VÄra retrohjÀltar ÄtervÀnder, denna gÄng utan gÀster, för att ta sig an Tiny Toon Adventures till NES. Vi diskuterar vad som definerar plattformsgenren, förvirrar oss i begrÀnsad fÀrgÄtergivning och lÄter tankarna vandra fritt angÄende licenshanterandet. Anders har och spelat fÀrdigt Final Fantasy VII och ger dÄ Àntligen den avslutande episka sagostunden, finalen av fantasin.
Musikpaus
Retroresan: Bunny betyder kanin (Tiny Toon Adventures klart, Super Mario 64 start)
Tack Anders och Samson för ett bra avsnitt!
Det var hÀrligt att Àntligen fÄ höra avslutet av FFVII, och pÄ tal om sagostunden sÄ Mà STE du spela Final Fantasy IX Anders! Motivationen lyder:
Final Fantasy IX ĂR det bĂ€sta av alla FF-spelen. Din resa genom FF skulle inte kunna avslutas pĂ„ ett bĂ€ttre sĂ€tt. FFIX bjuder pĂ„ en mycket finare story i en mycket finare vĂ€rld Ă€n exempelvis VII. Musiken Ă€r den absolut bĂ€sta av alla FF-spel, och dĂ„ menar jag verkligen den BĂSTA med ganska stor marginal. Ăven Uematsu sjĂ€lv pĂ„stĂ„r detta.
Jag skulle jÀttegÀrna se att du avslutade FF pÄ riktigt innan du gÄr vidare med Chrono Trigger eller nÄgot annat. Om du Àr lite velig inför IX, gör dÄ som sÄ att mysa ner dig i din favorit gaming-position, slÀng i spelet och kör den lilla stund det tar att fÄ se loggan ploppa upp pÄ skÀrmen. Jag slÄr vad om att du redan dÄ kommer att förstÄ storheten med detta spel.
Med loggan sĂ„ menar jag alltsĂ„ dĂ„ nĂ€r titeln ”Final Fantasy IX” vackert mĂ„las upp till ubermĂ€ktig musik. Skulle tippa pĂ„ att det kanske tar 30 minuter, om ens det.
Vill avsluta med och sÀga att ni Àr fan bÀst i vÀrlden, pÄ riktigt!
”Final Fantasy IX ÄR det bästa av alla FF-spelen”
QFT!
Tack för Ànnu ett grymt avsnitt.
Intressant att höra om Tiny Toon Adventures dÄ jag trotts allt har trevliga minnen frÄn det spelet. Den lÄga svÄrighetsgraden kan ha bidragit till det dÄ jag var en aktiv men inkompetent spelare som ung.
AngÄende Final Fantasy sÄ blev jag sjÀlv lite besviken pÄ FF7 som jag körde igenom för första gÄngen nyligen (inspirerad av Anders) .
Jag kan haft för höga förvĂ€ntningar och stressade nog igenom lite för snabbt för att hinna njuta ordentligt. Det kĂ€ndes inte som jag kom in i storyn ordentligt. Fick ingen bra kĂ€nsla för varför man skulle förstöra för Shindra nĂ€r dom egentligen ocksĂ„ ville rĂ€dda vĂ€rlden. Ska vi alltsĂ„ döda deras anstĂ€llda för att företagen har en dĂ„lig miljöpolicy? đ Varför kunde inte lite av planetens energi (i form av huge materia) anvĂ€ndas för att sprĂ€nga meteor? BĂ€ttre att offra lite för att rĂ€dda allt. Jag kan ha missat anledning till det, men jag fick ingen kĂ€nsla för varför vi skulle stoppa huge materian.
Sen blev jag vÀldigt irriterad pÄ de minispel man tvingades köra under stora delar av första halvan. Snowboard och chocoboracet var tvÄ delar som sÀnkte spelet rejÀlt för mig. Sjuka stÀmmningsdödare.
Men som sagt… jag stressade nog för mycket. Kanske gĂ„r tillbaka och utforskar lite mer.
