Mitt första intryck Ă€r att allt verkar stort och pĂ„kostat, men motsĂ€gelsefullt nog Ă€r belysningen vĂ€ldigt sparsam. Kan detta vara ett medvetet val för att det blir mer effektfullt med de ljuskĂ€llor som kommer frĂ„n varje utstĂ€llares sevĂ€rdheter? Kanske skulle det bli en dyr elrĂ€kning – det Ă€r trots allt vĂ€ldigt högt i tak hĂ€r. Med dessa lite fĂ„niga funderingar börjar jag promenera igenom södra hallen och förbi EAÂŽs utstĂ€llningsplats. Det finns sex ”jĂ€ttar” som har lika stor yta till sitt förfogande i mittskeppet av lokalen – EA, Disney, Microsoft, Ubisoft, MTV Games och Square Enix. PĂ„ andra plats i storlek finns bland annat Sega och Konami.

Trots detta blir mitt första besök och speltest hos spelstudion Natsume. Lufia-spelen kommer alltid ha en speciell plats i mitt rollspelshjĂ€rta frĂ„n SNES-tiden. Det första spelet i serien var sĂ„dĂ€r, men jag hade blivit kĂ€r i genren och testade allt jag kom över frĂ„n det facket. Det andra spelet, nĂ„got jag först fattade en bit in i spelet, var en prequel till det första Lufia-spelet. Följaktligen Ă€r den slutstrid man fĂ„r spela i början av Lufia 1 den verkliga slutstriden man kĂ€mpar sig mot i Lufia 2. För mig var detta en del av magin, man fick veta hur det började, men ocksĂ„ hur det gick för hjĂ€ltarna efter den episka slutstriden för mĂ€nskligheten. Lufia 2 – Rise of the Sinistrals tycker jag Ă€n idag Ă€r bland det bĂ€sta jag har spelat.

Av detta skĂ€l blev jag förstĂ„s nyfiken pĂ„ NatsumeÂŽs remake av denna rollspelspĂ€rla som fĂ„tt namnet Lufia: Curse of the Sinistrals (NDS). Jag ska inte trĂ„ka er med detaljer, men det Ă€r en speciell kĂ€nsla att ha en anstĂ€lld person frĂ„n spelstudion hĂ€ngandes över sig nĂ€r man spelar. Han Ă€r förstĂ„s dĂ€r för att informera, svara pĂ„ mina frĂ„gor, hjĂ€lpa mig ifall jag fastnar och kanske allra viktigast – fĂ„ produkten att framstĂ„ i bĂ€sta dager. Det hela kan förstĂ„s kĂ€nnas lite konstigt till en början, men dessa personer Ă€r för det mesta vĂ€ldigt trevliga och man vĂ€njer sig rĂ€tt snabbt.

Med fĂ„ undantag Ă€r de flesta spelen anpassade demoversioner som kan komma att förĂ€ndras Ă„tskilligt innan de nĂ„r ut i butikerna. Natsumes representant överöser mig med information nĂ€r han ser att jag ocksĂ„ för anteckningar efter min provspelning – nĂ„got jag gör för eventuell framtida recension. Jag tackar för hans tid och gĂ„r vidare bort för att se vad Square Enix hittat pĂ„.Detta kan sĂ€kerligen lĂ„ta partiskt, men jag tyckte deras utstĂ€llning var den bĂ€sta pĂ„ hela E3. FrĂ€msta skĂ€let var att de anordnat en slags biohörna med gott om sittplatser och att man dĂ€r kunde se allt som var vĂ€rt att se pĂ„ ett överskĂ„dligt sĂ€tt via vĂ€lbearbetade trailers. Att se hela trailerslingan tog runt en halvtimme. DĂ„ E3 innebĂ€r att man gĂ„r vĂ€ldigt mycket Ă€r sittplatser en vĂ€lsignelse och det Ă€r lite av ett mysterium att uppenbarligen bara Square Enix tĂ€nkt pĂ„ det.

