Trots att vi inte ens befinner oss i december än, så tänkte jag lista 2010 års trender. Svampriket kommer ändå ha så otroligt mycket att erbjuda i december. 😉 Den här delen tar som sagt upp årets besvikelser, och spel som inte levde upp till hype och namn.

Jag har då och då kritiserat recensenter för att vara för snälla mot spel. Men i år måste jag säga att kritikerna faktiskt vågat ryta till då och då. Enormt hypade spel från stora spelserier har inte fått så höga betyg som man förväntat sig var garanterat. Här är några exempel:

Metroid: Other M: Samus Aran pratar. Samus Aran PRATAR! Massor! Metroid: Other M gjorde många av seriens fans mer eller mindre besvikna. Man saknade atmosfären, och Samus var inte längre varken ensam eller mystisk.

Hon var mer som en bekräftelsehungrig tonåring med daddy issues. Spelet i sig beskrevs av många som för mycket Team Ninja, för lite Metroid. Aldrig förr har ett av seriens riktiga installationer fått så sval kritik av både fans och kritiker.

Final Fantasy: Året inleddes med Final Fantasy XIII, som hade hunnit skapa både hype och kontroverser med sin Xbox 360-release. När fans fick det i sina händer blev de flesta hemskt upprörda över hur linjärt spelet var, och hur annorlunda striderna utspelade sig. Spelet hånades i media och man kallade dess inledande 40 timmar för världens längsta tutorial.

Till råga på allt släpptes även onlinesatsningen Final Fantasy XIV, och drog därmed namnet i smutsen ytterligare med de överlägset lägsta recensionerna ett huvud-Final Fantasy någonsin erhållit. Nu återstår om Final Fantasy Versus XIII kan rädda äran.

Alan Wake: Efter att vi blivit frestade sedan 2005 hade vi haft fem år på oss att bygga uppförväntningarna på Alan Wake. Det skulle bli Microsofts viktigaste konsolexklusiva titel för 2010, och samtidigt placerat Remedy på kartan över världens mest respekterade superutvecklare. Och kanske hade det blivit ungefär så, om spelet bara släppts en sådär 2-3 år tidigare.

Som det blev nu hade tiden liksom sprungit ifrån det på många sätt. Grafiken är inte riktigt lika imponerande, spelmekaniken har redan gjorts bättre förr och miljöerna kändes upprepande. Spelet blev inte den enorma framgång man väntat sig varken försäljningsmässigt eller hos kritikerna.

Fable III: Peter Molyneux har blivit försiktigare än han brukar med hypen. Men efter två riktigt bra spel som bara blivit bättre efter varje installation hade Fable III höga förväntningar på sig ändå. Det skulle handla ännu mer om val och beslut som påverkar världen på macronivå, och hela spelet skulle vara i större skalor.

Det slutade med att Fable III tappade fokus, och egentligen inte bjöd på mer än vad föregångaren redan gjort bättre. Resultatet blev att serien tog en störtdykning när det kommer till pressens kritik, och även fansen gnällde över att de förväntat sig något mer. Något nyare. Något bättre. Molyneux har saker att göra innan Fable IV.

Mafia II: Första Mafia kom och tog alla med storm. Åtta år senare fick vi uppföljaren, och det kändes på många sätt och vis som att vi var kvar kring 2002. Det har varit ett extremt buggigt 2010, med spel som Red Dead Redemption och Fallout: New Vegas. Mafia II hör hemma i den gruppen.

Det har även varit populärt med urkassa PS3-versioner, så som Bayonetta och… well, Red Dead Redemption. Mafia II passar in även bland dem. Mycket har hänt inom spelets genre de senaste 8 åren, och det märktes verkligen. Betygen gick från svala till urusla, och spelet hade inte en chans att leva upp till sin hyllade föregångare.

Medal of Honor: Efter att ha varit med och skapat en andra världskriget-våg av spel som varade längre än själva kriget de baserades på, tyckte Electronic Arts det var dags att återuppliva Medal of Honor. Det skulle bli speljättens definitiva svar på sin största konkurrents otroligt framgångsrika Call of Duty-serie.

Spelvärldens två största utgivare skulle strida om målgruppen som Modern Warfare skapat. Men när Medal of Honor äntligen släpptes visade det sig inte vara mycket mer än en extremt blek kopia av Infinity Wards framgångsrika spel. Call of Duty sitter fortfarande helt ohotad på tronen.

Gran Turismo 5: Gran Turismo är världens mest respekterade bilspelserie. Under generationer har det agerat måttstock för genren. Allt annat som släpps inom genren döms utifrån hur nära Gran Turismo det kommer. Men när Gran Turismo 5 äntligen släppts efter 6 års utveckling verkar det som att det mött samma öde som Alan Wake.

Många säger redan att spelet känns gammalt och daterat. Irrelevant och efter dagens standard. Man menar även att spelet saknar spelglädje, och fokuserar alldeles för mycket på simlulation. Kvar blir vad som riskerar att bara tilltala en mycket liten och mycket hård kärna av konsumenter. Och det är då som Forza-serien intar tronen som världens bästa och mest framgångsrika bilspel.