Jag mĂ„ste instĂ€mma i Chrono trigger som fortsĂ€ttning pĂ„ sagostunden. MĂ„nga fina minnen frĂ„n det spelet đ
HÄll det goda arbetet gÄende!
”Final Fantasy IX ĂR det bĂ€sta av alla FF-spelen”
QFT!
b ^_^ d <- Ett glatt ansikte och tvÄ tummar upp (b & d Àr knutna nÀvar med tummen upp)
Riktigt trevligt avsnitt igen. Jag körde pÄ Wii-versionen och ligger nu pÄ en ~20 stjÀrnor. NÀr hade ni tÀnkt att spela in?
JÀttekul att höra upplösningen till FF7, sagostunden does not dissapoint! o o/ /o/
Jag har redan gett min Äsikt ang. nÀsta spel men Ànnu en gÄng; jag kan bara hÄlla med Samson om Chrono Trigger. I mina ögen Àr CT bÀttre Àn samtliga spel Final Fantasy serien och om du kör pÄ ett traditionellt JPRG sÄ borde det vara det sjÀlvklara valet. Om du vill ha nÄgot mer annorlunda rekommenderar jag dÀremot Vagrant Story eller Final Fantasy Tactics.
Vagrant Story Ă€r ett action-RPG till PSX dĂ€r du intar rollen som Ashley Riot, en legoknekt som skall infiltrera den förfallna staden LeĂĄ Monde och hitta ledaren till den mystiska sekten MĂŒllenkamp. Under resan in i LeĂĄ Monde visar det sig att allt inte Ă€r som det verkar och en hel del politiska intriger börjar nystas upp. Vagrant Story Ă€r ett ganska svĂ„rt spel med ett krĂ„ngligt vapensystem (Ă€ven om det Ă€r givande nĂ€r du vĂ€l har lĂ€rt dig). Det skulle kunna sammanfattas som lite av ett Metal Gear Fantasy. Dess stora behĂ„llning Ă€r den tĂ€ta atmosfĂ€ren och fantastiska flerbottnade historien. Ett av de allra snyggaste (3D)spelen till PSX för övrigt. Jag skulle nog sĂ€ga att det ser bĂ€ttre ut Ă€n MGS.
Final Fantasy Tactics Ă€r, som namnet antyder, ett strategi-RPG. Du styr din huvudkaraktĂ€r och dess följeslagare över ett isometriskt slagfĂ€lt dĂ€r du slĂ„ss i rundbaserade strider. Till skillnad frĂ„n "vanliga" FF-spel sĂ„ spelar positionering och terrĂ€ng en roll i dessa strider; strider som fyller en betydligt större roll av spelet Ă€n vad du Ă€r van vid frĂ„n huvudserien. Historien Ă€r full av politiska intriger dĂ€r du i rollen som en ung son till en vĂ€lbĂ€rgad adelsman följer de stora omvĂ€lvande hĂ€ndelser under "The Lion War" lite frĂ„n sidlinjen. Stridssystemet Ă€r beroendeframkallande och historien fantastiskt vĂ€skriven, helt i klass med den frĂ„n Vagrant Story. Spelet slĂ€pptes frĂ„n början till PSX men har Ă€ven slĂ€ppts till PSP med undertiteln "The War Of The Lions". PSP-versionen Ă€r svĂ„rare Ă€n PSX-versionen (vilken anpassades lite för oss i vĂ€st) men jag skulle Ă€ndĂ„ rekommendera den över orginalet. ĂversĂ€ttningen Ă€r bĂ€ttre, det finns ett par nya klasser att tillgĂ„ och det Ă€r fullt med alldeles bedĂ„rande handritade mellansekvenser. En av de bĂ€sta portningar av ett gammalt spel jag har sett. I FFT har dessutom en karaktĂ€r frĂ„n ett spel i huvudserien en rolig liten cameo vilket Ă€r en kul liten touch.
Om du vill köra pÄ nÄgot helt annat kan du alltid göra som jag hade tÀnkt mig denna sommar och köra pÄ Planescape Torment. Det kan jag inte sÀga nÄgot om, men av dess rykte att dömma skall det ju vara nÄgonting utöver det vanliga.