Störst intryck frÄn Square gjorde Necromachina, Lara Croft and the Guardian of Light och Deus Ex 3: Human Evolution. De tvÄ förstnÀmnda titlarna (som Àr nedladdningsbara) för att jag tycker det finns för lite bra co-op-spel till PS3/360 och det sistnÀmnda för att jag fick rysningar av trailern. I Lara Croft-spelet spelar man antingen Lara eller mayakrigaren Totec. Har man ingen kompis sköts den andra karaktÀren av en AI och det finns dÄ möjlighet att vÀxla mellan karaktÀrerna. Jag fÄr testa 360-versionen ihop med en SE-representant som förklarar att det finns fyra tempel att besöka i valfri ordning och nÀr man klarat dessa fÄr man tilltrÀde till det femte templet i spelkartans mitt. Spelets miljöer och grafik pÄminner mycket om nÄgot ur Diablo 3 fast nu med skjutvapen inkluderade. Likheten blir Ànnu mer pÄtaglig av de tvÄ mÀtarna som representerar hÀlsa respektive ammunition (som inte ska förvÀxlas med mana).

Det Àr kul att se hur de tvÄ huvudkaraktÀrerna kompletterar varandra med olika fÀrdigheter och dessutom gör det pÄ samma skÀrm. Totec anvÀnder spjut och sköld som unik utrustning. Med spjutet kan han förstÄs drÀpa, men genom att kasta spjut i vÀggar kan Lara hoppa pÄ de för att ta sig upp till högre belÀgna platser de annars inte kunnat nÄ. Med skölden kan exempelvis pilar och eld frÄn fÀllor blockeras. Lara anvÀnder förstÄs tvÄ pistoler, men har Àven en Ànterhake som unik utrustning.

Änterhaken Ă€r kanske intressantast dĂ„ den lĂ„ter henne hissa upp sin partner dĂ„ hon anvĂ€nt hans spjut för att ta sig till högre positioner. Min ”partner”, som spelar Lara, demonstrerar det han flinande kallar the leap of faith. Han ber mig att hoppa ut för ett stup och sĂ€ger att jag ska lita pĂ„ honom. NĂ€r jag glatt skuttar ut i fördĂ€rvet skjuter han ut sin Ă€nterhake som lĂ„ter mig fortsĂ€tta fĂ€rden nedĂ„t, men nu i ett mer hĂ€lsosamt tempo. Sammanfattningsvis – gillar man co-op ser detta lovande ut.

Även Konami bjöd pĂ„ ett nedladdningsbart co-op spel för PS3/360 som fĂ„tt arbetsnamnet Hard Corps: Uprising. Contra-serien Ă€r alltsĂ„ inte död och dĂ€r fanns allt man kan förvĂ€nta sig i form av vapen, fordon, fiender och lite till. I den vĂ€stra hallen av E3 fanns det inte lika mycket att prova som besökare och den största ytan anvĂ€ndes av Sony. Trots detta var det Nintendo som, utan tvekan, hade E3ÂŽs lĂ€ngsta köer. FrĂ€msta skĂ€let till detta var deras handhĂ„llna nysatsning 3DS. Medan Sony valt att satsa pĂ„ 3D-spel (som krĂ€ver dyr tv och glasögon) valde Nintendo en prisvĂ€rd hĂ„rdvara dĂ€r 3D kan upplevas utan glasögon.

DĂ„ jag Ă€r lite allergisk mot köer missade jag nog en hel del tyvĂ€rr, men det spel jag helst ville prova till 3DS fanns Ă€ndĂ„ inte tillgĂ€ngligt. Jag talar förstĂ„s om Kid Icarus: Uprising. Efter att ha sett trailern var jag helt sĂ„ld! Äntligen en uppföljare och den ser ut att bli nĂ„got alldeles extra. Tack och lov kunde jag stilla min lĂ€ngtan med det nya Metroid-spelet som jag gĂ€rna rekommenderar alla Wii-Ă€gare.

