-avsnitt. På tal om comebacks, Samson, Guns N’ Roses!!! Är du lika peppad som jag??? Att se Slash och Axl på samma scen igen var för mig en helt omöjlig tanke för bara ett halvår sen. Nu kommer det att bli verklighet. Helt. Jävla. Sjukt.

    Det var kul att jag lyckades provocera Anders (lite) med mina Biffy Clyro och kåhäjd änd kämbria-kommentarer också. Tack för det (egentligen tycker jag att smaken är som baken; hårig, förlåt jag menar; ”delad”).

    Jag minns att även jag var lite för gammal för att fastna i Pokémon-träsket även fast jag är några år yngre än er. Jag spelade dock Pokémon röd på emulator för cirka 15 år sen och minns det som extremt repetitivt men rätt kul (tyvärr har jag inte haft tid att spela igenom det nu igen).
    Om jag minns rätt så hade jag ingen taktisk tanke över vilka pokemóns jag använde mig av. Eftersom jag hade spelat igenom FFVII några gånger så förstod jag dock omgående att elektriska pokemóns bör användas mot vatten-pokemóns och att vatten-pokemóns bör användas mot eld-pokemóns etc. etc, men jag utgick ifrån vilka jag tyckte var sötast.
    Jigglypuff, Pidgeotto, Psyduck och Charizard var mina favoriter.
    Eftersom det var så länge sen jag spelade detta spel så vågar jag mig inte på något pizza-betyg.
    P.S. Jag har inte Farbror Barbro-dialekt (östgötska?) 😉 d.s.

  46. ReDead skriver:

    PRESENTATION
    Först och främst, det finns inte en chans att jag ska kunna bedöma de äldre Pokémon-spelen utan nostalgiglasögon. Det finns inte ett musikstycke i dessa spel som jag inte kan börja nynna på, knappt ens någon liten plats i spelet som jag inte kommer ihåg bara utefter minnet. För mig finns det inget att klaga på någonstans, utöver att jag nog gillar musiken bättre i originalspelen.

    Det som kanske saknas lite i de här första spelen är kanske lite större miljöombyten. Kartan är ju starkt inspirerad av Kanto-regionen runt omkring Tokyo i Japan (de har ju till och med tagit namnet därifrån!), vilket är lite kul, och förklarar tätheten på städerna ganska väl.

    SPELMEKANIK
    Klassiskt JRPG, med oändliga möjligheter att utforma sitt lag så som man vill. Hela mekaniken sitter i ryggmärgen på mig. Allt ifrån vilka attacker som är supereffektiva och vice versa mot varandra, vad alla attacker och föremål gör, vilka Pokémon som är bra, var man hittar dem, vilka attacker de lär sig och när, ja allt helt enkelt. Det är väldigt svårt för mig att sätta mig in i hur det är för någon som för första gången nu sätter sig ned med spelen.

    Det finns ett djup där om man vill sätta sig in i det. Tyvärr är inte den nya Attack/Special Attack-indelningen med i det här spelet (den nya innebär att attacker av alla olika element kan vara antingen Attack, fysisk, eller Special Attack, ickefysisk). EV-träning finns dock, vilket kort går ut på att varje Pokémon man slåss mot delar ut olika effort values (en Geodude ger extra Defense, och en Zubat extra Speed, t ex). Detta gör att om du vill träna en Pokémon till att bli extra bra i t ex Defense så kan du bara slåss mot Pokémons som ger ut Defense-poäng. Det finns självklart ett tak på hur mycket EV man kan ge en Pokémon, 255 totalt tror jag. Detta är ju dock inget man behöver tänka på i en vanlig genomspelning, men det är kul att det extra djupet finns där för de som vill tävla.

    LIVSLÄNGD
    Jag är från den generationen som växte upp med Pokémon på skolgården. Animen på helgmornarna i TV4, kortspelet som ingen visste hur man spelade och istället bara samlade på, klistermärkessamlarböcker, leksaker, och såklart spelen. Pokémon dominerade våra liv från förskolan/sexårs/miniettan/nollan tills någon gång i högstadiet. Det är det optimala sättet att spela Pokémon på: när man har oändligt med tid, när alla ens vänner spelar det samtidigt, och man möts i princip varje dag med möjlighet att byta med varandra eller mötas i strid. När det inte finns något viktigare än att träna upp sina monster och leta efter nya, eller att spela in varje avsnitt av tv-serien på VHS och samla alla korten.