Jag tror att det stora misstaget ni gjorde med det förra avsnittet var att ni utannonserade att Super Mario 64 skulle bli nÀsta spel EFTER Tiny Toon Adventures. Inte för att sÀtta för mycket vÀrderingar hÀr, jag har trots allt aldrig spelat TTA, men det Àr lite grann som att vÀrma upp inför VM-finalen i fotboll med att titta pÄ en kvalmatch till Medelpads distriktsturnering för flickor födda 2002; Det Àr helt enkelt totalt ointressant sett till vad det konkurrerar med.
Ska bli sjukt intressant att höra era synpunkter pĂ„ Super Mario 64. MĂ„ste vara ett fĂ„ program dĂ€r ni faktiskt inte behöver kommentarer inför, va? đ Jag har ju detta som en av mina darlings och anledningen till att jag inte kan hata spelet Ă€r för att jag gav bort mitt jullov till den hĂ€r titeln. Jag Ă€r helt enkelt för nĂ€ra för att ge nĂ„gon slags objektiv syn pĂ„ det hela.
Men det Àr klart, sÄ hÀr i backspegeln sÄ finns det nÄgra saker jag inte alls gillar med spelet;
– Det dryga i att leta röda mynt. Det finns oftast inget samband över var de Ă€r gömda, de Ă€r lite överallt. Detta skötte Nintendo bĂ€ttre i Super Mario Sunshine, dĂ€r de röda myntet var gömda över ett speciellt omrĂ„de eller kunde nĂ„s pĂ„ ett speciellt sĂ€tt.
– Utfyllnaden för att nĂ„ 120 stjĂ€rnor. Att behöva jaga 100 mynt kĂ€nns bara drygt (nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ det Ă€r mycket i det hĂ€r spelet drygt) för att fĂ„ en stjĂ€rna. Detta löste de bra i Super Mario Galaxy dĂ€r de, istĂ€llet för att bygga en bana och stoppa in sju stjĂ€rnor, försökte skapa sĂ„ unika stjĂ€rnor som möjligt. Mindre upprepning, större glĂ€dje!
– Kameran. Att kameraarbetet i Super Mario 64 fortfarande hyllas Ă€r snarare ett tecken pĂ„ hur sjuk den hĂ€r spelgenren Ă€r snarare hur bra det Ă€r utfört hĂ€r. Jag mĂ„r fortfarande dĂ„ligt nĂ€r jag hör det dĂ€r ”nööh-nööh”-ljudet!
Och till det jag trots allt gillade/fortfarande gillar med spelet:
– Nintendo lyckades föra över en hel vĂ€rld frĂ„n 2D till 3D. Tog med sig det bĂ€sta frĂ„n det förflutna i ett nytt skal och fick det att kĂ€nnas frĂ€scht igen. Plus lite extra lull-lull.
– Hela 3D-upplevelsen. Det Ă€r ytterst fĂ„ verk inom konsten som kan sĂ€ga haft en sĂ„ stor inverkan pĂ„ en hel kultur. Super Mario 64 Ă€r spelens svar pĂ„ musikens Sergeant Pepper. Det gĂ„r inte att förringa betydelsen av det hĂ€r spelet och vad det fortfarande betyder för en hel bransch. Helt fucking omöjligt.
– Trots över tio Ă„r pĂ„ nacken tycker jag fortfarande att det ser bra ut. Jag tror mycket beror pĂ„ att Nintendo valde att inte övergöra det med att smeta ut en massa texturer som sedermera hela Nintendo 64 blev kĂ€nt för. Det Ă€r sparsmakat med texturer och de som finns Ă€r enkla och pĂ„verkas inte av spelmediumets begrĂ€nsningar. Det Ă€r spartanskt utan att vara fult.
