Direkt när jag sa att jag var klar med Journey dök flertalet personer på mig på Twitter, MSN, Skype och Facebook. Aldrig förr har så många frågat mig vad jag tyckt om ett spel, och aldrig har förväntan att jag ska älska ett spel varit så påtaglig. Den pressen gjorde mig vrång, och jag valde att inte säga rätt ut vad jag tyckte förrän hetsan lagt sig. I stället påpekade jag att spelet är kort, linjärt och saknar utmaning. För otränade öron låter det kanske som negativ kritik, och det var lite det som var meningen. Som sagt, vrång. Men då ska man veta att jag ser de tre egenskaperna som positiva. Jag gillar handhållning till en viss grad, och kallar det snarare pedagogik.

Jag tror inte på att döma spel efter vad jag vill att de ska vara i stället för vad de försöker vara
Om jag hade satt en siffra på Journey i en månadsresumé skulle det bli en grön 5-svamp. Betyder det att jag inte har något negativt att säga om spelet? Självklart inte. Men det är här jag skiljer mellan subjektivt och objektivt i en recension. Ingen recension är objektiv (då är det inte en recension), men en bra recension har enligt mig en gnutta objektivitet bakom omdömet som delas ut. Jag hade till exempel gärna sett problemlösning i Journey. Men ett poängavdrag för bristen av problemlösning hade jag egentligen bara kunnt göra om spelet hade dålig problemlösning. Jag tror inte på att döma spel efter vad jag vill att de ska vara i stället för vad de försöker vara. Och Journey gör inte ett enda misstag i att uppfylla sina satta ambitioner.

Att bedöma ett spel utifrån vad det vill åstadkomma, alltså. Den här diskussionen dök upp mellan mig, Ludde och Brunlöf när vi pratade om att både jag och Ludde vill ge Nintendoland fem av fem i betyg. Eller, jag vill det. Jag är inte säker på om Ludde vill det. Då dök frågan upp om man verkligen kan ge ett spel som Nintendoland högsta betyg, när det är samma siffra som placeras på Bioshock, Half-Life 2 och Ocarina of Time. Betyder det att man säger att Nintendoland är lika bra som Ocarina of Time? Nej, jag ser varje spels skala som relativ och oberoende av spel utanför genren.

En femma till Nintendoland är därför inte samma femma som en femma till Ocarina of Time. Det är en femma som representerar att visionen Nintendo jagat är en underhållande sådan, och att man uppfyllt den till den nivå som är möjlig för genren. Här kan man såklart diskutera vidare med frågor om vare sig poäng ska dras bort från betyget pga avsaknad av onlinespelande, eller om det inte ska påverka betyget eftersom onlinespelande inte var del av Nintendos vision. Vad tycker ni? Finns det något som gör ett spel objektivt bättre oavsett spelets vision?