Krönika

Bedöm efter spelets vision

Direkt när jag sa att jag var klar med Journey dök flertalet personer på mig på Twitter, MSN, Skype och Facebook. Aldrig förr har så många frågat mig vad jag tyckt om ett spel, och aldrig har förväntan att jag ska älska ett spel varit så påtaglig. Den pressen gjorde mig vrång, och jag valde att inte säga rätt ut vad jag tyckte förrän hetsan lagt sig. I stället påpekade jag att spelet är kort, linjärt och saknar utmaning. För otränade öron låter det kanske som negativ kritik, och det var lite det som var meningen. Som sagt, vrång. Men då ska man veta att jag ser de tre egenskaperna som positiva. Jag gillar handhållning till en viss grad, och kallar det snarare pedagogik.

Jag tror inte på att döma spel efter vad jag vill att de ska vara i stället för vad de försöker vara
Om jag hade satt en siffra på Journey i en månadsresumé skulle det bli en grön 5-svamp. Betyder det att jag inte har något negativt att säga om spelet? Självklart inte. Men det är här jag skiljer mellan subjektivt och objektivt i en recension. Ingen recension är objektiv (då är det inte en recension), men en bra recension har enligt mig en gnutta objektivitet bakom omdömet som delas ut. Jag hade till exempel gärna sett problemlösning i Journey. Men ett poängavdrag för bristen av problemlösning hade jag egentligen bara kunnt göra om spelet hade dålig problemlösning. Jag tror inte på att döma spel efter vad jag vill att de ska vara i stället för vad de försöker vara. Och Journey gör inte ett enda misstag i att uppfylla sina satta ambitioner.

Att bedöma ett spel utifrån vad det vill åstadkomma, alltså. Den här diskussionen dök upp mellan mig, Ludde och Brunlöf när vi pratade om att både jag och Ludde vill ge Nintendoland fem av fem i betyg. Eller, jag vill det. Jag är inte säker på om Ludde vill det. Då dök frågan upp om man verkligen kan ge ett spel som Nintendoland högsta betyg, när det är samma siffra som placeras på Bioshock, Half-Life 2 och Ocarina of Time. Betyder det att man säger att Nintendoland är lika bra som Ocarina of Time? Nej, jag ser varje spels skala som relativ och oberoende av spel utanför genren.

En femma till Nintendoland är därför inte samma femma som en femma till Ocarina of Time. Det är en femma som representerar att visionen Nintendo jagat är en underhållande sådan, och att man uppfyllt den till den nivå som är möjlig för genren. Här kan man såklart diskutera vidare med frågor om vare sig poäng ska dras bort från betyget pga avsaknad av onlinespelande, eller om det inte ska påverka betyget eftersom onlinespelande inte var del av Nintendos vision. Vad tycker ni? Finns det något som gör ett spel objektivt bättre oavsett spelets vision?

Kommentarer

  1. Christoffer skriver:

    Nintendoland är dock riktigt jädra kul så i ren rolighetsfaktor är det ju en fullpoängare. Speciellt om man är flera då lyfter spelet flera varv.
    Nintendoland kan jag jämföra lite med Trials då man jagar hela tiden på finslipa tider, dock kan jag inte subjektivt ge Trials HD/Evo full pott trots att det är 2 av dom bästa spelen denna generation.
    Men förstår helt och hållet vad du vill få fram, dock skulle väl publiken gå “apeshit” av att se att ett spel som Nintendoland få 9 alt. 10 i betyg.
    Men JA du kan ge Nintendoland full pott spelar ingen roll hur det ser ut tycker man det är värt det så kör man på det.
    Dock vill jag se mer spel få sämre betyg då 5 är godkänt enligt en 10 skala och 2.5 godkänt på en 5 skala.

    Journey sågar då jag med fotknölarna då jag inte tycker det tillför nånting till spelvärlden.
    Audiovisuellt visst men yta är inte bra vilket detta bevisar.