– NĂ€r jag spelade spelet som yngre tyckte jag att all Super Mario-musik var för trallvĂ€nlig, men idag nĂ€r jag lyssnar pĂ„ nĂ„gra av spĂ„ren i SM64 sĂ„ förundras jag av hur vacker vĂ€lkomponerade de Ă€r. För Jolly Roger Bay borde Koji Kondo fĂ„ nĂ„got slags pris!
– AlltsĂ„. Kontrollen. Jag sĂ€ger inte mer.
En sak till;
Jag förundras över fysiken i spelet Ă€n idag. Det kĂ€nns larvigt att prata om stora saker som fysik i ett Super Mario-spel, speciellt eftersom de slĂ€pptes i en tid dĂ„ man pratade mer polygoner Ă€n gravitationslagar, men jag fortfarande imponerad över hur Nintendo programmerade den hĂ€r titeln. Jag ”kĂ€nner” Mario pĂ„ ett sĂ€tt som jag inte gör i spel, inte ens de som slĂ€pps idag.
Exempel 1;
Jag springer snabbt som satan över Ă€ngen. TvĂ€rnitar. VĂ€nder mig om och hjulhoppar. Det dĂ€r ”kĂ€nns”.
Exempel 2;
Jag springer. Gör ett litet skutt. Ytterliggare ett hopp, nu lite högre jĂ€mnfota. Det tredje gör att jag gör en volt i luften och landar sedan graciöst pĂ„ bĂ„da benen. Det dĂ€r ”kĂ€nns”.
Allt det dĂ€r ”kĂ€nns”. Det Ă€r nĂ„got fysiskt över det. Det kĂ€nns liksom i magtrakten pĂ„ ett sĂ€tt som spel idag inte gör, förutom i just dĂ„ Mario-spelen.
(Dessutom var det ju en djÀkla chock 1996 nÀr vi sÄg Mario hjula, volta och göra sparkhopp, lite annorlunda mot den feta rörmokaren vi vant oss vid)
Jag kom pÄ att en polare till mej nog hade Tiny Toon adventures sÄ nu blev jag sugen pÄ att testa det igen och se om jag kommer ihÄg nÄgot frÄn det, speciellt dÄ ni ju kom fram till att det var ett OK spel ÀndÄ.
Super Mario 64… Jag kommer ihĂ„g att jag gillade spelet nĂ€r det kom, och DS versionen spelade jag igenom för nĂ„gra Ă„r sedan och tyckte det höll lika bra det med. Framförallt ska det bli kul att höra om ni lyckas hĂ„lla er neutrala och opartiska i er analys av spelet, oavsett om ni kommer fram till att ni tycker det Ă€r skrĂ€p eller Ă€ndrar er uppfattning. Spelet har sina brister, men de kĂ€nns rĂ€tt smĂ„ och jag tycker helt Ă€rligt att spelet Ă€r bĂ„de kul och har gameplay som hĂ„ller Ă€n idag. Kontrollen Ă€r inte helt precis och nog spelets största svaghet, men den gĂ„r lĂ€ttare att anvĂ€nda med trĂ€ning och man kan lĂ€ra sej olika hopp-knep för att nĂ„ olika omrĂ„den. Kontrollen kĂ€nns för övrigt nĂ€stan precis som den som Ă„terfinns i Super Mario Galaxy spelen. Mario 64 har mĂ„nga vĂ€rldar som alla kĂ€nns vĂ€ldigt olika, med variation som funnits i tidigare Mario-spel med hinderbanor, parkbanor, grottor och labyrinter. Ăven konceptet med att ta flera stjĂ€rnor pĂ„ samma bana med smĂ„ variationer i banans uppbyggnad beroende pĂ„ vilken stjĂ€rna man försöker ta funkar med bra… och Ă€ven detta anvĂ€nds ju i Galaxy spelen. Detta koncept kan dock ibland bli lite tjatigt om man helt fokuserar pĂ„ att ta alla stjĂ€rnor pĂ„ samma bana i rad. Det blir roligare med variationen man fĂ„r med att springa mellan banorna. Musiken Ă€r passande, varierad och med vissa stycken som Ă€r riktigt trallvĂ€nliga. Grafiken Ă€r och kĂ€nns som tidig 3D, men ser trotts detta klar och fĂ€rgglad ut och kameran funkar för det mesta bra, men nĂ€r den vĂ€l strular sĂ„ kĂ€nns det inte kul alls och ibland vill man fĂ„r in kameralĂ€gen som spelet helt enkelt inte tillĂ„ter.
