Det Àr lika bra att avslöja det i en öppen bekÀnnelse: jag spelar alltid, alltid, alltid som en kvinna i spel om jag har chansen att göra det. Man skulle kunna sÀga att det började redan under Super Nintendo-eran. Det bara blev som sÄ att mÄnga av kvinnorna var mina favoriter att spela med i spel. Inte för att de var kvinnor i sig, utan för att de helt enkelt passade min spelstil. Chun Li var till exempel snabb och hoppade högt. Jag gillade att slÄss i luften, sÄ att sÀga. MÄnga snabba attacker ovanifrÄn, som sakta men sÀkert nötte ner fiendens hÀlsomÀtare.
Men redan innan Super Street Fighter II var det Peach som dominerade i Super Mario Bros 2. Jag föredrog henne garanterat framför Marios otillrĂ€cklighet, och Luigis bĂ„ngstyrighet. Jag menar, hennes klĂ€nning gör att hon kan svĂ€va. Hur bra Ă€r inte det? Att spela med Peach gjorde ett redan enkelt spel nĂ€stan för lĂ€tt. Av samma skĂ€l föredrog jag Ă€ven Dixie Kong framför Diddy i Donkey Kong Country 2. Precis som Peach kunde hon svĂ€va förbi massor av faror. Det riktigt sura vore ju om man gjorde dessa kvinnliga karaktĂ€rer enklare att spela med eftersom man tĂ€nkte att ”sugiga tjejer” skulle vilja spela med dem. Jag hoppas inte.
Men det var inte förrÀn jag började spela Unreal Tournament som hela grejen med att spela som kvinna fick ett syfte. Efter ett par Är hade jag börjat spela med Europas elitspelare, och de som spelat Unreal Tournament pÄ den nivÄn vet att nio av tio spelare anvÀnder kvinnliga karaktÀrer i matcherna. Det Àr inte för att de Àr snabbare eller hoppar högre, utan för att deras modeller Àr mindre.
Det pÄverkar inte hitboxen. De Àr alltsÄ inte rent tekniskt svÄrare att trÀffa. Men rent psykiskt pÄverkar det din mostÄndare nÀr du ger honom en mindre mÄltavla. Har du tiondelarna, ljuset och vinklarna pÄ din sida kan du dÀremot vinna en tiondel extra innan du blir upptÀckt. Det Àr dessa tiondelar och mentala övertag som vi försökte Ästadkomma genom att spela med kvinnliga karaktÀrer. I senare inlÀgg slog kvinnorna dessutom volter i luften, vilket distraherade ytterligare.
Det hĂ€r har alltsĂ„ hĂ„llit i sig. FrĂ„n Peach och Chun Li frĂ„n SNES, via kvinnorna i Unreal Tournament, och nu spelar jag allt som en kvinna om jag har chans att vĂ€lja. Fallout â kvinna. Mass Effect â kvinna. Left 4 Dead â kvinna. PokĂ©mon â kvinna. Alltid, alltid, alltid kvinna. Det Ă€r tradition.
Det dÀr lÄter exakt som min bror (hiro). För honom har det alltid varit ett sjÀlvklart val att spela med en kvinnlig karaktÀr. Om valet finns förstÄss!
Sign me up som en av de digitalt transsexuella. Har t.o.m. utgett mig för att vara kvinna bakom min kvinnliga karaktÀr i online-spel. Vet inte varför, minns inte hur utgÄngen blev av det, men jag vet att det inte var sista gÄngen det hÀnde.
Bra skrivet, det Àr givetvis nÄgon underliggande förtryckt sexualitet som fÄr oss att göra dessa val. Avbsolut.. =)
Minns en gammal version av CS dÄ man kunde vara kvinna som terrorist. Det var riktigt coolt.. synd att det Àndrades. Fast i rollspel Àr jag ÀndÄ oftast snubbe.. av nÄn anledning..
Jag föredrog att spela som kvinna för första gÄngen i Golden Axe till Megadrive. Amazon-kvinnan i rött Àr ju bara sÄ mycket bÀttre, smidigare och har skön magi.
Magi Àr coolt över huvudtaget och jag föredrar att hÄlla distansen till mina antagonister.
DÀrför blev det sjÀlvklart att spela Sorceress i Diablo 2.
Jag förstÄr inte charmen med att vara Barbarian (i Diablo 2) pÄ samma sÀtt som mina kompisar skakade pÄ huvudet Ät att jag frivilligt spelade med en kvinnlig karaktÀr.
NÀr det gÀller Left4Dead Àr det aldrig nÄgon som vill vara kvinnan och sjÀlv ser jag en fördel i att spela henne.
