Det är lika bra att avslöja det i en öppen bekännelse: jag spelar alltid, alltid, alltid som en kvinna i spel om jag har chansen att göra det. Man skulle kunna säga att det började redan under Super Nintendo-eran. Det bara blev som så att många av kvinnorna var mina favoriter att spela med i spel. Inte för att de var kvinnor i sig, utan för att de helt enkelt passade min spelstil. Chun Li var till exempel snabb och hoppade högt. Jag gillade att slåss i luften, så att säga. Många snabba attacker ovanifrån, som sakta men säkert nötte ner fiendens hälsomätare.

Men redan innan Super Street Fighter II var det Peach som dominerade i Super Mario Bros 2. Jag föredrog henne garanterat framför Marios otillräcklighet, och Luigis bångstyrighet. Jag menar, hennes klänning gör att hon kan sväva. Hur bra är inte det? Att spela med Peach gjorde ett redan enkelt spel nästan för lätt. Av samma skäl föredrog jag även Dixie Kong framför Diddy i Donkey Kong Country 2. Precis som Peach kunde hon sväva förbi massor av faror. Det riktigt sura vore ju om man gjorde dessa kvinnliga karaktärer enklare att spela med eftersom man tänkte att “sugiga tjejer” skulle vilja spela med dem. Jag hoppas inte.

Men det var inte förrän jag började spela Unreal Tournament som hela grejen med att spela som kvinna fick ett syfte. Efter ett par år hade jag börjat spela med Europas elitspelare, och de som spelat Unreal Tournament på den nivån vet att nio av tio spelare använder kvinnliga karaktärer i matcherna. Det är inte för att de är snabbare eller hoppar högre, utan för att deras modeller är mindre.

Det påverkar inte hitboxen. De är alltså inte rent tekniskt svårare att träffa. Men rent psykiskt påverkar det din moståndare när du ger honom en mindre måltavla. Har du tiondelarna, ljuset och vinklarna på din sida kan du däremot vinna en tiondel extra innan du blir upptäckt. Det är dessa tiondelar och mentala övertag som vi försökte åstadkomma genom att spela med kvinnliga karaktärer. I senare inlägg slog kvinnorna dessutom volter i luften, vilket distraherade ytterligare.

Det här har alltså hållit i sig. Från Peach och Chun Li från SNES, via kvinnorna i Unreal Tournament, och nu spelar jag allt som en kvinna om jag har chans att välja. Fallout – kvinna. Mass Effect – kvinna. Left 4 Dead – kvinna. Pokémon – kvinna. Alltid, alltid, alltid kvinna. Det är tradition.