  2. Alex skriver:

    En viktig poäng, men köper inte riktigt att det ena förhållningssättet är objektivt mer rätt än det andra. Om du ansett att problemlösning bidragit till det Journey försöker säga/göra och du kan argumentera fört så hade det varit legitim kritik oavsett om du är ensam om den eller inte. Man kan väl också argumentera mer generellt för att det är en av spels styrkor att skapa en känslomässig anknytning genom ett prestationssystem (som Journey redan har i form av samlande, men som kan se ut lite hursomhelst). Nu har jag inte spelat Journey, men såna här polariserande spel är alltid intressanta att läsa om.

    Det här med att en betygssifrra står för olika saker beroende på typ av spel är jag kluven till då det väl förlitar sig på att läsaren känner skribentens smak hyfsat, såvida recensionen inte är mer djupgående och detaljerad än vad ni vanligtvis kör med här. Ser nog hellre att inget betyg ges och att orden istället får säga allt.

  3. Tommy Håkansson skriver:

    Christoffer:
    “Dock vill jag se mer spel få sämre betyg då 5 är godkänt enligt en 10 skala och 2.5 godkänt på en 5 skala.”

    Helt rätt. Men det blir samtidigt lite svårt eftersom de allra sämsta spelen sällan recenseras. Spelen som har PR-budget att synas är sällan sämre än 5/10, om recensenterna får hem spelen alls. Och om de ens vill att skitspelen ska ta upp plats i deras tidning eller på deras sajt. Som jag uppfattat det, i alla fall. Så det är lite svårt det där, om var man ska sätta medelpunkten.

    Alex:
    “Om du ansett att problemlösning bidragit till det Journey försöker säga/göra och du kan argumentera fört så hade det varit legitim kritik oavsett om du är ensam om den eller inte.”

    Fast där tycker jag utvecklarna själva får bestämma. Bara That Game Company kan veta vad deras vision med Journey var, och om problemlösning var del av den eller inte. Sen kan man ju dyka djupare in i det faktum att jag spelade det offline, när det verkar som att det är ämnat att spelas online med en främling. Så jag slänger in subjektivitet i deras vision där, iof. De får helt enkelt skylla sig själva som bjuder på möjligheten. :p

  4. Alex skriver:

    “Bara That Game Company kan veta vad deras vision med Journey var,”

    Om de inte gör som Braidskaparen och personligen börjar kommentera andras recensioner och säga hur de missuppfattat allt, ja; från det jag sett (länk ovan) har jag inte fått ut så mycket om vad ett medvetet budskap med Journey är annat än att vi ska ‘känna saker’ och att de vill ge en unik multiplayerupplevelse. Oavsett så är det inte visionen (om du menar idealbild och inte den spirituella biten, då får du gärna utveckla lite) vi spelar utan resultatet av den. Men ingen av dem ‘går fria’ från kritik, ungefär som DoA-teamets vision om att göra “de sötaste flickorna i ett spel” kan kritiseras redan när vi sett trailern på spelet.

    Hehe, efter att ha kollat på en okommenterad let’s play så skulle jag säga att multiplayer-delen är ett nyckelelement i upplevelsen. Och att det faktiskt är ett rätt konventionellt spel – det har ju (väldigt simpel) problemlösning, banuppdelning, rörelseuppgraderingar, trophies(!), gömda hieroglyfer som ger lite exposition och det belönar framfart med väggmålningen som funkar som en recap/briefing av färden. Så mycket går att ha synpyunkter på ur det perspektivet.

  5. Christoffer skriver:

    Tommy: Jao tyvärr är det ju så. PR maskineriet ska få bestämma vilka betyg som ska tryckas ut.
    Fast det finns gott om skitspel i betygskiktet 7-9/10 så tycker det är tråkigt att det är pengar som ska styra vilka spel som är “bra” och vilka som är “dåliga”

  6. Samson skriver:

    @Christoffer: Wait what? Det var ju inte det Tommy sa, eller? Det han sa var: De spel som ENS når recensenten är så pass bra att utvecklarna satsar PR-pengar på att se till att vi får höra talas om dem (och recenserar dem).

    @Ruben: Betygskalornas betydelse är inte altid självklar. Att du ser logiken i “5/10 betyder halvbra” betyder inte att de som satt upp betycgsnyckeln håller med. IGN t ex har ju som policy att ett “godkänt” spel är ca 7.5/10. Det är ju därför som alla spelsiter har en egen betygsnyckel att hänvisa till.

Skriv en kommentar