Som ni sett försöker jag dra paraleller mellan Galaxy och Mario 64 dÄ jag helt enkelt tycker det Àr nÀstan samma spel. Visst har Galaxy bÀttre bandesign och mer finurliga twistar pÄ sina pussel, men det Àr Àrligt inte lÄngt ifrÄn Mario 64 som Àven det fick en del intressanta pussel och fiffig bandesign pÄ sina stÀllen. Kontrollen Àr de bÄda spelens största svaghet, men det Àr nog svÄrt att fÄ den mycket bÀttre, det Àr nog helt enkelt svÄrare att fÄ hoppande lika precist i tre dimensioner som det Àr i tvÄ.
Underbart att höra slutet pÄ sagostunden förresten. Det ska bli kul att höra det i sin helhet igen nÀr den hopklippta versionen kommer! Jag ska försöka klara av FF IX sjÀvl snart, men kanske tar upp FF VII igen nÀr det Àr klart, jag har ju inte spelat det pÄ över sju Är nu. Som nÀsta spel i sagostunden skulle jag vilja försöka rekomendera ett lite annorlunda spel. Först vet jag inte om det riktigt rÀknas som retro (skulle vara grÀnsfall i sÄ fall) och det Àr vÀl inte en story som kan klassas som saga direkt, men du frÄgade efter nÄgot annorlunda och vÀsterlÀndskt, sÄ varför inte pröva Deus Ex? Det Àr ett FPS förvisso, men storyn Àr riktigt vÀlskriven och spelet gÄr att spela pÄ mÄnga olika sÀtt med massor av lösningar pÄ varje problem. Spelet borde tilltala alla som gillar sci-fi och cyberpunk. Men det blir nog roligast att spela nÄgot i stil med Chrono Trigger eller Final Fantasy IX, kanske speciellt dÄ jag tror Samson redan spelat dom och hans roll i de tidigare sagostunderna har varit minst lika viktig som Anders berÀttande.
Kan Anders förresten förklara hur han lyckades sĂ€tta likhetstecken mellan en förlovning och sin nördskola.. jag fĂ„r inte riktigt ihop det. đ
Tack för ett underbart program och njut nu riktigt av ert sommarlov sÄ hörs vi i höst igen!
Skönt att Final Fantasy 7-sagan Ă€ntligen fĂ„tt ett slut! Jag har spelat det sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger, men aldrig avslutat det. Tack Brunlöph för att du spoilat hela slutet Ă„t mig, sĂ„ slipper jag traggla mig igenom det Ă€nnu en gĂ„ng. đ
Har lyssnat pÄ er podcast lÀnge utan att kommentera, sÄ nu kom min första kommentar. Nu ska jag laga barnmat. Men annars fÄr ni ett retrotips till kommande avsnitt. Ufouria till NES. Det slÀpptes nyss pÄ VC, och det minns jag var riktigt kul!
Keep playing in the free world!
Fan! Vad ultimat om Ernst Kirchsteiger skulle gÀsta er.
Oj! Super Mario 64 Àr ett lÄngt spel sÄ det hoppar jag. Sommaren Àr för kort för att sitta inne och spela spel sÄ jag hoppar över det hÀr dessutom sÄ har jag tror jag tagit alla stjÀrnor i Super Mario 64. Jag tyckte det var ett riktigt bra spel men dÄ tyckte jag att N64:an var en riktigt bra konsol med Zelda Majoras Mask som dess bÀsta spel.