    Jag förstår att min upplevelse av de här spelen aldrig kommer kunna återskapas för någon vuxen, eller ens av någon ung idag, för även om Pokémon ännu är populärt så var det något speciellt med att varje med ända från starten. Jag spelar fortfarande igenom åtminstone ett Pokémon-spel varje år, och oftast vänder jag mig ändå till Fire Red och Leaf Green. Just nu spelar jag det på japanska, vilket tar sin tid (efter bara ett drygt halvårs studier i språket måste jag söka upp de flesta ord jag stöter på, och jag pratar med alla). Det är lite nostalgiskt på fler vis än ett, då Pokémon var en stor bidragande faktor i min engelskainlärning som liten.

    Kort sagt då, jag kommer kunna spela igenom de här spelen hur många gånger som helst och prova alla olika möjliga lag. Jag inte tröttnat på över femton år i alla fall, även om jag inte spelar lika frekvent nu som då. Det finns ju även påhittade spellägen, såsom Nuzlocke challenge. Där ska man alltid bara fånga den första Pokémonen man möter i varje område, ingen annan. Om någon Pokémon får slut på liv är den död för alltid och man måste radera den i datorn, och man får inte använda föremål i striderna. Detta gör att man måste använda monster som man vanligtvis inte skulle använda, och noga planera varje drag i striderna för att ens överleva.

    SUMMERING
    Pokémon är min barndom. Visst fanns det annat där, men Pokémon var det enda som konstant var där utan uppehåll. Det är en spelserie som aldrig har lämnat mig, och Fire Red/Leaf Green är de spelen jag återvänder till oftast. Det är här jag känner mig hemma. Jag kan spelen utan och innan. Jag kan se att gameplayet kan uppfattas som lite långtråkigt efter ett tag, men för mig är det varje gång en ny resa för att bli den bästa Pokémontränaren. Pokémon är trygghet för mig.

    PIZZABETYG
    Den där pizzerian man alltid åt på som liten. Den har en del gånger bytt ägare och varit lite upp och ned i kvalité, men ändå alltid riktigt god. Det spelar inte riktigt någon roll vilken pizza du tar där när du en gång om året återvänder till din hemstad och nostalgin träder fram. Det finns dock en som du beställer lite fler gånger än de andra. Vilken det är? Olika för alla, men för mig är det den här.

    (Hoppas jag inte är för sen nu :P) (och hoppas ni inte tycker jag svävade ut för mycket utanför spelet, men kan inte hålla mig om jag ska skriva om detta)

  47. Kletet skriver:

    När jag slutgiltigen har kommit underfund med att ni är tillbaka kan jag äntligen försöka mig på att kommentera. Med risk för att bli för långrandig vill jag hålla det kort.

    Jag är oändligt lycklig över att ni är tillbaka, om så bara (rejält) månadsvis. Minns Pokémon med stor glädje, och även ifall jag förstår ifall ni skulle finna det tråkigt på grund av gammal mekanik, grafik. grindande och dylikt, hoppas jag ändå att ni förstår vad som gjorde det såpass älskvärt för så många människor (och fortfarande gör) en gång i tiden. Som 90-talist gjorde det ett intryck på mig som inget annat spel dittills någonsin gjort. Minns än idag hur jag på helgerna ställde klockan extra tidigt för att kunna smyga upp medans resten av familjen låg och sov för att hinna kika in det senaste Pokémon-avsnittet på TV4 eftersom jag skämdes för mycket för att vilja erkänna hur mycket jag gillade fenomenet. Och då ska vi inte ens gå in på samlandet av kort. Hockeykort? Pogs? Beyblades? Snälla. Pokémon-korten var guld värt. Mitt livs första och största guilty pleasure. Va inte FÖR hårda mot det, snälla?

    När jag ändå kommenterar vill jag passa på att tipsa om ett spel (kören för Psychonauts inställer jag mig i).

    Skulle önska att ni spelade King Arthur’s World. Ett spel till SNES i stil med Lemmings fast med strategiska, nästan RTS-lika moment i 2D-scroll. Det börjar rätt normalt, men ju längre spelet fortgår desto mer skrämmande blir världar, fiender och bossar. Vill verkligen få fler spel att få upp ögonen för det här spelet. Skulle lättast passa in i ett eventuellt avsnitt där ni spelar fler korta spel under månaden.

    Beg the work to keep you strong!

  48. Tony Emmeborn skriver:

    Så jäkla skönt att få lyssna på retroresan igen. Orkar inte med att lira mer pokemon på gb, då jag hjälpte kidsen hemma med det för ett gäng år sedan när de var små. Däremot så skall jag nog leta fram FFVII till mitt PSP i byrålådan och försöka att hänga med i sagostunden denna gång. Älskar FFVII!!

  49. Balefirestorm skriver:

    Hhahah. Hade helt glömt min ”kommentar”, och kan meddela att jag började gapskratta på jobbet. Arbetskamraternas blickar var helt klart värt det.

    God tolkning av en svensk version av Keanu 😛

    Dags att att igen vad jag missat och hänga med.

Skriv en kommentar