Jag Àr rÀdd att jag mÄste göra er lite besvikna nÀr det gÀller Kinect och Move. DÄ ingen av dessa koncept/teknologier intresserar mig valde jag att titta pÄ andra som provade istÀllet. Exempelvis hade Microsoft en vÀldigt bra lösning med nÄgot som nÀrmast kan beskrivas som skyltfönster. Orkade man inte köa gick det med andra ord utmÀrkt att se allt i ett av de mÄnga skyltfönster som fanns tillgÀngliga. Helhetsintrycket var att Kinect var lite vassare, men att Killzone 3 och Move var mest imponerande.

SĂ„g jag nĂ„gra kĂ€ndisar dĂ„? JodĂ„, en kĂ€ndis sĂ„g jag faktiskt – Steven Spielberg. I Ă€rlighetens namn hade jag inte lagt mĂ€rke till honom om inte en upphetsad kvinna förvarnat mig. Sen tror jag att jag sĂ„g Paris Hilton, men jag Ă€r inte sĂ€ker. HĂ€r fanns gott om cosplay artister, boothbabes och förstĂ„s jediriddare som tillfĂ€lligt valt att grĂ€va ner stridsyxan och dĂ€rför traskade ihop med stormtroopers. Deras nĂ€rvaro berodde förstĂ„s pĂ„ Biowares ambitiösa MMORPG-spel Star Wars: The Old Republic. Fansen var som pirayor nĂ€r presentatören vid filmduken mellan trailers och smĂ„ tal kastade ut exklusiva t-shirts för spelet och andra EA-spel.

SjÀlv hamnade jag lÄngt bak och gav tidigt upp tanken pÄ att fÄ nÄgon t-shirt. DÀrför var det svÄrt att inte skratta nÀr ett lÄngkast resulterade i att en t-shirt studsade pÄ Need For Speed-sportbilen och i huvudet pÄ mig. JodÄ, jag fÄngade den. Sedan passade jag pÄ att smyga runt i Kabul via en multiplayer-runda Medal of Honor.

Bland mina favoriter av det jag provade mĂ„ste jag nog rĂ€kna Vanquish och Castlevania: Lords of Shadow. Är du (liksom jag) en gammal Castlevania-spelare och uppskattar God of Wars kommer du inte bli besviken pĂ„ Lords of Shadow. PĂ„ plats fanns Ă€ven professionella spelare att utmana i diverse spel. Du kunde vinna mellan 50 och 100 dollar ifall du hade det som krĂ€vdes. Jag utmanade en tjej i lila hĂ„r pĂ„ en omgĂ„ng Street Fighter 4 och fick förstĂ„s stryk.

HĂ€r fanns ocksĂ„ tredjepartstillverkare som erbjöd diverse tillbehör. DĂ„ dess representanter var sĂ„ entusiastiska provade jag till exempel en arsenal skjutvapen till PS3 och 360. Det revolutionerande var att vapnen var i originalstorlek, hade rekyl och ”rĂ€tt” vikt. Min favorit bland produkterna var Retron. Med Retron kan du spela NES, SNES och Megadrive pĂ„ samma konsol. PĂ„ maskinen fanns Ă€ven uttag för samtliga konsolers handkontroller, men det ingick ocksĂ„ tvĂ„ trĂ„dlösa som fungerade för alla spelformaten. För den som Ă€r intresserad gĂ„r den nu att fĂ„ tag pĂ„ för runt 800 kr inklusive frakt.

SĂ„ hĂ€r i efterhand önskar jag verkligen att jag haft med mig en bĂ€ttre kamera dĂ„ belysningen var sĂ„ dĂ„lig. Önskar ocksĂ„ att jag tagit fler bilder – allra helst dĂ€r jag sjĂ€lv inte ser sĂ„ knasig ut. I slutĂ€nden Ă€r det förstĂ„s ens intressen som gör att vi upplever E3 sĂ„ olika. SjĂ€lv hade jag hoppats pĂ„ en del titlar som aldrig visades, men jag Ă€r lĂ„ngt ifrĂ„n besviken och nĂ„gonting sĂ€ger mig att detta inte var mitt sista E3. Faktum Ă€r att det nog Ă€r ganska mĂ„nga av oss som vill Ă„ka, men inte vet att de uppfyller alla kraven. Fast, detta, vad det kostar och lite annat kan ni lĂ€sa om nĂ€sta vecka