RPG tips:
Suikoden 1
Ăr ett riktigt bra RPG. Det hĂ€r Ă€r som om Metal Gear Solid möter Final Fantasy med mĂ„nga intressanta karaktĂ€rer och en massa djupa intressanta intriger. Sedan har vi det att man kan rekrytera en massa karaktĂ€rer och se hur ens bas vĂ€xer lite som ”Metal Gear solid Peace Walker” eller Pokemon för den delen. Det alltid intressant att prova rekrytera slagna fiender eller sĂ„ kan man hugga halsen av dem. Det Ă€r svĂ„rt att beskriva en story utan att spoila den men det handlar om krig.
Annars sÄ hÄller jag med vargavaka om Final Fantasy Tactics fast dÄ blir det Square enix igen.
Om du vill ha ett WRPG sÄ finns det bara ett spel jag har tyckt om och det Àr Planescape: Torment. Fast WRPG Àr inte riktigt min stil.
Hej! Har precis börjat lyssna pÄ er och Àr mycket posetivt överaskad mÄste jag sÀga! ser fram emot Super Mario 64 som fan, mÄnga fina minnen dÀr!
MÄste Àven tipsa om mina 2 absolut farvorit rpgs.
Secret of Mana.
Hade mycket skoj med detta spelet. Gillar hur man stridar i detta spelet och har mÄnga fina minnen med detta dÄ man kunde spela flera spelare, Àlskar musiken.
Grandia 2 tycker jag ocksÄ vÀldigt mycket om, spelade detta pÄ PC och antar att det gör sig bÀttre med kontroll istÀllet för tangentbord men jag fastnade för storyn och strids-systemet. ocksÄ mycket bra mysik imo.
Fint avsnitt och fint avslutning pÄ ff7.
Jag skulle personligen vilja ha FF9 hÀr nÀst pÄ fat men har kÀnnslan av att Anders Àr instÀllt pÄ nÄgot lite mer nerskalat rpg, iaf i grafikvÀg.
Och jag hoppas att FF:AC blir ett Àmne att tala om snart!
Nu vill jag inte vara den som Àr den men ni har faktis helt gÄtt förbi att Anders Àr skyldiga oss ett straff frÄn nÄgra avsnitt tillbaka dÄ du inte var nÀrvarande och jag vill ha upprÀttelse!
Jag tyckte iofs att mitt straff med att Samson kokar ihop en pizza som Anders fÄr Àta skulle vara nÄgot men den gilla inte ni sÄ vi fÄr vÀl börja spÄna pÄ ett nytt, nu har ni nÄgra veckors upphÄll att klura pÄ nÄgot.
Kanske utveckla Samsons straff lite, springa 5km MEN sammtidigt typ klara nÄgra banor i ett retrospel pÄ Gameboy, Tetris, Megaman, Super Mario?
Fast ni Àr sÄ satans goa att ni kanske ska slippa undan straff ÀndÄ!
Trevlig podcast ni har hÀr. Ljudet var lite konstigt i detta avsnitt men bra ÀndÄ.
Samsons sidekick pratar sÄ lustigt ;).
Sen vet ju alla att ICO Àr bÀttre Àn SOTC. Och att sÀga att Galaxy Àr bÀttre Àn Mario 64 Àr som att sÀga att McDonalds smakar bÀttre Àn Max eller att krÀftor skulle vara bÀttre Àn surströmming. NÀ, skÀmt och sido, kommer fortsÀtta lyssna i framtiden. Riktigt bra jobbat given nedladdning varje vecka.
Nej fan vad surt att ni ska ha uppehĂ„ll till september men klart ni har förtjĂ€nat de men blir tomt inget radio speltorks eller retroresan dom 2 överlĂ€gset bĂ€sta podcast i Sverige.. NĂ€r de gĂ€ller sagostunden tycker jag Anders ska spela igenom ff9 mest för de troligast Ă€r de sista bra ff spelet som gjorts efter ha spelat igenom 13 har jag gett upp allt hopp om final fantasy serien…
SĂ„ Anders kom till andra bas med Samson?
AngÄende resident evil kÀnslan i mario 64 sÄ tycker jag spökhuset pÄminner om herrgÄrden i resident evil och det dÀr jÀvla pianot Àr min nemesis.