Jag har nĂ€mligen fĂ„tt för mig att jag fĂ„r bĂ€ttre support dĂ„ det kanske ligger i vĂ„r natur att försvara en kvinna i nöd… đ
PS. RĂ€knas det om man föredrar att spela GianaÂŽs sister framför Super Mario Bros. ?? đ
Aglet:
Haha, jag utgav mig ibland för att vara kvinna i World of Warcraft (sjÀlvklart spelade jag som en kvinnlig karaktÀr). Jag fick mycket mer hjÀlp dÄ. Folk bjöd till och med pÄ guld ibland. ^^,
I super Mario Bros 2. tycker jag att Peach Àr överlÀgset bÀst och jag spelar nÀstan alltid med henne.
@Tommy: HjÀlpen fanns vÀl, men det lustiga Àr att jag inte utgick ifrÄn att jag fick hjÀlp. Och den var inte vÀldigt frekvent. Det var nog snarare attityderna som Àndrades. Jag blev bemött pÄ ett annat sÀtt.
à andra sidan ljuger jag stÀndigt om var jag kommer ifrÄn. Det ska mycket till innan jag erkÀnner att jag Àr frÄn Sverige. Har fÄtt för mig att det ger mer negativ respons Àn nÄgot annan information man uppger.
Var likadan ganska lĂ€nge, men det ebbade ut fĂ„r nĂ„gra Ă„r sedan. Nu Ă€r det mest blandat, och vad som kĂ€nns roligast för stunden som gĂ€ller. đ
Jag varierar. Har inget förbestÀmt. Beror sig pÄ hur jag kÀnner just dÄ för tillfÀllet.
Fightingspel sÄ om karaktÀren intresserar mig sÄ spelar jag gÀrna, hur gÀrna som helst med henne. Det stör mig inte. Tyckte Àven jag om Chun Li i Street Fighter 2. Nog min första TV-spelsrelaterade förÀlskelse tror jag.
SĂ„ henne spelade jag vĂ€ldigt gĂ€rna med, men nu sĂ„ gillar jag inte hennes spelstil alls đ
Henrik:
I Street Fighter IV har de ju förstört henne totalt. đ
Hon kÀnns klumpig och otymplig. Som om hon har superkorta ben.
SjĂ€lv vĂ€ljer jag kvinnliga karaktĂ€rer frĂ€mst för den kvinnliga fĂ€gringen. Jag Ă€r nog lite gubbsjuk helt enkelt. đ
Hej, mitt namn Àr Dennis och jag Àr TV-spelstranssexuell.
Jag trodde att min tendens att spela kvinnliga karaktĂ€rer var en relativt ny sĂ„dan, men efter att ha lĂ€st din text sĂ„ inser jag snabbt att jag kan spĂ„ra detta tillbaka till barndomen. Precis som du sĂ„ var det kanske i grund och botten ett speltekniskt val, dĂ€r jag helt enkelt föredrog hur Chun Li sparkade i SFII, och hur Peach plattformade i SMB2, men det har i dag utvecklats till ett mer estetiskt grundat beslut. Visserligen kan det ha lite att göra med sexualism, men det Ă€r inte för att jag vill ha nĂ„got ’sexigt’ att stirra pĂ„ medan jag spelar – tvĂ€rtom vill jag att hon gĂ€rna ska se mer alldaglig ut, för att verka mer trovĂ€rdig i den vĂ€rld hon lever i, och blir dĂ€rmed lĂ€tt irriterad pĂ„ spel som tvingar pĂ„ en smink och stylat hĂ„r, och rustningar/klĂ€der som aldrig sluter tĂ€tt. Visst kan det se kvinnligt vackert ut, men vad tusan har det i ett krigsspel att göra, liksom? Chainmail Bikini Ă€r alltsĂ„ nĂ„got av det vĂ€rsta jag vet, och nĂ€r de lade till obligatoriska sĂ„dana i MMO-spelet Rift, sĂ„ slutade jag spela. Jag gillar dessutom oftast de kvinnliga kĂ€mparna i fighting-spel, och du kan ju tĂ€nka dig hur mycket jag grĂ€t nĂ€r de gjorde sin nya design pĂ„ damerna i Soul Calibur IV. Den gamla favoriten Sophitia gĂ„r inte lĂ€ngre att ta pĂ„ allvar…
Jag har sett ett mönster nÀr jag spelar TV-spel dÀr man kan vÀlja kön och förmÄgor.
Jag heter stÀndigt Tuve.
Jag Àr alltid en kvinna om jag kan vÀlja kön.
Mestadels rödhÄrig kvinna.
Och Àr alltid offensiv.
Numera spelar jag ofta som kvinna vilket inte var fallet förut, men jag vÀgrar ofta sexistiskt framstÀllda figurer av ren princip, om nu inte deras fÀrdigheter vÀger upp. För det handlar trots allt om det i slutÀndan. Köper jag Marvel vs Capcom 3 kommer jag definitivt spela med Morrigan hela tiden, hon Àr helt enkelt den bÀsta för mig (av de jag testat hittills).