Det Àr inget fel med kameran i Mario 64, det Àr bara alla som klagar som helt enkelt Àr dÄliga! För övrigt vÀntar jag fortfarande pÄ att den mobbigt stöddiga pingvinen och dess bortskÀmda ungar fÄr ett eget spel. Kan Tingle sÄ kan vÀl mobbarpingvinen!
Jag vill bara börja med att tacka för Ànnu tvÄ bra avsnitt. Jag trodde inte att det skulle fungera med gÀster men ni gjorde ju det perfekta valet i Sebastian och Andreas.
Denna vecka kunde jag för första gÄngen hÀnga med pÄ eran resa och det med det första spelet som jag Àgde (tillsammans med bror och syster). Det var dÄ ocksÄ det första spelet som jag spelade ordentligt. NÄja till omdömet:
Det visuella:
Grafiken Àr förstÄs inte spelets styrka dÄ den likt de allra flesta tidiga 3D-spelen har Äldrats en hel del. Kameran allt som oftast bra om man inte Àr nöjd sÄ har man bra möjligheter att Àndra sjÀlv.
Ljudet: Ăr bra som alltid med nĂ„gra ljusglimtar lĂ„tarna pĂ„ Vattenbanorna och framförallt slutlĂ„ten Ă€r riktigt sköna.
Gameplay:Underbart. Det bÀsta med spelet. Banorna designas med spelkÀnsla i Ätanke och Nintendo visar att de har fantasi och kreativitet nÀr de designar banor.
Slutligen ett fantastiskt bra spel som lade grunden till mitt favoritspel nÄgonsin. (Super Mario Galaxy, kan snart förmodligen lÀgga till en tvÄa dÀr ocksÄ snart) Intressant att man ÀndÄ motbevisas i att grafiken inte Àr sÄ viktig dÄ jag tycker att det ger mycket av den hÀrliga kÀnslan och ger en extra dimension mellan till spel som Super Mario World och Super Mario Galaxy i jÀmförelse med sÀg Super Mario Bros 3 och Super Mario 64.
Keep rocking strong.
Förmodligen för sent för att hinna komma med i avsnittet men jag kör pÄ lite ÀndÄ.
Super Mario 64 Àr likt Zelda: OoT, det första i sin spelserie som tar steget in i 3D och det Àr förmodligen det hÀr som fÄtt mig att verkligen fortsÀtta Àlska spelet. NÀr jag i mina yngsta dagar strÀckspelade bÄde Super Mario Allstars + Super Mario World och Zelda 3 var steget in i 3D nÄgot fenomenalt hÀftigt som verkligen etsat sig fast som ett par retroglasögon.
Men efter att ha kollat in Anders ta den sista stjÀrnan (fantastisk bedrift för övrigt) fortsatte jag kolla Super Mario 64 videos och allt jag kan sÀga Àr att jag aldrig nÄgonsin kommer spela om spelet. Kameran Àr Ät helsike och allting kÀnns bara.. fel med dagens mÄtt mÀtt. DÀr (i mitt tycke och erfarenhet förstÄs) Ocarina of Time faktiskt fortfarande hÄller sÄ har SM64 stannat och blivit nÀstintill ospelbart idag. PÄ sin höjd skulle jag kunna tÀnka mig att hoppa in i första tavlan bara för att Àn en gÄng kunna ta pÄ sig Marios flygkeps och ta en flygtur i vÀrlden (vilken upplevelse det var första gÄngen!).
Det enda som förmodligen hÄller Àn idag Àr det lekande konceptet med tavlor, levande vÀrldar som kittlar mig Àn idag. Och förstÄs, den otroligt, otroligt fantastiska musiken.
Ser fram emot imorgon, nĂ€r ni flyttar fram Super Mario 64 fjorton Ă„r i tiden! đ
PS: att ni lĂ€mnar oss en hel mĂ„nad utan Retroresan Ă€r verkligen inte okej. Vad ska jag nu anvĂ€nda för ursĂ€kt för att slippa vara social? đ